Sökaren

Tjo, så är vi tillbaks efter ännu en vistelse uppe i Bergslagen, på HundCampus i Hällefors!

Nu har vi kommit väldigt långt känns det som. Tyler ångar på med sitt ämne i labbet, rumssök, i skogen, och denna gång även en runda i vattnet.

Ämnet är befäst, så nu slipar vi på att han ska ta det i olika miljöer och under andra olika förhållanden som påverkar, väder och vind t.ex.

Det var väldigt roligt och läraktigt att denna gång få komma samman med en instruktör som kör på samma preparat som vi. De andra i min lilla grupp håller på med miljögifter och olika spädningar på det, att hundarna ska markera ämnet över vissa gränsvärden etc., så vi har varit lite off-side ibland där, Tyler och jag. Behoven och träningen är ju inte riktigt likadana alltid. Vi behövde ju lite annat nu också denna gång, t.ex. patrullstigsträning, vattensök med mera.

Just patrullstig har varit lite knepigt med den självständige herr Tyler. Han är en riktig "frisökare", en "scannare", som kan springa långt och ringa in dofter. Att matten ska få följa med bakom i koppel på prep.sök har varit en okänd värld för honom... Men nu fick vi bra hjälp och kom äntligen över den puckeln! Det handlade (som vanligt!) bara om rutiner och hur och vad man konsekvent ska göra som hundförare inför ett sök med patrullstig (och som man som vanligt då inte kunde räkna ut själv..! hmm...)

Golvbanan var trickig också. Pga mitt benbrott har banan varit placerad uppe på ett bord tidigare. Då var det lätt, för vi var nästan i samma höjd, Tyler och jag. Nu när banan är på golvet blev det plötsligt lite svårt ibland för honom att förstå varför han måste sniffa på alla burkar, alltså även de som inte innehöll rätt prep.

När han nu denna gång hittade rätt började han plötsligt och helt oväntat att liggmarkera!! Undrar var han har fått det från? Det bara kom helt spontant, han bara la sig vid burken på golvbanan...

Jag tror jag måste bygga en golvbana av något slag så att vi kan träna den härhemma. En hopvikbar, som man kan bara dra fram och träna med lite då och då.

Och jag måste göra färdigt den där projektplanen...

Väldigt mycket måsten kom över totalt sett när vi kom hem till vår vardag. Läkarbesök, sjukgymnastik... Puh! Det är ju lite som semester att vara iväg sådär och träna hunden.

Och där är så vackert däruppe. Hela skogarna är fulla av guld nu, blåbär och svamp. Man kanske skulle köpa sig en gammal buss och ställa upp där i skogen och leva fritt vildmarksliv..? Into the wild, som filmen vi såg på HundCampus en kväll...hehe...

(Lite nya bilder sist i fotoalbumet "Tyler på HundCampus". "Tylers almanacka" uppdateras också som vanligt lite oftare än själva bloggen)

Hundfest

Idag har vi varit på hundfest med massa skojsiga äventyr på Järavallen. Tylers uppfödare firade 10-årsjubileum, och vi var många där från alla kullarna och firade med dem. Runt 40 ridgebacks om jag hörde rätt (?).

Först var det lite presentation och genomgång av alla de olika hundarna som fick gå fram och visa upp sig. Det är ju helt olika linjer, så det är stora skillnader på många. Men också förståss många likheter. Vi som har samma mamma känner nästan alltid igen "vår typ", till exempel.

Sedan blev vi indelade i grupper för att tävla mot varandra med massa kuliga klurigheter för hundarna och listiga frågor till de tvåbenta... Det var tunnelspring, balansgång, gå en sträcka med hunden med en potatis i en sked i koppelhanden, med mera. Jättekul, och helt lagom för mig med mitt "hålben" (som ännu inte är helt läkt enligt den kontroll jag var på i veckan... seeegt...).

Men jag hade som vanligt gott stöd av Tylers syrror och deras mattar. Zelma och Zamba håller reda på brorsan, och det finns alltid en extra hand som kan rycka in om det behövs. Tack ska ni ha för det! =)

Efter lagtävlingen blev det matmums i solen och massa hundprat. Kul att träffa alla så här!

Och så blev det prisutdelningar av alla de slag, både för lagtävlingen och andra bedrifter som Ridgebow's-hundar gjort det senaste året.

Och även vi, Tyler och jag, fick oss en jättefin stor kokard som fraktats hem till Skåne från SRRS, vår rasklubb...

Nu har det sovits och knorrats gott här i fåtöljen hela kvällen... =)

(Bilder i fotoalbumet "Ridgebackträffar". Möjligen också sist i "Tylers almanacka". Där uppdaterar jag ofta. Hellre en snabb dagsbild än att blogga så här års...)

Avtryck

Får väl göra ett avtryck i cyberrymden. Tiden går så sjukt fort, och jag har inte mycket tid eller lust att sitta vid datorn. Om man har varit instängd med ett brutet ben och fyra operationer så är man faktiskt ursäktad, eller hur?

Kan iaf berätta att allt står hyfs bra till. Benet blir sakta sakta bättre och bättre, och vi kan fullfölja vår utbildning i år på HundCampus.

Vi har nyligen varit uppe i Hällefors igen, och sh*t vad det går med den hunden alltså på plattform, bana och rumssök, och utomhus!

Iaf i specialsöket. Vi har ju lite spårträning där i programmet också (upptag och kärna), men bruksspår har aldrig varit Tylers melodi. Inte min heller för den delen (spår är ju bara asasegt...), men det är ju nyttigt i sammanhanget, så vi får väl kämpa med det.

(Lite nya bilder sist i fotoalbumen "Tyler på HundCampus" och "Tylers almanacka")

Stålben hålben

Idag var det äntligen äntligen dags för återbesök och kontroll på sjukhuset. Jag kan inte fatta att det tar så lång tid... Säger det igen, öppen underbensfraktur är ingen hit! Det är hemskt, det är pest, det är pina, det är ett plågsamt tråkigt lidande.

Men de har räddat mitt ben, de där duktiga läkarna på Ortopeden på UMAS. En öppen splitterfraktur är sakta med säkert på väg mot sin läkning, märkspiken sitter där den ska så bra så bra, och jag ska gradvis nu få börja belasta så smått. Jag såg själv röntgenbilderna idag, hur bra det börjar bli inuti. Lite mer benmassa till, sa doktorn, "man får räkna med sex till nio månader"...

Det ser lite overkligt ut, me Terminator, men yes, jag ser ju hur fint det börjar blir på utsidan nu också. Lite fina ärr och hål. Benhålet, där benpiporna gick ut. Och hålen där Hoffmanställningen satt med sina läbbiga "grillpinnar" rätt in i benet. Och hålen där spik och skruvar gått in i den fjärde och sista operationen.

Nu är benet fritt och naket. Inte minsta stödbandage behövs ens. Lite smalt och klent ben. Men det är mitt och det är helt. Jag är så glad för det, så glad och tacksam.

Tyler är också glad. Vi tränar på här hemma med våra micro- och minisök, vässar formen inför nästa omgång uppe på HundCampus. Han är så grymt lättstartad och glad för att träna. Varje gång jag tar på mig kläder för att gå ut tror han att han ska få följa med. Han glömmer ju kryckorna, stackarn... Han fattar inte att matten inte klarar utomhusövningar på egen hand. Just utomhus har vi inte tränat så mycket, några gånger ute hos syrran Zelma bara (där vi visst blivit fångade på bild också i albumet).

Varje lördag har han flitigt tränat brukssök med husse, så han får ju sitt på den fronten iaf.

Nu ska jag bara få dom där två ut och tävla ihop också... hehe...

Tack alla kära vänner som finns vid min sida hela tiden så trofast och peppar mig tillbaka på alla möjliga sätt! Utan er hade det varit tungt!

(Blev visst lite bilder sist i fotoalbumen "Tylers almanacka" och "Tylers vänner")

Med solen i ögonen

Sandhammaren var denna morgon frasigt frostnupen. Fingrarna stelnade inom ett par minuter. Efter ytterligare några stelnade låren så att transporten längs stigen blev mer och mer robotlik. Som figge höll man i alla fall värmen.

Det är spännande att följa alla ekipagen, alla i sin fas av utveckling. Från nybörjaren som glatt rusar ut till figgarna till elitekipagen som skickas med nästan osynliga knäknyck i flygande fläng, med högsta hastighet.

Tyler var duktig. Mycket duktigare än husse.

Mycket att hålla reda på i sökrutan. Tur att jag torrtränat skicken i veckan. Nästan allt gick bra. Så nu är det bara för mig att skärpa till de övriga femtioelva momenten.

Men, men. Det är en rolig utmaning och en ynnest att få jobba med glad hund ute i friska naturen. Sen är det bara att haka på alla goda råd från den engagerade gruppen där vaksamma ögon aldrig missar en endaste detalj.

Sex timmar senare stävar hundcontainern hemåt. Mat till människor och djur. Tylers välljudande snarkningar skärs mot ylet från Melodifestivalen. Snart ska han väckas för en sista runda. Sen ska jag duscha och sova.

Husse Skogsrookie

Mera halka

Som flera av mina hundvänner redan vet skadade jag mig ganska allvarligt i en olycka för ett tag sedan. Därför är det ganska tomt här på bloggen numera.

Olyckan hände i sökskogen. Den farliga hundsporten skördade ännu ett offer… ;-)
(Jo det är faktisk sant, skador orsakade i samband med hundgöromål är rätt så vanligt i sjukvården, folk som fastnar i koppel och skadar fingrar, händer, dras omkull med mera…)

Jag hade oturen att halka och ramla omkull just på väg ut i ett påvis. Och då tänker ju såklart alla som sett blixtsnabbe starke påvisexperten Tyler att det väl var han som drog omkull mig då… Men si, det var det inte. Jag halkade på en liten retlig kulle av egen maskin, innan jag ens hunnit ta ett första kliv från mittstigen ut i rutan och få upp farten för att hänga med Tyler ut till första figgen.

Det var väldigt halt ute i skogen den där lördagen, den 19 januari. Och vi hade till och med pratat massa om det i sökgruppen när vi vallade upp rutan på morgonen. Jag var en dom som sa det mest: ”Här är det halt idag, här får vi akta oss…” Överallt låg det slipprigt våta hala grenar. Och trots det så torskade jag dit!

Dom andra trodde att det var en av de många hala grenarna på marken som jag trampade på och som knäcktes. Smällen hördes verkligen rejält där i skogen. Men jag visste redan då, fast jag aldrig någonsin brutit ett ben, att det var mitt ben som gick av. Eller mina, för det var båda underbenen, strax ovanför kängan. Jag kände direkt att det här inte var någon liten stukning, att jag inte skulle kunna resa mig upp och skaka eller knäcka något tillrätta. Benet hade förvandlats till någon slags plockepinn. Ja, och så såg ju alla (även jag som kikade ner lite försiktigt…) att det såg ut som på tv-sporten, ni vet när foten sticker ut åt ett annat håll än benet på skadade fotbollsspelare.

Ambulansen kom snabbt ut på dom skumpiga vägarna och konstaterade att det var en öppen fraktur, dvs att benpiporna stack rakt ut ur benet i ett öppet sår. Det blev mycket morfin och lustgas innan vi ens kunde köra därifrån…

Inne på sjukhuset blev det akut operation och en vecka som inneliggande. Sedan hem med en mycket komplicerad stålställning på benet (in i benet, huh, massa spett har dom stuckit in kors och tvärs för att fixera benbitarna…) som ska vara på i sex veckor… Jag får inte ens sätta ner foten, så ni kan ju tänka er… Har en slags ”hoppbock” (betastöd) som jag hoppar fram med. Men mest är jag sängliggande med benet i högläge. Det är så det ska vara nu ett bra tag…

Benet är under ständig koll och tillsyn av sjukhus och distriktssköterskan. Planen är att doktorerna sedan ska kunna operera ihop bitarna och gipsa. Då kommer jag få någon slags gipsklack och på kryckor få lov att börja sätta ner foten. Sammanlagt gissar läkarna att detta kommer ta minst tre månader…

Så här står ganska still. Väldigt tråkigt, särskilt med tanke på allt Tyler och jag skulle göra nu denna period, träningar, tävlingar och utbildning.

Det var iaf helt otroligt att komma hem från den långa sjukhusvistelsen och möta herr Tyler… Det sista han såg av matten var ju att hon fördes bort i en ambulans medan han helt stressad och ovillig togs därifrån och sattes in i vår bil…

Husse berättade att han inte knorrat (det där mysljudet som ridgebackar och kanske också andra hundar gör när dom ligger och sover) på hela tiden jag var borta. Men det ljudet kom genast tillbaka när vi var återförenade. Och han ligger tätt vid min sida hela långa dagarna nu… Världen mysigaste goaste sällskap…

Jag vill passa på att tacka alla för all hjälp och peppning som kommit från alla håll. Särskilt stort tack till min sökgrupp som så coolt och rart tog hand om mig och Tyler och allt runt omkring när det hände.

Tack för alla sms, mail, telefonsamtal, besök, blommor, hjälp att fixa praktiska saker med mera med mera! Det har värmt oerhört allt ni gjort och gör, mina kära vänner. Det håller mig uppe nu denna svåra långa tid.

Och Tylers sökträning håller nu husse uppe med den äran...! Tyvärr är husse inte så glad i att blogga bara… Hmm...

(Bild på Stålben Hålben med sängkamrat i "Tylers almanacka")

Halka

Fy f*ck, vi kom hem i snigelfart från dagens sökäventyr i Sandhammaren. Det var helt vansinnigt kallt och snålblåsigt.

Vi fick telefonrapporter i gruppen från nära och kära, så vi visste minsann vad som väntade därute på vägarna när vi skulle ta oss hem igen på eftermiddagen. Skåne i ishalka är inget kul alltså... Vedervärdigt. Tur man har bra dubbdäck, men ändå, man nojar ju på hur andra kör liksom... Tack och lov verkade de flesta fatta allvaret, så det gick en prydlig snigelkoloni av bilar från Ystad till Malmö. Och hemma i Malmö kunde man knappt ens gå på gatorna, från bilen till porten!

Har bytt skickmetod på Tyler till knästart. Väldigt intressant och fartig utveckling av det. Inte ett enda "klet" idag, mycket nöjd hund och matte! Vi är på väg från "popup-skicke-fällan" (att stå och peka och rikta neråthukad vid sidan av hunden, den klassiska sökskickbilden ni vet, ni som sysslar med sök). Det är i längden verkligen ingenting för en ridgeback, dom ruttnar stenhårt på det. Hunden går ju faktiskt rakt ut ändå... Och djupt!

Känns mycket bra. Borde såklart bytt skickmetod tidigare, men bättre sent än aldrig får jag väl säga. Det är ju en avvägningssak också, kanske kunde jag ändå inte ha bytt skickmetod förrän jag var så här pass säker på rakheten ut, vem vet..?

Trötta vovven har fått en rå kycklingklubba av husse och nu redan snott filten i sängen och ligger och drömmer och ridgebackknorrar. Matten tittar på valpbilder och myser... ;-)

(Valpbilden finns sist i fotoalbumet "Tylers almanacka", fler kommer så småningom... när jag hinner...)

God position

GPS-stress

Husse kom just hem och upptäckte att hunden inte hade fått kvällsmat...

Matten helt absorberad av nya GPS:en.

Irriterad också. Jämrans bruksanvisningshäften alltså. Sida upp och sida ner om barnsliga detaljer som alla fattar (t.o.m. jag förstår att kompassen rubbas av mobiltelefoner typ), och så hoppar dom över dom riktiga väsentligheterna, det viktigaste om how to do... Så det får väl bli learning by doing typ.

Om ni ser någon gå och omkring och muttra i skog och mark envist stirrande ner i en liten grafitgrå manick i handen samtidigt som det ryker ur öronen av ilska så är det säkert jag bara så ni vet.

Ursäkta svordomarna. Man borde vara lite gladare när det är nytt år och allt ja!

Nu kom Tyler och la en "present" i mitt knä också här vid skrivbordet. Försöker blidka mig att bli glad igen... Bäst jag går och lägger mig... *suck*

Ny dag nya tag! ;-) Ett jättespännande och kul år med massa utbildning och äventyr ligger ju framför oss, mig och Tyler!

Och vi har nu haft massa härliga dagar både ute i sökskogen och här hemma runt jul och nyår.

På nyårsafton träffade vi lillebror Isak och gick en lång skön skogspromenad i Torup med fika (vilka chokladkakor, Stina, mmm...) Och idag gick vi en låååång promenad vid havet, och Tyler fick visa husse hur duktigt han är på föremålsuppletande.

Det ska nog gå att reda ut det här med GPS-stressen också... Om jag bara får lite distans, typ några waypoints från eländet.

Gott Nytt Hundår alla!

(Lite bilder från de senaste dagarna sist i fotoalbumet "Tylers almanacka")

Och om någon har några uppiggande tröstande råd att säga om Garmin och Mac också så hjärtligt välkommen med ett litet PM...

10 minuter (för mig själv)

December

Tick Tack

(Några bilder sist i fotoalbumet "Tylers almanacka")

Månadens erbjudande

Terrorbalansen heter Tyler... Vart jag än går så följer han med mig. Ivrigt väntande på uppgifter. Man undrar ju om det är en ridgeback detta..?

Hem igen och laga hundgodis inför helgens sökövningar. Och så kvällsmat till mig och till Tyler. Och när han hade ätit upp sin kvällsmat går han numera ut och sätter sig i badrummet ..(!) Varför då?

Jo för att han vet att det är där han brukar bli parkerad om vi ska ha någon slags preparatövning i lägenheten, lägga ut små doftsaker som han ska hitta och markera. Ett lagom inomhusjobb mörka höstkvällar.

Eftersom jag jobbat ganska mycket idag och dessutom suktat på nätet på dom nya Kent-spelningar som det nu har meddelats om till våren (Malmö i mars!!!) fick jag så dåligt samvete så jag genast föll till föga och planterade ut lite preperatgrejer till badrumskillen.

Man kan verkligen undra vem som är vems lakej ibland, eller hur..?  ;-)

(Och var i Norge som Ås ligger undrar jag också... Är det farbart tro..? Ska jag åka dit också..?)

I väntan på en lång kall vinter

Upp i mörka ottan igen! Denna gång för avfärd och samling i Löddeköpinge och sökövningar med vår SSHG-grupp!

Idag huserade vi på brandövningsfältet i Löddeköpinge för tips och tricks med våra arbetsglada hundar. Där finns ju alla möjliga och nästa omöjliga ställen att gömma sig på för dom listiga vovvarna.

Jag låg och mös en stund instängd i det kolmörka trånga bagageutrymet till en kraschad buss. Då får man inte ha cellskräck! Inte när man ska krypa in i eller ner i cementrör och stängas in heller...

Det är så kul att ligga där och trycka och vänta på dom där ljuden. Tipp, tipp, tipp, snus, snus, snus... Glada hundnosar och snabba tassar.

Tyler var uppe och röjde i en plankhög på förmiddagen och letade fram sin  första figge. Jätteglad blev han att hitta Björn! Jag har ju lagt till lite kamplek nu med figge, och det passar Tyler. Iaf om det är killar, han är ju van att leka rätt så vilt med husse hemma (ni som har sett husses armar vet ju...*haha*...)

På eftermiddagen, efter fikat, blev det riktigt tricka saker för våra hundar, både bland cementrör, högar av galler och plankor och annat skojmojs fanns det olika antal figgar.

Det är så himla kul att gå ut på området och så inte veta var figgarna finns. Inte ha en susning. Och så bara läsa hunden. Se vart den vill dra och leta, var den får snus på något.

Vi har det lite trickigt med den fasta rullen just nu bara. När figgarna är helt gömda har han lite svårt att greppa detta med att han har sin rulle på sig. Vi har ju alltid lösrulle i brukssöket. Men han jobbar ivrigt på iaf, han springer inte runt och gör massa andra saker, busar eller är olydig på något vis.  Nä, han håller sig kvar på de intressanta ställena och fortsätter inspektera dom fram och tilllbaka från alla möjliga håll.

Undras hur jag ska lösa detta nu då? Byta till norskrulle för att den är lättare att hantera om hunden har lång nos, som Tyler? Bara köra några markeringsövningar med fast rulle separat före sökövningarna?

Och överallt bara skallhundar. Verkar som om många (särskilt i räddning) alltid önskar sig skallet före rulle oavsett ras(?). Det ser ju mycket häftigare ut med hundar som skallar... Är det det som det handlar om tro(?). Skallhundar upplevs som mer intensiva, rullhundar loja, oavsett hur snabba dom är på den viktiga transportsträckan ut till fyndplats... Ja, det är min fördomsfulla åsikt bara. Men jag står för den. Jag har sett tillräckligt många "klydda" och envist träna skall fast deras hundar inte kan eller vill eller det ligger för dom. Och sedan så byts det till rulle... Och så byts det till skall... Och så plötsligt funkar inget alls och hunden blindar eller struntar i markeringarna. Boring.

Så mycket lättare dom har det iaf, skallhundarna, ingen skillnad på träning och tävling, träning och skarpa lägen. Hmm...

Ja ja. Lejonhunden lär ju tyvärr inte kunna bli en skallhund, så det är inte ens att tänka på. Om ni har hört en ridgeback skalla så vet ni garanterat varför. Skulle ju bli mer rädda figgar och upphittade personer än räddning av det..!

(Vi försöker just nu träna lite skall med Tyler, husse och jag tillsammans, eftersom det kommer sedan i brukslydnaden. Men jag kan säga att vi är allvarligt oroade för grannarna varje gång...)

Nu är vi så trötta så trötta. Herr hund sover och jag väntar på husses goda mat. Och lyssnar på...

Tänk iaf så kul man kan ha ute i höstkylan med hunden i väntan på en lång kall vinter...

(Lite bilder sist i fotoalbumet "Tylers almanacka" och "Sökhunden Tyler")

Vy från ett luftslott

Nu är det så där igen. Mörkt när man kör ut på morgonen, mörkt när man kommer hem...

Fast vi var långt uppe på Linderödsåsen idag och hade sökruta, så det var ju en bit att köra.

Just som vi körde in på skogsvägen spelades "Vy från ett luftslott" på radion! Var tvungen att sitta kvar en stund i bilen och plocka med sökgrejerna tills den tog slut... ;-)

Tyler blev först ut idag. Han var jäääääättesjuk i sin lilla mage, helt kass i kistan. (Mattjuveriet igår..?)

Nåja, men när det kommer till sök så struntar han i det och jobbar på. Helt taggad upp mot stigen och starten.

Samma som vanligt, slag ett och två bra. Trean kom han lite fel på (det var helt vindstilla i skogen) och han fick skickas om. Det gick bra.

Och så slag fyra - ut några meter och så blev han bara stående där stilla och funderade en stund (! detta trista "hakande" han gör ibland..!) Vi testade att tyst vänta ut honom denna gång, inte ropa in, och inte gå fram och mata ut mot djupet. Bara just ingenting. Vad skulle han göra..? Länge stod han där och blängde tillbaka på oss. ("Vad vill ni dumma människor? Jag har ju redan plockat in tre figgar nu ju...") Men så kom han lubbande in till min sida, och så tjoff, ut snabbare än jag hann skicka... Mysko grej... Det är iaf skönt att han aldrig gör något annat, typ rusar runt på tokrace eller drar på vilt eller något sådant. Det är något vi har mellan oss det där, han och jag, där i själva skicksituationen. Det bara blir så ibland.

Sedan körde vi på som vanligt, och allra sist fick han denna gång några försvinnande figgar. Alltså han fick se från stigen att dom försvann, sedan vände jag bort honom, och sedan när vi vände tillbaka ut mot rutan var figgen borta. Och så skick ut efter figgen.

Nu kör plötsligt alla våra hundar i sökgruppen massa slag allihopa. Innebär att fikan kommer efter färre antal hundar...*haha*... Och det är ju så gott att fika i skogen mitt i iskalla november. Kaffe och äggmacka och nöjd hund. Finns inget bättre. Nästan som ett luftslott... Fast på riktigt.

Livrädd med stil

Idag har vi varit i Lomma och tränat med en av Tylers favorittjejer, den glada  goa rottistösen Selma.

Vi körde igenom våra små program, Selmas matte Lena och jag. Jag tränar ju inför vårens brukstävlingar. Jag är så himla nöjd med att ha fått till linförigheten, men smått livrädd förståss att det ska försvinna. All träning är ju färskvara..!

Men vi knatar på, herr Hund och jag. Det funkade idag med, tack och lov. Jag går där med blicken riktad rakt fram långt bort och gubben lunkar på så fint. För det mesta. Det finns ett läge i början där han är för tänd eller för off, och sedan finns det ett läge där han kan bli uttråkad om man tjatar och upprepar saker för mycket.

Fast det kommer mest i dom andra momenten, uttråkningseffekten. Hur många lägganden under gång som helst på raken gör han inte. Dessutom löjlar han sig lite där just nu, lite för seg och loj om jag bara går rakt fram utan att stanna. Om jag vänder mig halvt om går det snabbare. Men det är ju just det vi ska komma ifrån ja...

Tänk att det alltid är något att noja på i hundträning... Man får hålla huvudet kallt och ånga på bara. Jag har ju flera månader på mig tills nästa tävlingsstart nu.

Fröken Selma ska dock upp snart igen i tävlingslydnaden! Spännande!

Vi avslutade med platsliggning. Jag tar ju alla chanser till ett bra ligg (för hunden ja...*haha*... med bra snälla stabila hundar). Tyler ska ju komma ifrån sin otrygghetskänsla där. Det är ju det vi jobbar på. Jag går bara en pyttebit ifrån och belönar bara själva liggandet, inte att jag kommer tillbaka och han får sitta upp vid min sida (alltså flitigt belönande framifrån när han ligger, hans målbild ska inte vara att jag står vid hans sida och han sitter fotposition) . Och så ska det helst vara hakan i backen undre liggandet.

Och sedan efteråt var det fikatajm! Tyler följde mycket blygt med in till Selmas hem. Dock var han inte blygare än att vågade plundra hennes matskål (!).

Det kostar att vara stilfull och artig kille, minsann! ;-)

Tack för idag, Lena och Selma! Som vanligt nyttigt och lärorikt! Och god fika!

(Träningsbild från dagen sist i fotoalbumet "Tyles almanacka")

Upphakad

Tyler gör jättefina slag, även tomslag, blixtsnabba påvis och följer mig kloss fint från figge till stigen och nästa skick. Positiva goda saker. Passade på att testa med fast rulle på dom två första figgarna som sittande och helt passiva, bara för att se om det funkade. Hade ju lite strul med såna figgar på tävlingarna. Men si det gick kalasbra! Härligt, då vet jag att han kan det iaf.

Men så har vi detta "hakande", som jag kallar det. På slag tre typ kommer det, "should I stay or should I go..?", står han där och funderar liksom.

Och så skickar jag igen, och då sticker han i hundra knutar helt perfekt. Klurig luring. Tur han inte höll på så nu ute på tävlingarna iaf.

Ja ja, men det är väl bara att jobba på. Det är något där i kommunikationen, precis som om han inte litar på att han verkligen får lov att gå. Det drabbar nog många som har "förarbundna" hundar.

Fast det är svårare att ha en hund av "icke bruksras". Tycker alltid att det känns som om brukshundar är mer ursäktade när dom strular så. Äsch, jag inbillar mig nog... För jag har minsann sett bruksisar göra så med. Det handlar nog om just detta med förarbundenheten. Och det är ett drag som finns hos alla hundar, oavsett ras.

Det man har gott av i alla andra situationer blir då plötsligt minus där, i skicksituationen, med en lite för förarbunden hund. Det är ju lite trist. Men vi får jobba på det. Jag ska nog hitta ett sätt att lösa det med. Kloka människor finns tillhanda i min sökgrupp. Säkert här också, så om någon sökis vill säga något i ämnet - så go ahead please!

Och husse var ju med och kollade idag! Det var kul! Och gissa om Tyler räknade ut att det var just han som var försvunnen på slutet... Tyler tog visst ett ärevarv med rullen där ute vid legan. Men noggrannheten med rullavlämning och start och fart ut i påviset , ja det var lika racerfartig som vanligt... "Kom nu matte, skynda skynda..." Han är blixtsnabb alltså... Man får hålla stenhårt i kopplet!

Det finska äventyret

Tada..! Tillbaka från Finland! Nästan frisk igen! Varit och tävlat igen!

Okidoki, tar det i ordning:

Kent i Helsingfors var naturligtvis helt fantastiskt... Tänk att jag har sett dom nu så långt innan Sverige-spelningarna börjar..! Mmm... Och nya albumet känns ännu ännu bättre nu när man sett så många av låtarna live! Ska se dom i Lund och Köpenhamn också.

Helsingfors var en väldigt cool och vacker stad också. Jag stannade två dar extra för att turista. Fanns hur mycket som helst att kolla på och shoppa, mycket trevliga människor också. Finländarna är ju mycket bra på design, brukskonst och hantverksgrejer, så jag gjorde några fina inköp på sånt. Fast flyg-securityn flippade ju förståss helt ut på min finska stekpanna och min lilla fiffiga svampkniv med borste... Slutade med att jag fick stuva om allt "farligt" till min lilla ryggsäck, checka in den som bagage, och så resa med ett handbagage som värsta baglady: tre plastpåsar (!). När jag packade upp den tvångsincheckade ryggsäcken hemma möttes jag av en lapp i ytterfacket om att min tändare beslagtagits och förverkats som "farligt gods". Jaha. Min fina tändare med dödskallar på! =(

Sedan fick Tyler vila i bilen några timmar tills det var budföringsdags nere på klubben. Upp och hoppa, ut och värma. Och det gick fint, han gick som ett spjut, avdrag för tjuvstart dock.

Sedan var det platsliggning, och det var jag lika glad som förra helgen för att jag avstod från... Två stiffa hanar gick upp i ett rejält j*a bitbråk efter att dom hade blivit lagda och förarna lämnat dom (den ena hunden var uppe och fljötade på förra helgens tävling också...). De två kunde knappt skiljas åt, och domare, funktionärer och publik skyndade till. Usch, dubbelusch!

Tyler vilade nu ytterligare några timmar till, och så fick vi komma på och göra vår  lydnad vid halv tre typ. Ja, och det var den tävlingen det! Slutplacering sist (endast före ekipage som bröt).

Men jag är nöjd ändå. Ännu en erfarenhet, ännu några läxor att lära från bruksets underbara värld. Det måste ju vara surare för dom som gjorde bra på specialmomentet men ändå inte klarade sig. Och dom var många, så totalt sett var jag ju i gott sällskap. Av totales 12 spårhundar och 3 sökhundar blev endast fyra spårhundar uppflyttade..(!)

Mest nöjd är jag faktiskt över att jag nu vet att jag inte är tävlingsnervös. Hell no! Snarare tvärtom, älskar tävlandet! Och att jag vågar köra bil i mörker och elände, det är också en vinst! Det var mysigt att sitta ensam med herr hund i bilen i mörkret och så påade plötsligt radioprataren en Kent-låt just som vi kom fram till Ljungbyhed!

Ja, så är jag förstås glad för alla trevliga människor jag träffade och snackade med under dagen! Tack för en trevlig dag allihopa, nya som gamla hundvänner!

Mindre glad med mig själv var jag när vi kom hem och husse frågade vad Tyler hade fått i ena ögonlocket. Det hade jag inte sett, en tagg rätt in. Aj aj, stackars Tyler... Jag borde ju ha inspekterat honom rejält efter den där risattacken... Klantigt av mig. Husse opererade elegant ut den med en pincett på en ovillig hund som inte ville släppa till sitt ögonlock. En liten tagg till hittades sedan imorse, längre neråt halsen. Luriga små saker det där.

(Bilder från helgen sist i fotoalbumet "Tylers almanacka")

Söktävlingsdebuten

Vår allra första söktävling har vi klarat av idag, Tyler och jag! Ett äventyr som gav både läxor och mersmak.

Debuten skedde på Bjuvs BK, samling kl 8.00 i klubbstugan. Vi fick nr 5, herr Hund och jag. Och så bar det ut skogen i bilkaravan alla ekipagen! Sju stycken var vi.

Jag gjorde allt precis som vanligt, inga extragrejer bland förberedelserna. Jag är supernoga med det och gör alltid på samma sätt. Kort rastrunda, uppvärming och sedan upp mot stigen och på med västen.

Men mattens egna rutiner kunde det ju vara bättre styr på... Jag fick poängavdrag för sånt jag borde haft mer koll på (glömde t.ex. att ta av kopplet direkt efter första påviset).

Läxa 1: Träna mer tävlingsbetonat med hundrackarn från påvis till nästa slag.

Tyler är ju helt grön på fasta rullen också, så han blev lite ställd på den första figgen. Jag hade ju redan sett innan vi gick på stigen att han ville till höger, så jag skickade ju förståss dit först. Men han kom tillbaka utan rulle i munnen och såg så upphetsad ut, så jag skickade om där. Och si, då kom han med rullen i munnen. Och i påviset visade det sig att det hade varit en sittande figge... (rullen hade  ju förståss inte fallit fram under hakan så som den lättare gör vid liggande figgar).

Men det första där räknades ju då som blindmarkering, "lämnad figge", även om han gick dit igen och fixade det på andra skicket...

Läxa 2: Träna med fast rulle på sittande figgar!

I dom följande slagen var det intressant att se på Tyler, vart han ville. Jag skickade vänster, Tyler rakt och fint ut, bra snyggt framslag, kommer tillbaka upphetsad igen. Upphetsad för nästa slag? tänkte jag först. Hmm... Började rikta mot höger, men då pep den heta hunden till, så jag sa "jaha, jasså då får du väl gå på den sidan (vänster) igen då..."

Skickade ut, och glad hund kommer tillbaka med rullen i munnen! Yippie! Och så påvis ut, och visst, där var ju figge två!

Men det blev avdrag ändå här för att han "tuggade på rullen" (?) på väg in från denna figge...

Ja ja, så var det med det. En femma från vardera domarna. Dom skrattade bara och sa att jag "får gå hem och läsa regelboken..." (om koppelmissen)

Dom tillade dock att det det var en "mycket trevlig och fokuserad hund som verkligen visste vad han skulle göra" och att jag var "mycket duktig på att läsa min hund", alltså att kunna se var Tyler tog figgarna i vind och själv ville skickas iväg i sökrutan. Så dom orden värmde ju iaf bra som plåster på såren för missade poäng!

Lydnadsdelen efteråt nere på klubben efter söket ute i skogen gick mindre bra. Rena farsen. Jag har ju stämbandsinflammation och har tappat rösten, så jag fick stå där på appellplan och kraxa mina kommandon för ganska oförstående öron (och då är det inte lätt heller att ha en signalkänslig ras som vill höra orden på ett visst sätt..! *suck*)

Stackars Tyler tittade med frågande blick på mig och utförde sakerna lite för långsamt och ibland också lite tveksamt, oftast efter mitt andra försök att säga orden. Och det, det duger ju inte... Bara femmor, sexor och sjuor, till och med på mina säkra kort!! Neeeejjj, usch så trist!!!

Platsliggningen avstod jag från sedan två av de andra hundarna rykt på varandra strax innan vi skulle gå in. Den stämningen utsätter jag inte min lilla mattegris för. Hade dom gått upp och muckat på varandra sedan inne på plan hade Tyler lubbat över till mig som ett spjut... Då kan man lika gärna avstå istället för att riskera att ge honom ännu en jobbig upplevelse (för dom som inte vet kan jag ju då berätta att Tyler blivit påhoppad och illa biten just på en platsliggning och efter det fick jag ett h*lvete med att lära om platsen...)

Så totalt nådde vi inte upp till godkänt idag.

Men vi kommer tillbaka! Vi måste ju bättra på statistiken i Rasdata..! ;-)
Detta var totalt nu den 21:a starten i brukssök (!) på blott fyra hundar med Tyler räknat (!!) sedan 1995(!!!) av RR (längre bak än så går inte Rasdata...)

Och vi lär väl kanske komma med på SRRS:s (Rasklubbens) Brukslista 2007 åtminstone... *haha*

Alltid något! Och vi hade som vanligt mycket roligt ihop, särskilt då i sökskogen!

Nu ska matte iväg på andra äventyr - utan herr Hund..!

Även om jag iofs fasar för att flyga med den här förkylningen... Kommer nog göra ont i pannan och kinderna. Trist, för jag ääääälskar verkligen att flyga... 747-känslan vet ni...

Hej hej så long på ett tag allihopa!

Och tack tack tack för alla mess och glada tillrop under dagen! Det värmde oerhört ska ni veta!

Glad i hatten

Nä men yr i mössan kanske... ;-)

Börjar så sakta återhämta mig. Värsta jag har varit med om på länge... Tusen tack för alla krya-på-hälsningar och glada tillrop!

Värsta är rösten. Jag har fortfarande inte fått tillbaka den helt ok ännu. Och det är ju inte så kul... Särskilt inte inför denna späckade helg!

Stackars Tyler förstår ingenting ibland när vi nu de senaste dagarna varit iväg  och kört på med några korta pass genrep på brukslydnaden... Ibland är jag Sir Väs, och det kommer inga ljud alls. Så tar jag i lite mer och låter som en elak Kråka Krax. Kommandoorden blir ju minst sagt konstiga. Läggandena därefter såklart. Han bara tittar på mig och väntar på den bästa versionen av rösten...

Vi får väl förlita oss på våra paradnummer, hinderhoppet, inkallningen, apporteringen... Och arbetet i skogen...

Och jag kan ju alltid trösta mig med den där resan till landet i öst... Yksi, kaksi...

Vi önskar alla en god helg! Och så visar Tyler hur det ska gå till att vara glad i hatten sist i "Tylers almanacka"...

Kennelhosta kanske?

Ja inte Tyler men jag... =(

Hoppas jag är frisk i god tid före helgen nu...

Välgärningar & illdåd

Revansch för sprintermästaren

Revansch! Han gjorde det igen!! Precis som för två år sedan, 2005.

Tyler vann idag klass D (övriga raser, dvs ej vinthund) i det Inofficiella Klubbmästerskapet "Flyingemästaren", som Svenska Vinthundklubben Södra avdelningen anordnar i oktober varje år! En mycket trevlig och välbesökt tillställning, en riktig heldag för springglada typer!

Förra året blev Tyler ju "bara" trea, men idag så..!

Nytt för i år var att alla 47 tävlande hundar gjorde två lopp, bedömda av två domare. Tyler lottades i första loppet mot en schäfertjej (Haska), och i det andra loppet startade han mot en ridgebacktös (Célèste). (Hmm... undras om dom där strecken över e:na kom rätt, jag kan inte franska...)

Tyler gjorde 75 poäng i första loppet, och 79 poäng i andra loppet. Hundarna bedöms individuellt efter sina prestationer i loppen, men domarna tittar även på hur dom fungerar ihop med medtävlande.

Här är Tylers fina poäng:

Delmoment lopp 1 (max 20, domare A/B)
rörlighet: 15/15 
fart: 15/15
uthållighet: 15/15
entusiasm: 15/15
följsamhet: 15/15

Delmoment lopp 2
rörlighet: 16/16
fart: 16/15
uthållighet: 16/16
entusiasm: 16/16
följsamhet: 15/16

67 poäng är gräns för cert i LC, vilket vi ju tyvärr inte kan få officiellt. Inte ännu iaf... Man kan ju alltid hoppas att ridgebackfolket, liksom basenjifolket gjort, upptäcker och satsar mer på LC, för då så... Då kommer dom springglada lejonjägarna svepa fram som savannens kungar och drottningar...

Men nu var ju detta ändå en inofficiellt klubbmästerskap, och kokarderna där bak i bilfönstret är minsann snygga och värdiga dom med nu...
 ;-)

Tack alla för en supertrevlig dag och gott sällskap!

(Jag får se hur snabb jag är med alla mina bilder från dagen. Jag har ju lite inspelade Kent-vjuer att titta på först...*haha*... Men jag har lagt in den stolta prisbilden iaf, sist i fotoalbumet "Tylers almanacka")

The one to blame

Egentligen har jag "Kent-lov" - grottar ner mig med och myser med nya skivan - men tro mig, hunden får sitt han med. ;-)

Jag är så himla nöjd med linförigheten just nu. Kalasnöjd faktiskt. Det trodde jag aldrig skulle hända, att jag skulle kunna säga det... Och läggandet under gång, och ställandet, och hoppen och apporten... Men det jobbiga bakslaget har jag nu då i platsliggningen.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med "matte-grisen" här. Alltså han ligger ju plats fint och länge i alla andra situationer. Hur länge som helst och tålmodigt och platt med hakan i backen och allt. Och ihop med hundar han känner, jo det går också fint.

Men det känns som om gåtan ligger just i det där momentet när han radas upp tillsammans med andra okända hundar på en linje och så läggs ner och matte (jag) går iväg tillsammans med andra (okända) förare.

Frågan är hur man tränar detta? För lösningen är ju inte så enkel att man  fortsätter att mängdträna stabiliteten med kända hundar. Problemet tycks ju bara dyka upp varje gång det är nya hundar och förare. Alltså skulle jag kanske behöva träna mer med okända ekipage, bara en eller två hundar, då och då, inte tio och fler som det är på klubbträningarna. Var man nu hittar såna möjligheter...

(Vilket härmed efterlyses, Malmö med omnejd. Och tveka icke, för Tyler är ingen troublemaker - reser han sig så är det endast för att gå till mig och sätta sig fot...*suck*...han vill varken leka eller mucka med andra hundar)

I onsdags var vi i Burlöv och tränade på den öppna onsdagsträningen. Mkt ledsna miner i klubbstugan pga en tidningsartikel (Skånska Dagbladet) om att närboende klagat till kommunen om att det är högljutt skällande och skjutande (!) ute på appellplan i tid och otid... Intressant, för vi har ju ingen skotträning alls i Burlöv sedan flera år tillbaka. Det skjuts endast på MH:na.

Men fler än jag, som tränar på udda tider, har det senaste året träffat på ekipage som tränar därute och skjuter puffror och skallar upp sina hundar... Och det är minsann inget som har med klubbens verksamhet att göra. Ska bli kul att se hur tidningen reder ut detta nu. (Kom ihåg att ni läste det här först... *'haha*...) (Tyvärr har Skånska Dagbladet inga lokala nyheter på sin webbsida, så jag kan inte länka till artikeln om klagomålen).

Igårkväll var vi i Veberöd och tränade ihop med vår sökgrupp och några till i spårgruppen. Otroligt nöjd återigen med Tyler! Han är så pigg och glad och snabb i allt just nu. En riktig nytändning tycks ha kommit efter all träning hos Heinz.

Och så nöjd man var att få smaka festkaka inne i klubbstugan efteråt! =) Karin har ju fixat LP1 för Zissa, och efter framgångar vankas det alltid godsaker i träningsgruppen... Mmm... Grattis grattis!!

Och så nöjd jag var med att just när jag sedan efter fikan gick ut och startade bilen och rattade ut ur höstmörka Veberöd behagade radion dra igång Kent-singeln... Det kändes som den perfekta träningsbelöningen för mig, denna mattes standardkrav att belönas med är ju kakor och Kent... ;-)

(Ja, just det, Tyler har fått tillökning i sin "valplåda", sist i fotoalbumet "Tylers almanacka"...*haha*) 

Vid din sida

Denna lördagen var det inget sök på grund av markbrist... Det jagas ju överallt dom här veckorna... Varenda liten plätteskog skjuts det i. Och Skåne är ju som det är... Ganska skogsfattigt, iaf härnere där vi huserar.

Så vår skogsvilla sökgrupp var inne på klubben och tränade lydnad istället tillsammans. Det behövs ju det med minsann, och är kul att göra ihop och kolla på varandra. Ofta kör man ju på själv i egen träning på appellplan med brukslydnadsmomenten, och så har man bara budföring och platsliggning ute i skogen ihop med gruppen.

Denna helgen var det MH på klubben, så vi fick bara lov att vara på en särskilt anvisad liten plats. MH-banan gick uppe i skogen ovanför appellplan, och började med lilla bytet på en grusväg som vi kunde se en bit av. Det var dalmatiner som beskrevs, och dom verkade gilla att springa efter bytet, efter vad jag såg iaf. Med jämna mellanrum hörde vi sedan brottstycken på avstånd från dom olika momenten ända ner till oss, "aha, nu är dom nog på spökena", " där kom nog ljudrasslet, oj vad högt",  "där kom skotten".

Ja, det var ju ett tag sedan vi gjorde vårt MH... Ojs, vad fort tiden går!

Nu har man den här kloka vuxna hunden... (nåja). Han där bredvid som man lärt känna mer och mer och sett fler och fler sidor av. Den glade, pigge, käcke, alerte, busige, listige, slugt beräknande, envise, glo-terroriserande, tjurige, kelige, snälle, mysige, tjejcharmande... Ja, det ryms många egenskaper i denna hund som inte kom fram på MH:t! ;-)

Kul och fin solig hösthelg att träna på var det iaf! Det blev tränat lite av både brukslydnad och tävlingslydnad (hos Heinz idag), plus myspromenader med husse för herr hund.

Och en liten smärre operation: Det som såg ut som en växande bröstvårta som vi oroligt tittade närmare på husse och jag var inget annat än sommarens sista (hoppas jag...) lilla skogsodjur... Bläähä... Bort och väck snabbt med hjälp av den lilla specialtången! Uuuurrrkk...

(Lite bilder från helgen sist i albumen "Tylers almancka", "Brukshunden Tyler", "Tyler" och "Annat intressant")

Fiska framgång

Tror jag blir galen... Hundträning är som att försöka hålla ihop ett stort fisknät och behålla alla fiskarna i... Alltid är det något som slinker ut! Man håller in den ena delen av fångsten fint, och så plopp, åker det ut lite annan fångst genom ett nytt hål...

Så nu har jag i brukslydnaden en hyfs god linförighet och perfekta snabba lägganden under gång (tack Heinz för det!), underbara hinderhopp fram och tillbaka, blixtsnabba ställanden, härlig inkallning, men icke sa nicke han lägger sig snabbt ner och ligger kvar på platsliggning med okända hundar!

Testade ikväll igen ute på klubben på onsdagsträningen. Då är det ju alltid massa nya och olika ekipage, och det var ju just det jag ville prova nu när han verkade ha platsliggningen befäst...

Men si, mattegrisen rumpade upp efter tjugo löjliga sekunder och försökte lubba över till mig och fick läggas om...

Blähä...

Får väl vara glad över dom lyckade sakerna då. Hunden är iaf glad och pigg!  Hunden har alltid kul! Och han börjar ääääntligen haja att framförgående, det gör man inte bara i trånga passager, utan även ute på stora appellplan.

Får väl se hur väl och länge den minnesfångsten stannar kvar innanför söta skrynkelpannan...

(Sist i fotoalbumet "Tylers almanacka" lite bilder från de senaste dagarna, försöker dunka in bilder där även de dagar jag inte hinner skriva något)

Ännu mer läger

Lägerliv, det är kul det! Denna helgen var vi på höstens läger nummer två, i Kungälv med SSHG.

Efter incheckning på Kungälvs Vandrarhem blev vi indelade i grupper efter utbildningsnivå och fick ge oss ut på mörkerövningar direkt på fredagkvällen. På ett skrotupplag! Tyler trivdes förstås som fisken i vattnet med dessa äventyr. Leta figgar i mörkret är ju buskul!

På lördagen, efter teoriavsnitten, var det övningar hela eftermiddagen vid Bohus fästning, ett stort området runt omkring med backar, skog och strandkant ner mot Göta älv (är det väl?). Ett riktigt paradis för en skåning (särskilt som jag är född bohuslänning ju...*haha*...), berg, klippor, stup, snår och ris, och backigt och eländigt på flera ställen.

Eftersom Tyler älskar att klättra (ridgebacken använder ju sina klor likt en katt) hade han ju sanslöst kul där också.

Den som har det svårast är väl matten som ska hänga med i svängarna... Dom som har sett mig försöka hänga med min vov på kopplat påvis i söket vet vad jag menar... Rakt  genom risiga slånbärsnår och utför klipporna... Jag är  såklart full av blåmärken och revor. Hunden, som alltid vet bäst och är glad och nöjd att hitta figgar så fort som möjligt, är såklart hel och fin. =)

Återigen, det är extra spännande med en ridgeback i arbete! Det är en ras avlad för att fatta egna beslut. Dom är otroligt envisa och modiga, men utsätter sig inte för fara. Snacka om strålande kombination i svåra räddningssök! Han släpper inte i svåra situationer, snarare sporrar det ju honom ännu mer.

Jag önskar verkligen att fler upptäckte rasen för bruksarbete - sök, spår, räddning whatever. Som extra bonus är det en hund som inte blir flåsig utan kan disponera sina krafter klokt och t.o.m. är utan större behov av vatten (under arbetet alltså, han vill knappt vattnas om man försöker, bara envist jobba på, men sedan efteråt har man ju en kamel ibland..!). Den sydafrikanska brukshunden!

Det som är svårt med just räddningssök är väl (som vanligt) förarens uppgift, att lägga upp arbetet och att "läsa hunden". För det här arbetet skiljer sig ju mkt från brukssökets schematiska skick. Men vi fick många goda tips tips och råd här.

Något man kunde ligga och tänka på sedan i sin ensamhet i mörkret när man figgade för andras hundar... På ett ställe, nere vid ett brofäste, låg vi två figgar samtidigt, med typ tio meter mellan. Snacka om att man blev ensam och strandad där nere i mörkret vid dom såphala stenarna när ett nybörjarekipage kom och tog den andra figgen, men inte mig... Så där fick jag ligga och kika upp mot stjärnorna en halvtimme till innan nästa hund letade sig ner dit...

Ja det var verkligen en spännande toppenhelg med många lärorika äventyr! Så stort tack alla som var med och arrangerade, Anders och gänget! Vi ses igen!

(Lite bilder sist i fotoalbumet "Sökhunden Tyler")

Smart med fart

Testade ett av tipsen för fartiga sökskick från helgens läger ikväll.

Placerade ut mina fyra nyinköpta koner på lagom avstånd från en tänkt mittstig. Gick ut och la en liten bit god skinka bakom varje.

Den listiga ridgebacken satt så snällt och tittade med huvudet käckt på sned...

Så körde vi på! Jag riktade Tyler mot den första och skickade. Tjoff, rakt ut, och sedan... tog han nästa och nästa och nästa... Alla konerna på en gång innan jag hann blinka!

Snabb som blixten över dom långa sträckorna.

Ok, då provar vi igen. Lägger bara ut mumsgrejer på dom två första då.... Och den listiga ridgebacken var på hugget igen. Han satt där så fint och väntade tills det var dags. Jag hämtade honom raskt och skickade snyggt rakt ut i flygande fläng mot första konen. Klatjoff, i 90 graders vinkel (!) vek han snyggt iväg och tog kon nummer två först, sedan raskt tillbaka mot nummer ett...

Ja ja, farten kan ingen klaga på iaf...

"Det var ett konstigt sätt att träna rutan på med konerna så långt bort från varandra", sa mina klubbkamrater när dom anlände framåt den gemensamma träningen och platsliggningen vid 19-blecket. (Dom trodde ju såklart att det var det jag höll på med eftersom jag använde koner)

Ja, ni anar inte hur konstigt de allra bästa hundtipsen kan falla ut när man tränar med en egensinnig ridgeback -  rasen som är avlad för att fatta egna beslut... yippie..!

Men linförigheten var iaf fin ikväll.

Och jag är ganska stolt över att ha lärt Tyler att backa fot på bara en vecka efter Heinz tips..! Alltid något! =)

Sedan flirtade Tyler rart med töser, såväl två- som fyrbenta, i klubbstugan resten av kvällen.

(Ganska höstfin flirtkille som synes sist i fotoalbumet "Tylers almanacka"... Vi har ju varit på megashopping och köpt både det ena och det andra, bland annat nytt fint tjänstetecken med ring därbak, så matte kan hänga med fartmonstret i påvisen i skogen utan att slå helt ihjäl sig eller strypa hunden...)

Smålandsäventyret

Så då ska jag försöka sammanfatta den gångna helgen och lägret med klubben...

Jag tror faktiskt att han kände igen sig, Tyler. Vi kom dit en timme före samling och kvällsmat, så vi gick en liten promenad neråt kraftverket där intill. Och Tyler stormade ut på bryggan över slussarna och det vilt forsande vattnet under oss. Visst 17 kände han igen detta..! Och de vackra skogvägarna runt omkring... Ljuvligt!

Vi klubbkamrater var för helgen indelade i tre grupper - sök, spår och lydnad - som vi fått välja efter behag. Och vi körde så klart sök båda dagarna, Tyler och jag. Och då blev det ju till att möta Tommy igen, som var instruktör för söket även förra årets läger. Det var ju han som genom hittövningar då introducerade Tylergubben i sökets underbara värld.

Nu fick Tommy se hur mycket en pigg glad gubbe lärt sig ett år från rookiestadiet... Vi fick nog rätt så godkänt! ;-)

Men si, sök i skogen, det vill Tyler! Och det visar han gärna upp!

Sedan så var det ju förståss hur kul som helst att få träna i en småländsk sagoskog, starkt kuperat landskap, spänande gömmen, nya figgar, nya tips och idéer.

Och förhoppningsvis nya sökkamrater..(?) Det finns ju ingen roligare hundsport! Eller hur..?

Och när jag plockade in sista 50-snitseln efter lördagens andra sökomgång fick jag "natur-bonusen", den som ingår i söket... Plötsligt såg jag det som alla pratat om men jag ännu aldrig upplevt: Trattkantareller!!! En miljon där vi hade haft en ytterkant på rutan... Konstigt att man plötsligt bara ser dom så där i ett nytt läge med ögonen. Där hade vi ju sprungit fram och tillbaka flera timmar som figgar eller med hundar... Fort fram med en bajspåse och krafsa krafsa den full... Dom ligger på tork här nu hemma i Malmö.

Själv försöker jag torka in alla intryck! Mycket värdefullt att få nya infallsvinklar och problemlösningar för träningen när man kommer samman med andra "sökare". Tack Tommy!

Och ja, vi ska dit nästa år igen. Så klart blir det så. Sådana trevliga traditioner måste man hålla på! =)

(Ska försöka smacka in resten av bilderna nu... eller imorgon... sist i albumet "Brukshunden Tyler" hamnar dom undan för undan...)

Lägerliv

Så har vi varit iväg på läger med Burlövs BK igen uppe i Markaryd! Ett år sedan sist, ett år sedan Tyler och jag testade på sök för allra första gången..!

Gissa om vi haft kul!

Mkt trevligt dels att återkomma till samma vackra ställe (vilka sökskogar..!), och dels förståss att få möta samma instruktör igen, ett år efter att han introducerade oss i sökets underbara värld, och få visa vad en glad ridgebackkille minsann kan..!

Och så hoppas man ju att fler av dom som testade på i år kanske blev frälsta... (hrrrmm..?)

Det finns ju inget mysigare att göra regniga dagar än att grotta ner sig i hålor i marken och vänta på glada hundnosar... ;-)

Tack Tommy, Leif och Roger, våra instruktörer i respektive grupper sök, lydnad och spår för alla goda råd och tips! Och tack till klubben som ordnar detta helgläger så fint! Och så alla lägerkompisarna, förståss, tack tack för en supertrevlig helg!

Vi är så nöjda och vi återkommer, Tyler och jag!

Skriver mer om lägret typ imorgon. (Måste skvimp i säng inför arbetsveckan och tidig morgon...)

Tills dess två bilder sist i "Tylers Almanacka" att beskåda. Imorgon byter jag även bilder i albumet "Brukshunden Tyler" -  då ersätts förra årets lägerbilder med denna helgs  bilder...

Godnatt!

Den döda vinkeln

Havsänglar

Så vad gör jag mer i dessa dagar än lyssnar på Kents nya singel? Ingenting! ;-)

Jo lite hunderi måste det ju bli också...

Tyler och jag går långa promenader varje dag på Limhamnsfältet. Det är ju äntligen passerat, det där magiska datumet mitt i september, det som alla väntat på. Och varje dag träffar vi nu både gamla och nya vänner som liksom vi har längtat efter att det ska bli tillåtet att strosa hela långa sköna strandremsan med vovvin. Det är ju så skönt att kunna gå evighetslångt, så långt man tycker sig hinna med...

Passar på att köra lite lydnad emellanåt också ute på de stora gräsplanerna. Bara inkallningar och fritt följ, det är lagom att kort och snabbt kolla hur befäst det är på såna ställen och i såna sammanhang.

Och naturligtvis kan man ju inte låta bli att busa och försöka gömma sig för sökhunden... Om det går vill säga, för han har stenkoll, så det är minsann inte lätt..!

Iaf så lyckades jag idag vika av och pipa långt in på ena sidan av ett av de allra största buskagen mitt på stora Limhamnsfältet (faktiskt just intill där Kent spelade 2005 på stora tältturnén...*höhö*).

Jag satt där och tryckte och spejade utåt. "Han måste komma
där eller där", tänkte jag och kikade ut på sidorna. "Poff", sa det plötsligt när hunden kom brakande bakifrån rakt genom buskarna in till mig i mitt gömme och jag hade en glad nos i ryggen! Så jobbar en sökhund..! Kul!

Igårkväll var vi på möte ute på klubben också. Det är ju snart lägerdags igen! Och då ska vi köra sök i dagarna två... Det ska blir så himla kul att komma dit igen, exakt ett år efter att vi blev invigda i sökets underbara värld...
Min värld... ;-)

(Lite bilder från Limhamnsfältet sist i fotoalbumen "Tylers vänner" och "Tylers almanacka")

Väntan skala 3:1

Eftersom Kents nya singel släpps imorgon och det nu bara är två timmar kvar tills den ska spelas på radio för första gången blir det inte mycket till blogg...

Ska bara rapportera att vi har haft en lagom härlig hösthelg utomhus. Igår var vi såklart ute på sök: Tre kvinnor, fyra hundar och fem timmar..! Fråga mig inte hur det går till men det går att få till... ;-)

Det är hundar som alla kör rätt många slag så tar ju sin lilla tid. Plus alla långa transportsträckor till och från bilar, uppvärmning och nedtrappning. Plus att pussla ihop och kolla av varandra, figga, och hålla stig. Typ. Det tar ju extra tid att knåpa ihop allt när man är så få (flera sjuka och borta av andra anledningar i gruppen denna lördag). Ja, sedan sitter vi ju ner och fikar och snackar massa teori och metod också... Det kniper ju också lite tid! Kvalitetstid i soliga skogen en septemberdag... mmm...

Tyler körde nästan bara dolda figgar denna gång. Snöade in på en viltfläck på ett ställe just vid skicket på ett slag, men annars var han duktig. Han gillar tydligen just dom mentala ansträngningarna bäst, det ska vara svårt och lurigt att hitta figgarna. Ruttnar fort om man bara står och matar raka slag på popuper för mycket och för ofta. Figgar gömda i gropar och under klippavsatser, det vill Tyler ha. Och det fick han!

(Lite bilder från helgen sist i "Tylers almanacka")

Så där ja nu är det bara en och en halv timme kvar...

Livräddaren

Så har vi varit på SSHG-övning igen med vår Skånegrupp! Denna gång var övningen ett fejkat "skarpt läge" i Norra Hamnen i Helsingborg. Mitt i stan alltså!

Som  f.d. helsingborgare måste jag först säga att det var kalasspännande att återse stan och se vad som hänt med hela detta område sedan jag flyttade därifrån 1998. Då fanns minsann inget Norra Hamnen! Inte som såg ut så här iaf! Jag kunde knappt lokalisera den gamla kultiga badplatsen "Järnvägsmännens brygga", men si den fanns kvar, dock i en ultramoden tappning..!

Vi blev sedan indelade i tre grupper och fick våra förutsättningar: En halvtimme vardera grupp för att söka efter minst tre personer med okända skador som saknades efter en båtolycka. Till hjälp en karta över området, och sedan var det upp till varje grupp att bestämma och göra upp hur vi skulle ta oss an uppgiften.

Snabbspringaren Tyler fick området hamnens västra sida och ut på piren.

Och det hann bli nermörkt innan vi skulle ut... På med pannlampan alltså.

Och jo, brukslärde gossen vet faktiskt direkt vad han ska göra, "leta gubbar" även här, så det var bara för mig att hänga med i den långa linan.

I hela området rörde sig ju förståss också en hel del folk som inte alls ingick i övningen på denna allmänna plats. Intressant att hunden skiljer ut dom och inte bryr sig. Han letar efter dom som ligger still eller är "märkliga" eller avvikande på något sätt (chockskadade personer är ju ofta förvirrade i sitt rörelsemönster t.ex.).

Och det gick ruggigt fort för honom i mörkret att först markera och hitta en man liggande bland stenarna vid sidan av piren, och sedan ett barn, en liten kille, liggande vid en bänk.

Tjohopp, jag överlämnade dom för transport in till basen, och sedan plöjde vi vidare ut på piren, Tyler och jag. Där längst ut stod ett glatt gäng och fiskade. "Åh en ridgeback!", tjoade dom till, uppenbart förtjusta och också, visade det sig, kunniga om rasen. Dom ville gärna hälsa på Tyler, men jag förklarade att han var i arbete just då och vad han gjorde. "Kan dom göra sånt?" frågade dom helt förvånade.

Ehhh... Ja, Tyler kan... Och han lät sig inte avbrytas en millisekund för att hälsa. Han bara ångade runt där smidigt bland deras fiskespön, och så ville han dra järnet därifrån och vidare in igen. Det vara bara att hänga med i linan...

Vilken kväll! Och så kul och välordnat och fixat allt var! Tusen tusen tack Helén för denna övning! Och supertack till alla dom duktiga figgarna från Sjöräddningen Råå!!

Ses igen annan gång!

(Lite bilder sist i albumen "Sökhunden Tyler" och "Tylers almanacka")

Pussdag

Tränade lite smått med Tyler idag efter vilodagen igår. Blev lite linförighet och läggande under gång. Riktigt på hugget är han nu. Kanske tycker han att jag ser lustig ut när jag går på och går på efter Heinz' alla tips..?

Heinz har nu lärt mig att gå... Tydligen kunde jag inte det innan... ;-)

Eftersom Tyler gillar allt som är konstigt är det kanske inte så konstigt att han hänger på för full maskin. Och kul har vi iaf, herr hund och jag. Den där glimten i ögat på en glad ridgeback alltså...

Kul (men lite sorgligt) var det också att Johanna var på adjöbesök idag. Hennes Sverige-visit är redan över, och hon fick många goa hejdå-pussar av Tyler.

På en sista sväng genom Malmö tittade vi in på Stinas jobb. Stina fick sig en rejäl puss av Tyler..! (Förmodad fläskläpp..?) Tyler ångade sedan raskt iväg i lokalerna för att leta efter Isak, men Lillebror Bus var inte med där idag...

Och sedan på hemvägen när vi lämnat av Johanna, Tyler och jag, träffade vi en annan kär bekant, Tylers valpkompis Selma med matte Anneli! Då blev det ännu mer pusseri..!

Jo han är ju ganska pussgo Tylergubben... ;-)

(Bilder sist i fotoalbumet "Tylers almanacka") 

Nya tag

Så har vi varit och fått flott blått igen.. =(

Domaren på Sofiero tyckte "Should be taller" om Tyler... Ja ja, man börjar på minus 10 poäng om man är 66 cm hög, det är bara att inse... Positive Handler-husse ryckte på axlarna och sa att domaren kanske tyckte att han skulle vara högre bara för att han är en ganska satt och kompakt typ, Tyler. Men varför står det då "Correct proportion" också i omdömet? undrade Surkatten (jag)...

Men så är det iaf i utställningsvärlden. Runt 80-100 ridgebackar på alla utställningar. Och det är inte lätt att hitta domare som gillar små smidiga ridgebackkillar som våran gubbe! Ett rött sidenband, ett slätt första pris vill man ju åtminstone ha...

Den stora behållningen med utställningar är iaf att träffa alla trevliga vänner i ridgebackvärlden! Och glädjas åt andras framgångar förståss! Särskilt dom vi känner! Heja!

Och det var så otroligt spännande att stå ringside vid stora ringen på eftermiddagen och se Helené skopa hem BIG-segern med Hannibal!! Hund för hund plockades bort av BIR-vinnarna, och sedan så var dom bara det där lilla gänget kvar som skule placeras... Och hund för hund till respektive pallplats nerifrån - och Helené och Hannibal fortfarande kvar - och så fick dom första platsen som BIG-1:a!!! Åh vad vi var stolta och glada!! En tjusig ridgeback som vinnare! Tusen grattiskramar!! Massa fina resultat och titlar till Kennel Ghali hela helgen för övrigt, grattis till allt hör ni! =)

(Hannibal slutade som BIS-6 sedan på söndagen, mycket stiligt!)

Jag fick rapport om en annan som svepte fram som en stilig charmör när det sedan på söndagen var Ridgeback-special på Råå BK (109 ridgebackar...)

Och det gladde förståss alldeles extra och speciellt - för det var ju Tylers halvbror, snygge Enzobusen!!! Det satt fint det! Duktigt jobbat!
Synd vi inte var där och fick se det live, men tusen tusen grattiskramar till er!!

En annan helgnyhet har jag redan skvallrat om i förra inlägget, men jag upprepar det igen: Ännu en ridgeback har nu gått till bruksvärlden!! Visst är det häftigt?

Fler borde absolut testa att jobba bruks med dessa underbara typer! Starka, uthålliga, envisa, påhittiga och listiga. En hund som inte ger upp i första taget, och som man som förare verkligen får pröva sin samarbetsförmåga med... Men inget är häftigare än att få till ett samarbete med en listig ridgeback med glimten i ögat, det kan jag garantera!

Själv sliter jag nu med några ynka enstaka lydnadmoment (ja dom som känner mig vet ju vilka...) innan jag vågar ta mig ut på första officiella brukstävlingen. Just där litar jag inte ännu helt hundra på min spjuver till samarbetspartner... 

Och jag hade ju sagt att vi inte skulle ut på utställning förrän vi var i bruksklassen... Förvisso... Men utställningar är ju som en bal på slottet för Askungen... Trist, tråkigt... och alldeles underbart..! ;-)

(Surkatten har nu också med nya tag äntligen lyckats få in fler bilder i albumet "Tyler på utställning"... )

Störig AH-bloggbugg!!

Egentligen skulle jag blogga ikväll och dunka in massa skojsiga bilder från utställningen på Sofiero.

Men när jag gjort klart med alla bilderna - och jag är ju faktiskt himla glad att dom numera går in i kronologisk ordning eftersom det är ganska praktiskt att kunna berätta en story i bilder - vad upptäcker jag då för elände???

Jo, att i de fall där jag råkat döpa bilder till namn som någon annan gammal kastad bild har haft någon annan gång tidigare på bloggen, ja då hämtas den kastade bilden och lägger sig där...

Och man kan inte möblera om bland bilder i ordning som man vill efteråt när det blir såna Kusin Knasefel. Alltså får man kasta alla bilder efter den första som blev fel... I mitt fall nu så blev det ju asamånga... Allt det jag gjorde var förgäves...

Jag vill inte att lösningen ska vara att man alltid måste tänka på att döpa bilder till sprillans nya oanvända namn när man laddar upp dom på AH-sidan. Det är minsann inte så lätt att komma ihåg om man har råkat ha samma titel innan... Eller snarlik. På utställningsbilder återkommer ju t.ex. "Tyler framför domaren", "Tyler och domaren".  Råkar man då ta en titel man redan haft, så *poff* hämtar AH-sidans program en gammal kastad bild... (Undras varför?? Stööönstööörigt är det...)

Min lösning för kvällen är iaf att jag sk*ter i bloggen och går och lägger mig av pure surhet...

Godnatt Cyberspacevänner! Det får bli bloggy om helgen vid senare tillfälle!

PS. Jo några bilder blev det visst kvar innan buggfällan slog till. Lillebror Isak finns med t. ex. Och så finns ju den allra största häftigaste ridgebacknyheten från helgen sist i "Tylers almanacka"..!! *haha*

Spa och grisfest

Idag har Tyler varit på Spa hos Melissa på Dog Fun! Som vanligt samma kalabik när han ska lämnas, det kvittar vad jag gör. Han känner på sig flera kvarter i förväg (fast vi bor hyfs nära och ofta går där) att "nu minsann, nu tänker hon lämna mig, matte..!"

Tyler kastar sig hit och dit hej vilt. Och alla som provat att hålla Tyler vet vad jag menar...*haha*... Det är 40 kilo man ska ha med sig, inte mot sig... Som sista utväg brukar han gå fot perfekt sista sträckan när vi närmar oss ingången. Mycket smart kille.

Men sedan när jag gått därifrån är han snäll och go som ett lamm. Och han äääälskar verkligen Melissa... Idag hade han visst försökt gå upp och sitta i hennes trygga knä när hon satt på en stol (!). (Det finns en bild i Galleriet på Dog Funs hemsida som visar hur han brukar sitta och mysa hos Melissa).

Och han gick självmant iväg och hoppade upp i duschen!! Han vet vad han ska göra där, minsann! Melissa berättade att hon hade ropat på Pia för lyfthjälp, men si då hade Tyler redan gått före in i duschrummet och hoppat upp i duschen..!! Vilken go knashund...

Och så go och ren han var när jag kom och hämtade honom! Han sken som guld och pälsen var så mjuk så mjuk...

Bilen skiner också som guld... Vi får verkligen hoppas att den går igenom besiktningen någorlunda hyfs imorgon..  Annars blir det svårt att ta sig till Sofiero och visa upp den vackre guldskimrande Tyler..! Hugahopp! (Nästan 90 ridgebackar i ring 1..!)

Tänk så mycket en bil betyder... Hundcontainern! Visst, det finns helt säkert andra och bättre bilar (särskilt om man som jag har en tendens att köra ner sig i lergropar i sökskogar och annat äventyrligt...), men jag vill så gärna ha denna ett tag till...

Tyler fick sedan festa loss och testa att mumsa revbenspjäll i kväll. Det var populärt! Eftersom hundar inte ska ägna sig åt den typen av ben så satt jag framför honom och höll hårt i dom och kontrollerade noga varje gnag. Det var maffigt att känna dom där 400 kilos (eller vad det nu är) trycken i käkarna kan jag säga... Han knäckte förståss några av benen som tändstickor, så man fattar ju varför dom inte ska äta sådana, så som dom såg ut splittrade... Men när han gnagde lugnt och sansat fick han till fina köttiga kalasbitar. Och han tog så nätt och fint runt mina händer...

Tummarna är hela så jag kan hålla dom för bilen imorgon...

Besök i sök

Smockad hundhelg... Som vanligt... Först söket som vanligt på lördagen.
Vi hade besök i sökgrupen av Julie, som har Tylers kära kullsyster Zelma. Hon skulle kolla vad vi sysslade med för att se om sök kanske är något för henne och Zelma också. (Vilket jag bestämt hävdar att det är, där finns samma arbetsvilja och potential)

Tyler var så fokuserad så han märkte inte att det var Julie som var med på stigen förrän han skulle ut i första påviset... Men då, ja då tog han sig en lustig extrarunda efter sitt påvis ut till figgen: "Så matte, varsegod, här har du figgen" - och så struntade han i att stanna och mumsa godis där och schvisade snabbt in en snabb lov till gruppen på stigen för att hälsa på Julie..! Det såg rätt kul ut.

Tack och lov så är han ju lätt att bryta och kalla in och få i arbete igen. Och sedan var det bara att fortsätta som vanligt. Fem slag plus ett tomslag bidde det. Nöjd matte, men som vanligt några grejer att slipa på.

Julie sa något så lustigt vid kaffepausen, något om att hon aldrig sett mig så...ja, ja minns inte vilket ord det var exakt, men det var något i stil med "underdånig", jag som annars har så full koll på saker och ting... Men så är det ju med sök, andras ögon ser mycket mycket mer än man själv kan ha koll på. Och sök ska man inte syssla med om man inte gillar att bli öppet kritíserad för massa småsaker hit och dit. Det är just alla dom små sakerna som måste funka ju. För hunden är det kanske heller inte smått, utan kan leda till stora fel i ett längre träningsperspektiv. Små saker man gör, små saker man säger, sätten man säger och gör saker på... I söket tar kritiken aldrig slut. Det är bara att hacka i sig och lära sig av dom som ser mer och vet bättre än man själv...

Men jag måste säga att jag var lite imponerad av mig själv som kan så mycket nu om sök. Julie tyckte det var massa "facktermer" och grejs att hålla reda på. Och då tänkte jag på hur mycket jag faktiskt lärt mig på ett år genom flitigt tränande, läger och titta på tävlingar...

Budföringen gick faktiskt kalas också. Vi har ju haft en liten svacka där han haft svårt att gå ifrån mig, plus tjuvstartat på tillbakavägen till mig. Men sakta arbetar vi oss igenom det nu genom att binda upp honom mer till mottagarna.

Efteråt tog jag min obligatoriska svamprunda... Och det blev minsann ny rekordskörd denna gång! Totales fem liter kantareller, plus två fina smörsoppar. Det är så himla kul att plocka svamp, man blir så glad när man upptäcker att allt det gula under träden man ser inte är löv... Så det blev svampfest till kvällen: smörsopp på liten rostemacka till förrätt och sedan två megamackor kantareller till huvudrätt... Mmmm...

Idag har vi varit hos Heinz och slipat på lydnaden. Saaaakta framåt där med. Tyler är iaf numera mer inställd på linförigheten än han någonsin varit tidigare. Jag kunde visa upp ett klart förbättrat resultat åtminstone jämfört med när vi började kursen. Även om inte svängarna funkar så handlar det nog mer om att jag måste lära mig att gå bättre och tydligare där...

Sedan blev det en tur till "Alla hundars dag" på Ribban i Malmö. Vi hade stämt möte där med Stina och lillebror Isak. Tyler blev raskt hajkad till att gå i rasparaden, där alla hundraser skulle visas upp grupp för grupp, ras för ras. Han fick sällskap av en kär favorittjej, söta Asla. Strandcasanovan Isak försökte sig på att pussa Asla medan hon och Tyler stod och väntade på att gå in i stora ringen... Ett tilltag som han raskt fick ångra när storebror Polis-Tyler ryckte in..!

(Lite bilder från helgen sist i albumen "Tylers äventyr", "Brukshunden Tyler" och "Tylers almanacka")

Spökstad

Tyler har under tvång haft en lååååång vilodag idag...

Igår var vi med vår SSHG-grupp och tränade järnet i Löddeköpinge. När vi kom dit var det laddat med spännande stationer för oss alla ekipage att gå igenom. Mörkersök, plankhögar och stenhögar, ett torn med spiraltrappa med gallertrappsteg...

Rena julafton med andra ord! =) Det var bara att köra igång! Vi blev indelade i grupper två och två för att kunna assistera och hjälpa varandra vid behov.

För min del blev den största prövningen att hålla reda på vilde Tyler... Han ska upp upp fort fort fram fram hela tiden... En stackars matte blir alldeles svett kan jag säga...

Enda grejen han visade viss tveksamhet i var mörkersöket. Men han råkade börja där så fint med att springa rakt in i en gallervägg inne i den mörka containern, så efter det var han lite långsam att lämna mig och ge sig ut i djupa mörkret igen (jag skulle ju stå kvar vid dörren och skicka), så det var kanske inte så kul för honom just då och där... (han brukar gilla mörkersök annars)

Men så ut igen från det, och så klätter klätter upp i alla högarna, där det var långa snitslade banor vi skulle följa. Jag trodde knappt att jag själv skulle lyckas ta mig uppför den branta  cementväggen utan något alls att hålla sig i. Men med lite hjälp och oanade krafter så... ;-)
Jag blev helt full i skratt när Tyler och jag tog oss ner igen från den höga stenbyggnaden med rackans fart..!

Ridgebackar använder verkligen klorna på plankor och stenar, värsta kattaklöstagen! Det är kul att se.

Topp of allt, allra sist, blev vi utskickade på sök i denna öde ruinstad. Efter all denna miljöträning skulle hundarna ut i sökövning!

Och då började jag skratta igen... För vem, efter alla dessa äventyrliga miljöbanor, står väl där och piper och trampar otåligt när sökvästen kommer på... Och blir jättelycklig över att äntligen få leta upp en figge till i denna spökstad..!

Tack tack tack Agneta och Leif som fixade detta superäventyr! Det var så himla kul och lärorikt!

Ses igen på nästa SSHG-övning!

Nu hoppas jag att "sur-Tyler" (han är jättesur för att vi inte gör någonting idag och kommer med jämna mellanrum och ger mig små mutpresenter eller sätter sig framför mig och glor på mig...) vill sova för imorgon är det ju upp med tuppen för skogssök!

(Lite bilder kommer dunsa in sist i albumen "Sökhunden Tyler" och "Tylers almanacka")

Sundance kids

Jobbade järnet idag så Tyler och jag kunde åka på besök hos Stina och lillebror Isak i Vellinge på eftermiddagen. Och där var det  ju sol minsann!!
Steksol och sommarvarmt, bara några mil från Malmö. Wicked. Jag som hade laddat med regnjacka och allt...

Men skönt var det, och Tyler och Isak hade buskul som vanligt. Även om dom inte busar med varandra mer (dom är ju så vuxna nu...) så har dom en gemensam upptäckarglädje som är underbar att se. Tyler blir som en sex månaders valp och stretar och drar över ängarna och på gångstigarna i vackra Vellinge.

Säger jag "fot" får jag dock en fin uppvisning som heter duga numera! Fast det gjorde jag bara några små sträckor. Jag ville ju att han skulle vara lös och ledig i sitt koppel. Då kanske man får ta en och annan dans i solen... ;-)

Vi styrde iaf stegen till Vellingeblomman, och det fina trädgårdscaféet där inne. Där har jag aldrig varit, jättemysigt var det! Och så steksol och sitta där och dricka kaffe, äta rostbiffsmacka, och liten kaka... Mmm... Tyler och Isak trivdes också toppen.

Vi satt så bra att vi helt missade att det blev stängningsdags... Huja, raskt iväg över ängarna igen!

Tyler avslutade dagen i Vellinge med att få göra ett litet specialsök i Stinas stora trädgård. Alltid kul att passa på i varierande miljö. Lustigt också att se hur blixtsnabbt han ställer om sig till arbete! Han blir verkligen helt superfokuserad och sitter och småpiper och trampar vid min sida innan han får starta sitt nosjobb och flänga runt och söka av.

Tack Stina och Isak för idag! Vi kommer alltid tillbaka för nya utflykter och äventyr! =D

(Bilder i "Tylers vänner" och "Tylers almanacka" kommer zznart...)

Hittehunden

Glömde bort att det inte var någon lydnadsträning idag hos Heinz...

Känslan var nästan som när man glömmer bort sommartiden, ni vet. Ny tid att disponera som man inte räknat med..! Man har stressat som ett djur för att hinna iväg, och så hipsvips  så ska man ingenstans alls utan kan hitta på något annat. (Och jag har verkligen inga problem att hitta på hur mkt som helst...)

Det blev lite lydnad på egen hand, och sedan en promenix till kolonin för att såga och klippa till det stora risiga plommonträdet.

På väg dit hittade sökhunden ett par fina märkesglasögon som någon tappat på en grusgång mitt i stan. Kanske någon som svirat bort dom i lönehelgen eller på Malmöfestivalen..(?)

Vi tog en sväng inom polisen och lämnade in dom och hoppas att någon blir glad för Tylers fina nos. Poliserna tyckte iaf att Tyler var en stilig och rolig typ.

Det var tredje fina fyndet för Tyler nu dom senaste månaderna när det gäller borttappade grejer. En nyckelknippa har vi också lämnat in. Och så sökte han ju upp ett borttappat koppel i sökgruppen häromhelgen ute i skogen.

Jag kanske kan börja hyra ut honom..? Nästan Saidavarning här...*haha*

Tänk om han kunde dra in lite pengar han också till firman på sina talanger, assistenten. ;-)

(Bild i almanackan på den stolte hittegodsinlämnaren)

Duett

I förmiddags hade vi träningsdate, Tyler och jag, i Veberöd med Malin och Doggy.

Vi delade på Heinz, så att vi kunde köra hundarna några stunder i taget. Iaf är det bra för min gosse att sitta och vila och vänta vid sidan av då och då. Han blir ju särskilt trött i mössan nu när tempot och inlärningen i lydnaden skruvats upp kan jag säga... ;-)

Men det gör honom supergott, alla nya lärdomar. Det märks, han är glad och pigg och förväntansfull inför varje träningstillfälle.

Och idag fick jag se på underverk: för första gången någonsin såg jag Tyler riktigt aktiv i linförighet en längre stund! En sträcka på tio meter fram och tillbaka. Det låter inte mycket det, men det har minsann alltid varit att begära för mycket tidigare... Iaf om man vill ha den där supersuperkontakten med vaken blick uppåt nerifrån herr hund hela tiden.

Ganska märkligt det där, att det är så låååååång väg att gå i tävlingslydnaden, när man har en hund som jobbar så glatt och raskt i skogen... Plus att han gör alla snabba "uppgiftsgrejer" i tävlingslydnaden piggt och med precision.

Men hur var det nu igen? Jo, söket är "självbelönande", och det är ju då alla dom snabba skojiga grejerna också, hoppa över hinder och inkallning, hämta apporten, med mera med mera... Jag vet flera moment i tvåan och trean jag skulle kunna få Tyler att utföra på studs, nästa vecka med tior på tävling om så vore... *skryt ja men sant sant*

Men *gäsp* linförighet... Det handlar om massa massa annat också, särskilt hos mig själv... Som vanligt är det ju i den andra änden av linan (läs: hos mig) som förändringen ska ske...

Tack Malin, för initiativet till min nya kurs och läroställe! Och tack för idag! Och tack för bilder! Ses igen på nya träningsdates! =)

Köpte hjärtegodis till Tyler på hemvägen. Och det luktar minsann inte alls så gott nu från spisen i köket som det gjort dom senaste dagarna när jag tagit hand om skogsguldet kan jag säga... *yyrrrkkk*

(Bilder kommer i albumen "Tyler på tävlingslydnad" och "Tylers almanacka")

Ingenting

...blir det visst bloggat just nu iaf! ;-)
Har fullt upp på alla fronter just nu inkluderat besök från Amerikat... Försöker hinna med så mkt som möjligt, plus jobba flitigt så jag kan ha "Kent-semester" stötvis sedan i höst. (När singeln kommer, när albumet kommer, och så turnén förståss...)

I helgen blev det både sökträning och lydnadsträning för Tyler. Tyler träffade också på en tjusig ridgebacktjej bara pang så där ute i skogen efter söket när vi var klara i gruppen! Hon var på lång mysig söndagspromenad med sin matte och en liten taxkompis.

Själv träffade jag efter det kuliga mötet på kantareller i ofantliga mängder! Har faktiskt inte plockat så många sedan jag var liten och gick med farsan, svampexperten, på tur i de bohusländska skogarna. Det var verkligen maffigt att äääääntligen få plocka så mycket så man nästan blev knäpp av allt det gula guldet man såg sticka upp i mossan... Lövely...

Tyler låg och vilade i bilen medan jag gick på min megaplockrunda. Jag ville inte slita hans nos på sånt sök direkt ovanpå brukssöket... Plus att vi ju lär in och gör så mkt andra specialsök just nu.

Sedan åkte vi till husse och inspekterade huset! Ännu mer nerrivet och uppbrutet nu i tak och golv. Tar aldrig slut ju... *puh*

På söndagen, efter lydnadsträningen hos Heinz, tog vi en tur och hälsade på hos våra nyskånska vänner, lille valpen Krüger med flock, i deras nya bo (med ännu mer att göra än vad vi har i vårat böle till hus...). Lille och lille ja, hade nästan glömt hur ridgebackar skjuter i höjden upp till ett halvårs ålder..! ;-)

(Lite nya bilder sist i fotoalbumen "Tylers vänner", "Tylers almanacka" och "Hussehuset")

Flirtkillen

Idag kom min allra käraste vän Johanna hem på en månadslång visit i Skåneland! Johanna bor sedan 1987 i Californien, och det är lååååångt mellan gångerna hon kommer hem och hälsar på. Alltför långt när det gäller så nära vänner iaf. Tur att man alltid har kosmisk kontakt..! ;-)

Tyler har förståss träffat Johanna förut, men inte hennes kusin Åsa, som var med och fikade på Wayne's på Stortorget i Malmö i em.

Jag tog tillfället i akt och lämnade Tyler till henne medan Johanna och jag gick in för att handla fika. Det är ju alltid bra att träna denna typ av tillfällig kontakt med tanke på sånt som "budföringsspökeriet" jag har råkat ut för nu till exempel...

Och si, för första gången någonsin accepterade Tyler att jag placerade honom så hos en okänd ny person! Jag smygkikade ut genom fönstret, och han satt kvar där så snällt och fint hela tiden vid bordet och tittade på Åsa. Naturligtvis med ett getöga åt vart jag försvunnit, men han blev iaf kvar snällt sittande och välte inte bord och stolar på uteserveringen...

Många turister och stadsbor som gick förbi ville hälsa på Tyler. Han har något snällt och magnetisk över sig ju, gullegossen. Ser väl flirtig och go ut. *haha*

Lustigt nog satt ett amerikanskt sällskap vid bordet intill, ett gäng på backpacker-resa i Europa. En av killarna, som ville bekanta sig lite extra med Tyler, jobbade i en "pet shop" i Chicago, där ägaren har just en ridgeback.

Och killen, som skulle till San Fransisco i höst, Johannas hemstad, fick några goda råd av henne om vilket ställe man ska boka bord på i god tid för att få se den magnetiskt vackra solnedgången där medan man sitter och äter och myser...

Hundvärlden är så liten, så liten, eller hur..? Nya vänner och sammanträffande hela tiden!

Och hemma väntade husse med revbensspjäll som utlöste värsta tiggerifrossan... =)

Att presenteras för får

Väldigt dålig på att blogga just nu... Sorry för det! Men det är mycket hunderi och Kenteri just nu... ;-)

Vi har som vanligt varit iväg på sök, denna helg på en fantastiskt spännande ängsmark, helt platt med massa högst gräs och harsyreväxter. En stor uppvuxen fårhage, där fåren just skulle släppas ut när vi var klara. Dom var på ängen intill medan vi körde våra sök, och dom tittade konfunderat på oss, hundar och människor som rände omkring i märkliga irrturer där på ängen, tvåbenta som gömde sig i tygsjok och höll på... Jag blev helt full i skratt när jag skulle spinga ut i en lång båge och figga och sprang rakt mot den stora baggen, som jag plötsligt stod öga mot öga med på andra sidan stängslet... Han tittade stint och förvånat på mig typ "...och vad i hela friden sysslar du med..?"

Tyler brydde sig inte ett smack om vare sig baggen, fårskocken eller hästen i hagen intill, som också var väldigt nyfiken på oss i sökgruppen och kom fram till stängslet in mot vår hage.. Jag trodde faktiskt att det skulle bli en prövning med alla djuren runt omkring, men där ser man... När västen åker på finns bara sökjobb för Tyler, han är så härligt fokuserad i söket.

Han är allt han inte är i linförighetsmomentet... =S

Igår började vi vår nya kurs med sikte att äntligen komma vidare i tävlingslydnaden! Det är ju inte klokt att man har en hund som är så duktig i sök och vissa lydnadsmoment men totales oberäknelig i linförighet...

(Lite bilder sist i "Tylers almanacka", kommer att landa bilder senare också från fårhagen i "Brukshunden Tyler" men nu är det jobb och Kent-planering som gäller... ) (Bilder i brukshundalbumet ditlagda nu också! /Annette, 14 aug.)

Tant Tinnie och retstickan Flisan

Tyler och jag tog en tripp till Bjuv igår och hälsade på hos min kompis Louise. Vi har känt varandra sedan vi var tonåringar, sedan tappade vi kontakten några år, men hittade varandra igen i hundvärlden. Hon visade sig nämligen vara TL när vi kom för att göra MH:t med vår kuliga gosse häromåret..! Snacka om att hundvärlden är liten va..?

Och den artige killen Tyler finner sig så väl tillrätta med hennes gamla tant Tinnie, elva bast i oktober. Han vågar knappt titta på henne, men han följer henne som en liten trogen skugga...

Tinnies flockkamrat, lilla katten Flisan, som vi inte träffat tidigare, visade sig vara av en annan kaliber! Hon sökte nyfiket och oupphörligt kontakt med Tyler, och klättrade retsamt runt ovanför hans brydda lejonjägarhuvud... *hihi*

Det blev både fika i solen på altanen och en härlig kvällspromenad när solen gick ner så sakta och vackert över Söderåsen uppe vid Tingvalla. Tinnie visade  upp sina fina promenadstigar. Och Tyler vågade sig till och med på ett litet busryck helt plötsligt! Han la sig ner och gjorde sin "tjejbusar-invit" med rumpan i luften, och sprang runt Tinnie i några snabba flirtiga varv... Tinnie klippte dock snabbt av honom ungefär som "vad gör du nu då din lilla spoling..?". Och då bara låtsades han som ingenting och fortsatte artigt att lubba efter henne igen...

Och en mycket trött Tyler slockande sedan redan i bilen på väg hem, helt fylld av alla spännande nya intryck och upplevelser...

Tack för en trevlig kväll allihopa! Vi kommer igen för nya äventyr, det vet ni! =)

(Lite bilder sist i "Tylers almanacka" och "Tylers vänner")

Almjägare

Undrar vad det är i just almblad som hundar tycker är så fantastiskt gott eller nyttigt? Någon som vet?

Tyler hittar just nu alla små almspröt och kvistar i häckar och buskage vi går förbi. Och jag vet fler hundar som gör så här. Just almblad vill dom gärna stanna och snaska på i vissa perioder.

Min egen teori är att hundar är smarta och ser till sina naturliga behov och skyddsmedel dom hittar i naturen. Har läst någonstans att hundar äter torrt gult gräs om dom har ont i halsen, att det har någon slags läkande och lindrande effekt.

Grönt gräs enligt vad jag läste på samma ställe (var det nu var) äter dom för att få C-vitamin. Kanske är det så att almbladen innehåller extra mycket av just C-vitamin..? Eller något annat nyttigt hunden behöver..?

Ja, ja, förmodligen får vi aldrig veta hela sanningen...

Men visst är det lite märkligt att just almblad är så populära? Och att flera hundägare än jag märker och ser denna mystiska almjakt?

Om tio år kanske någon kommer på att almblad är en dunderkur för människor också, vem vet..?

(Bild på en klättrande almbladssnaskare i "Tylers almanacka".)

Fartfylld helg

Hopp vad helgen gick fort!

Tyler gick också fort..! Både i sökrutan i lördags och på Lure Coursing i Flyinge igår med Svenska Vinthundklubbens södra avdelning.

I skogen i lördags bjöds det på krusbärspaj. Karin och Anki hade varit och tävlat till sig ett första pris i tävlingslydnad i Skrurup kvällen innan. Grattis, grattis!!

Jag försökte muta och ge Tyler lite vaniljsås där han satt i bilen. Men han var som vanligt sur över att hans sökomgång var över så han tog inte emot det... Vanlijssås är ju annars något av det allra allra bästa han vet... Nåja, lilla fröken Wanja blev desto gladare när han avstod...

Jag var iaf mkt nöjd med söket. Han är väldigt fokuserad och framåt, släpper inte rullen förrän i min hand på stigen, och blixtsnabba påvis. Jag är helnöjd. Tränade budföring också. Nu skickar vi på tio meter typ, efter att han fått gå iväg och gå en sväng och äta godis med mottagaren, och det funkar. Sedan endast belöning hos mottagaren vid skicken, och mycket sådan.

På söndagen var det husses tur att hålla i starke snabbe Tyler... Med gipsad hand och allt (!!). Men nu har han hittat en superbra teknik och bra halsband att hålla säkert i så nu j*klar...

Min blygsamma insats på söndagen sträckte sig till stretchingen av Tyler efteråt plus att jag blev bjuden av husse på en god fika i solstolen... Ja och så hade jag ju fotoäventyr med ställets vildaste whippet förståss! Liam den förskräcklige... hahaha...

(Lite bilder från helgen sist i fotoalbumen "Tylers almanacka" och Tyler på Lure Coursing")

På spåret i snåret

Idag har vi varit med vår SSHG-grupp och tränat igen uppe i skogarna utanför Billesholm.

(Som vanligt almanacksbilder i sist i fotoalbumet "Tylers almanacka". Det blir det nästan varje dag även om jag inte gör något blogginlägg. En bild säger ju alltid mer än tusen ord, eller hur...?)

Vackra vyer

Tyler har haft en riktigt lång och mysig vilodag idag. Det måste man ju ha. Han kommer ju och gör sina inviter och vill jobba förståss. Sätter sig i sin "statyposition" och glor på mig. Men jag tror som sagt att det är bra att nobba och hålla låg profil då och då.

Chans

Tyler tog en första chans att snoka upp kantareller när vi skulle värma upp till sökrutan igår. Matte blir ju så glad, det vet han ju. Plus att han hade gjort det dagen innan också.

Men Johan, som just hade satt tillbaka Zissa i bilen efter hennes sökomgång, snappade raskt situationen och hjälpte till att "ställa om" Tyler till människosök. Han stack iväg och gömde sig så det blev ett litet "minisök", ett enda kort slag för att hämta rullen. Och Tyler fattade ju direkt. Jag tror iofs att han hade fattat ändå när vi hade kommit upp till rutan, men det skadar inte att vara extra noggrann. Särskilt eftersom Tyler gör så många olika slags sök numera.

Iaf så gjorde han fem slag i rutran i dag, varav två på ny figge.  Ett av slagen fick jag kalla tillbaka honom på för att han vek av och snokade efter annat (vilt?). Men han är väldigt lätt att kalla tillbaka, och så gick vi ut till brytpunkten, där han vek av, och då var den inga problem. Sista slaget hade han en jobbit luktfläck just vid skicket, men då fick jag ju kliva fram förbi den, och då struntade han ju idet.

Ja, så jag var hyfs nöjd i sökrutan.

Jenns kom med en ny bra idé att träna om budföringen från grunden på. Gick ut på att han skulle kunna ta Tyler med sig från mig. Intressant, där såg man ju också var svårigheten ligger, han lämnar ogärna mig... Så nu ska vi fortsätta pränta positiva signaler hos mottagareoch trygghet i att han ska veta att han kommer att få komma tilbaka till mig...

När alla hundar var färdiga för dagen gick Tyler och jag på kantarellrunda... Då fick han visa dom där ställena igen.

Och så fick han göra en paradinsats på "scent": Ett borttappat koppel i gruppen, naturligtvis i svartbrunt läder (ganska osynligt i risig buskig blandskog alltså). "Ok, ge mig ett annat koppel med samma lukt" sa jag kaxigt... Det är ju faktiskt värt chansen, och det brukar inte vara svårt för mig att "ställa in" Tylers nos på vad som helst, han älskar ju "scent-sök".

Sedan gick vi upp till rutan och jag gav Tyler denna "scent-mark". Han ångade iväg. Efter den hundens slag överallt i hela rutan på båda sidor... *suck*

Ja, det var ju kanske inte så konstigt... Jag tänkte efter ett tag att vi skulle ge upp, men si, då ville Tyler inte lämna rutan, utan protesterade, ställde sig surt stilla (ni som har eller känner en ridgeback vet hur denna envisa min ser ut...). "Ok, en chans till, ut igen då", sa jag, "Leta, visa"...

Så drog han tjugo meter upp på stigen, och tio meter in till vänster, och satte sig där blickstilla med ett pip. Pang, gissa vad som väl då låg där vid hans tassar..!

(Bilder i fotoalbumen "Tylers almanacka" och "Brukshunden Tyler")

O-ringen nästa

Nä, vi får nog hålla oss i utställningsringen...*hehe*

Idag skulle Karin och jag testa våra orienteringskunskaper. Sagt och gjort, så drog vi ut till Torupskogen, köpte orienteringskarta, och satte iväg ut med en styck ridgeback och två hoffar.

Hundarna hade det toppen och var kalasglada. Karin och jag var väl mer i stil "en blind leder en döv..."

Usch och fy vad jag ångrar att jag var en sån skolkis i skolan... Sent ska det bittra straffet komma... Helt oduglig är jag känns det som... Och Karin hade alldeles glömt sina kunskaper... Vilket radarteam, va??

Några kontroller rätt ut i terrängen inprickade på kartan kunde vi rakt inte ta. Till nöds stapplade vi oss runt en egen slinga och markerade och prickade av små stigar, höjder och vattensamlingar på en blygsam sträcka på sammanlagt 2,5 km (räknade jag ut när jag kom hem).

Uck, så bitter jag låter... (Finns det barnkurser i orientering med jättelätta grejer..? Någon som vet..?)

Tyler fick iaf visa Karin att han är duktig på även sådana preparat som kantareller. Fast det var mycket avplockat, blev bara några små knortar här och där. Hunden var iaf stolt och glad, hunden uppfattar och uppskattar ju inte mängden svamp på samma sätt som vi... Svansen går lika glatt vid varje fyndplats oavsett hur lite kantareller där är!

Tur man redan gjorde sitt allra bästa storkap för dagen tio över nio i morse - efter eviiighetslåååååång tid i kö:
Kent-biljetterna är bärgade!!! Och nojig som jag är gick jag förståss genast och hämtade ut dom också... Dom ska ju sitta uppnålade på anslagstavlan så att jag ser dom hela tiden tills det är dags..!

(Knasbilder från Torupsskogen sist i "Tylers almanacka")

Hoffebusa

Tyler fick ett riktigt dejá-vû ikväll - ett möte med sig själv som valp...*haha*...Vi åkte iväg och träffade Karin med hoffetjejen Chipsie, sju månader.

Chipsie är ungefär som Tyler var i den åldern - totalt sjövild och mycket glad och yster!

Fast ibland blir han störttrött på det hela och försöker smita in och sätta sig mellan mina ben... Stora killen! *fniss*

Passade på att bjuda honom några små lydnadsövningar också. Bara några små pyttesteg fotgående med mumsbelöningar, och några sitt, stå, ligg på distans.

Jag gillar att göra lite lydnad när det är lekbus, bara för att se att viljan alltid finns där, att jag alltid är intressant nog att bryta lekar och strövtåg på nya platser för. Jag tror man har gott av det. En inkallning tvärs förbi lekbustjejen med superbelöning sitter ju fint!

Chipsie är en riktig goding, och riktigt, riktigt hoffevild... Men som jag sa till Karin, om man har all den energin så finns där mycket att bygga på..!

Det är ju Tyler bevis på..! Huga! Det händer fortfarande att jag träffar folk som inte sett honom sedan han var valp och som frågar om han är lika "hemsk" som när han var valp. Det är inte utan stolthet man då berättar vad gossen faktiskt pysslar med numera som vuxen...

Mycket energi ger mycket arbete! En underbar hundekvation!! =)

(Bilder i fotoalbumen "Tylers almanacka" och "Tylers vänner")

84 dagar kvar idag ja...

Längtan skala 3:1

Denna ruttna regndag fick det mest bli övningar inomhus. Dock fotgående i miniportioner efter nya anvisningarna på våra minipromenader mellan skurarna...

Körde lite vanliga kommandon för tävlingslydnaden också, sitt, ligg och stå. Bara för att testa hur väl befäst orden är. Där är han duktig minsann! Jag använde små läckra viltgotter som belöning. Dom räckte till dom övningarna iaf! Men sedan fick jag ett praktexempel på hur viktigt det är att variera och ha bättre belöningar..!

För den tunga apporten gick inte alls bra ikväll. Tills jag gick och hämtade och la till en annan belöningsgotta också att ha i fickan, en större bit torkat kött, en tredjedel av en sån där lång "korvgnagis". Listige Tyler råkade ju förståss se att den kom med i leken nu... *suck*

Jag är lite kluven till "förväntansbelöning" på detta sätt, att hunden ser vad som möjligen komma skall. Å andra sidan ska hunden peppas och präntas och inte veta om och när den bästa godaste gottan kommer utan alltid tro att den finns med i leken... Så då är det ju bra att hunden har det i tankarna...

Hur man än vänder sig...

...så är det 85 dagar kvar! ;-)

Lurig hund

Skogstroll

Idag var det tidig uppgång och ut i skogen för sök som vanligt eftersom det är lördag! Tyler skötte sig kanon och gjorde fem jättebra slag! Jag är mycket, mycket nöjd!

Söklägret vi var på har varit värsta lyftet! Jag sänder en god tanke till Git förståss! =) Vi matar på här nu med allt mindre popuper och raka slag, och känner oss allt säkrare... Jättekul!

Både Tyler och jag växer med våra uppgifter känns det som.

Men eftersom sök på många sätt liknar "strumpstoppande" (i den mån folk nu stoppar sina strumpor längre..?) - när ett ställe är fixat och helt blir det hål någon annanstans - så har vi nya saker att fila på nu: Budföringen!!

Det som var hans paradgrej tidigare går numera som sk*t... Har helt gått troll i budföringen!

Han är tyvärr inte så pigg på att låta sig kommenderas av andra - så nu får vi gå tillbaka till basic där i budföringen och pränta om honom på hur mumstrevliga mottagarna är och att man gott får stanna kvar där tills dom säger att man får ränna hem tillbaks till matte igen... *hmmm*...

(Lite nya bilder i Tylers almanacka. Där finns även bilder från en underbar fredagsdate med syrrorna igår förresten! Tack Åsa och Jörgen för en mysig hund- och människostund i er härliga trädgård!! Som jag längtar till att vårt hus ska vara beboligt... *suck*...)

Påpassad

Testade cyklingen idag igen med Tyler. Han blev sjövild direkt och ville dra igång med galopp känguruhopp..! Hjäääälp..!!

Tack och lov insåg han ju allvaret, här ska inte vara racing-galopp, det ska var snyggt trav vid sidan av...

Tack och lov är han ju lättlärd också. Jag kör med nytt kommando för att han ska vara på insidan cykeln. "Work", säger jag, för om jag fattat rätt används det i freestyle (?) för att hunden ska hålla skillnad på det och "fot" vid vänster sida. Iaf så funkar det kalas. Han är otroligt lättlärd, Tyler (...på allt utom ni-vet-vad...*hmmm*).

Vi cyklade fram och tillbaks till kolonin. På kolonin satt jag och pustade en stund och läste Brukshunden, som kom idag. Skrattade gott och igenkännande när jag läste intervjun med Berit S. om henne och hennes hund Nico (sid 16), hur dom har det, hur kontaktsökande han är.

Det är precis så jag har det med knas-Tyler, den lille jobbegubben! Han vill bara jobba och jobba och göra grejer hela tiden. Följer mig som en skugga och sitter och glor om jag gör något annat än jobbar med honom... Han väntar och väntar tålmodigt...

När jag tar in honom i bilen efter till exempel ett sökpass i skogen, ja då vägrar han att äta godis i sur protest! Jag kan kasta in köttbullar, grisöra, whatever... Icke han tar det!

(Just nu kom han fram till skrivbordet och står här och glor just hemkommen från nattpissrundan med husse - men nu är det minsann läggdags!)

Och när man står där på kolonin längst in i en tät skog av jordärtskockor och hallonbuskar, ja inte lurar man bort sökhunden med sin påträngande blick där heller nej... Så fort jag reser mig upp från bärplock och rensande så ser jag en välbekant staty med påträngande glad pigg blick...

(Bild sist i Tylers almanacka...)

Kentpresent

Idag kommer jag nog inte att få ett sk*t gjort med något...
Kent har äntligen behagat meddela skivsläpp och turnédatum!!! Bästa sommarpresenten jag kunde få!!

=) =) =) =o =) =) =O =) =) =O =O =O

Gladpanik i kubik...

Får väl gå ut och chilla med Tyler en stund och se om jag kan överföra lite Kent-happy i linförigheten...

Har anmält mig till ny lydnadskurs förresten! Vi måste ju ur fällan vi hamnat i... (Ja Malin, nu är det vår tur minsann..!)

Lundhundstund

Ikväll var vi iväg och tränade lite lydnad på Lunds BK. Jag har aldrig varit där innan, så det var kul att äntligen få ta sig för att komma dit. (Tack Eva för den goda idén!)  Och den appellplanen gillade jag skarpt! Den ligger fint och trevligt, den är inhägnad, den är lätt att ta sig till, och gräset var fint och lagom. Men tydligen ska den flytta (??) sa någon...(??)

Ja ja. Det var en trevlig och lagom varm sommarkväll att träna iaf. Vi tränade ju ihop med våra sökkompisar, Tyler och jag, så det blev platsliggning och lite allt möjligt efter var och ens behov. Det är så skönt att träna ihop med andra, kolla saker och snacka om läget för hundarna i träningen.

Jag vill mest bara träna linförighet... (som vanligt!). Men man får krydda anrättningen så den passar Tyler, så några ruschiga fartiga saker fick han också, inkallning och hinderhopp fram och tillbaka.

Jag visade stolt Eva vårt framförgående så långt vi kommit nu  - hoppkängurun har ju iaf fått in att ta sig fram före mig... Hej vad det går undan mot "före"-föremålet... *haha*

Klättra på stegarna äääälskar han också, så det fick han också göra. Det gör han alltid så lugnt och fint, trots den stora upphetsningen över att få göra det.

Utmaningen...

Är ni med nu då och bräcker? Är det någon som har det värre på sin BK just nu..? Hahaha...

(Om länken inte funkar så se det nya fotoalbumet "Utmaningen...")

Reklamavbrott

I väntan på att den oönskade reklamen ska försvinna från min AH-sida är det blogguppehåll från Ridgekatterna... Men jag växlar almanacksbilder i Tylers almanacka så ni kan se vad som väntar...*haha*

Önskar att någon...

PS. Vi har via mail fått en helt underbar lure coursing-bild från kvällen den 21 juni i Flyinge, när Tyler knuffade husse i backen så hans axel gick ur led (!) och sedan slet iväg och gjorde hela loppet med sin munkorg på sniskan... Tack snälla Marie och Pauliina som fixade detta!!

Bilden finns i Tylers almanacka.

 Hej hopp!

Busföring

Dagens sökträning var förlagd ända uppe på fina Linderödsåsen. Det var mycket trevligt att få bekanta sig med den naturen. Här fanns minsann allt  man kunde önska sig i sökrutan, en lång stengärdsgård för hundarna att ta sig över, en tät risig granskog på andra sidan stengärdsgården, och så massa hålor och gömmen bland högt högt gräs och buskar på båda sidor om stigen.

Plus att vi hade sällskap av inhoppande figgar och hundar! Det var kul sommarkrydda, tycker jag. Man lär sig så himla mycket av att se andra hundar, se hur andra jobbar med sina hundar, och se hur hundar arbetar med och tar okända figgar.

Tyler tyckte dom var mycket trevliga, Aina och Carina. Dom fick många snälla pussar. Han är ju ganska försiktig med figgar, Tyler, så vi talar verkligen pussar...

Sedan är jag ju glad att han är så ren och ivrig i påvisen. Där stannar han faktiskt aldrig upp, från transporten rulle in till mig och ivrigt ut igen i påviset, det funkar kanon. Det är ju positivt.

Med okända figgar blev det sedan en knas-chock för mig att se min annars så ivrige galante budförare sega ihop inför en ny mottagare..!!  Han kom helt av sig i sin paradgren budföring efter fikat och "svirrade" eller sk*t i att gå på "marsch", både från mig och från mottagaren sedan tillbaka. Där ser man hur viktigt det är att växla med nya okända mottagare och inte bara köra på med personer hunden känner... Huga hopp!

Vi håller tass och tumme för Carina och Lizzi som tävlar i Bjuvscupen imorgon! Heja!

Besök i bushuset

Idag var vi äntligen på visit hos buslillebrorsan Isak och matte Stina för att se hur dom kommit till ro i sitt nya bo i Vellinge!

Och det är så fint, så fint! Isak trivs som en prins, det syns. Och han visade stolt upp både huset trappa upp och trappa ner, den härliga gamla trädgården, och sina nya omgivningar på en liten promenadtur i byn.

Massor att titta på, och mysigt högt gräs runt om knuten att rulla sig i för en savannhund... =)

Hästar träffade vi också på, och herrarna fick chans att bekanta sig närmare med en mycket hundvan sådan. Sånt som lantiskillar måste lära sig typ...

Nålens öga

Om det är lika äckligt regnväder imorgon vill jag inte träna, försökte jag när Malin på onsdagskvällen föreslog att vi skulle träna i Burlöv på torsdagsförmiddagen. "Ah du, ville du lära dig något eller..?", sa hon bara... Hmm, ja vad svarar man på det...

Husse påminde mig om att Tyler struntar i regn i brukset och utställningar så varför bry sig...

Men vädret var faktiskt helt lagom idag - även om appellplan hade fått både en sjö med gäss och något slags större träskområde som påminde om en risodling.

Malin kom med Doggy och lille Fido, och så kom Malin och Oscar också.

Två Malin, fyra stränga nålögon!! Och dom såg allt...

För Tyler och jag tränade ju bara några få moment, varav hemskt tradiga linförigheten är ett av dom och viktigast, det är ju det jag behöver mest hjälp med...

Och det är ju så pinsamt att behöva visa sina sämsta sidor... För vi är ju lika kassa båda två i linförighet, Tyler och jag. Och det hjälper inte att man har världens lydigaste snabbaste hund i fartiga moment... Han måste lära sig detta också. Jag måste lära mig att lära honom att göra detta lika uppmärksamt och raskt och glatt. Utan snus och släp...

Men det blev väldigt många bra tips av nålögonen. Framförallt såna som siktar på spännande belöningar för en glad fartfylld kille. Så det är bara att möblera om i belöningspaletten...

Tack Malin och Malin för de goda råden! Och på återseende, här ska bli nya tag efter denna nya modell.

Tyler demonstrerade sedan på kvällen att han redan ser fram mot nya träningsstunder. När jag kom cyklande från kolonin mötte jag honom ute på kvällspromenad med husse. Och gissa vad tokhunden gjorde då? Jo, han sprang snabbt  fram och ville envist gå fot... Så vi fick byta där husse och jag, cykel mot hund. Och en glad Tyler struttade fot hem där på trottoaren, med lite snabba belöningar då och då i sträckorna... Kul!

Sjösök och bispaning

Så har vi varit i Torekov två dagar, måndag och tisdag, på SSHG-övning med vår Skånegrupp hos Sjöräddningen och åkt RIB och sniffat över vattnet. Jättespännande och jättekul!

Det här var bara andra gången någonsin som Tyler åkte mindre båt. Han har ju åkt massa sorters fordon till lands, men på sjön har det bara blivit typ färjor och rundtursbåtar, större grejer. Har ju tyvärr inte tillgång till mindre båt... =(

Men precis som väntat så var det inget problem. Han skuttar och hoppar glatt i sin kängurustil upp och ner i båtar, och bryr sig varken om höjder eller vatten... Det gäller att hänga med där för en matte kan jag säga!

Och han älskade att åka också, han står glatt i fören eller hänger över kanterna på RIB:en. Och fort får det gärna gå! Dock inte skumpa för mycket! Dag två var vågorna lite högre, och i 12 knops fart motsjö föredrog han att lägga sig ner platt platt på RIB:ens botten. Det skumpiskumpet gillade han uppenbart inte. (Kanske påminde det för mycket om mattes bilkörning...*ughugh*)

Men han verkade dock ta det hela med fattning, och han har ju aldrig några problem med kvarstående obehag eller rädslor av vilket slag det vara må, så han var snabbt uppe igen i fören och sniffade med nosen så fort farten drogs ner och skumpet slutade.

Fast det är stor skillnad på sjösök mot landsök måste jag säga. Känns som om vi har massa nytt att lära för sjösök... Och brukssöket har man ju inte så där jättestor nytta av i detta läget, tycker jag.

Sedan kan jag tycka att det verkar betydligt enklare med skallhundar i sjösöket. Deras fysiska upphetsning, när dom jobbar upp skallet, är ju automatiskt mycket tydligare än dom tecken en diskret rullhund bjuder upp (en hund som dessutom inte gått över till fast rulle ännu). Plus att skallhundar ju jobbar direkt på figgar, rullhunden har ju sin transportsträcka in med rulle och ut i påvis efteråt, vilket förmodligen också ger vissa utslag i inlärningen här.

Men vi får se tiden an och se hur det går med sjösöksbiten. Det är ju kul att han är glad att åka båt och vara på sjön iaf, det underlättar ju. Och han står ju verkligen och sniffar.

Ett stort tack till Göran och alla dom andra på Sjöräddningen i Torekov för mycket trevliga och lärorika dagar! Särskilt stort tack för de fina bilderna!!

Vi stannade kvar uppe i den nordsvästskånska hörnan och drog till Mölle över natten. Min väninna, som jag kvartade över hos, ställde gärna upp och testade att vara figge ute i mörkret på kvällen. Hon bor verkligen ute på landet, med massa skog och mark runt knutarna. "Ut och göm dig var du vill", sa jag kaxigt...

Klart att Tyler fixade det!  Och figgen tyckte detta var så häftigt så att hon ville prova en gång till i ett ännu svårare gömme... Klart vi var glada för det, Tyler och jag! Kul extrabonus med sånt mörkersök!

Fast hon tyckte vi hade varit lite väl våghalsiga som tidigare på dagen hade gått och hälsat på hennes bin vid kuporna... "Hmm, där just vid flustret ska man helst inte vara, dom kan bli lite ilskna då...", sa hon. Tur att Tyler är en sådan bee charmer... Den försynte snälle killen blev dom inte ilskna på iaf!

(Bilder på bipolarna och sjöövningarna i Torekov i albumen Sökhunden Tyler och Tylers vänner)

Känguru på träningsdate

Vi fick gott sällskap idag för lite brukslydnadsträning ute på Burlövs BK. Eva ville också träna lite med lilla Wanja.

Jag var ju såklart jättenyfiken på att fortsätta prova vårt framförgående, kolla om det funkade lika bra som igår. And yes, it did! =) Herr känguru skuttade glatt iväg mot sitt "före-föremål" enligt den träning vi kör nu (Inki Sjösten, Tävlingslydnad 1). Fort som i ett sökpåvis går det! Och inga svårigheter att få honom att stanna fem meter innan han når föremålet. Det gör han så stolt och gärna.

Dock gjorde Eva mig uppmärksam på att han så småningom kanske kan börja vända huvudet när han står där och väntar in mig. Det får man nog passa upp med, till exempel genom att variera och ibland gå upp på hans vänstra sida.

Linförighet och fritt följ var dock apkass!! Igen!!! Och jag ids inte skylla på värmen... För även om det var läskigt pressvarmt idag så funkade ju massa andra saker bra, så why why why..? Enda gången det funkar är om jag går snabbt ifrån honom, då springer han ju såklart upp i rätt position...

Vi körde superkorta pass med mycket passivitet och vila mellan varje omgång. Det är skönt att bara sitta och "hundprata" och kolla på andra hundar och människor som också var där för träning och besök på klubben.

Wanja gjorde några korta sökövningar också. Hon är så himla duktig, den lilla tjejen! Tar rullen jättefint när hon hittar mig, snabbt tillbaka och lämnar till matte, och så ut igen. Fantastiskt att se denna unga dam glatt och ivrigt ta för sig och lära sig!

Vi avslutade vår lilla träningsstund med budföring. Ja, och då blev det fart på Tyler förståss!! Icke han missar en budföring! Han gillar fart och fläkt den här grabben. Fart och fläkt, och så att få göra uppgifter av vilket slag det än är. Himla synd att man inte har linförighet helt i språngmarsch!!! Vi hade fått dubbeltia, det är jag säker på!

Tack Eva och Wanja för idag! Jättetrevligt!

(Lite nya bilder både här och där, de sista i flera av albumen)

Platsliggning med pang pang

(Bild i Tylers almanacka och så - nytt album: Husses husprojekt!)

Fullt ös axel lös

Så var det dags igen för ännu en trevlig lure coursing-kväll i Flyinge med Svenska Vinthundklubbens Södra avdelning! Yippie, sa Tyler, som sätter sig upp i bilen och stirrar stint ut när svängarna börjar gå genom Flyinge By... Han vet nog vart bilen är på väg! Laddad till max som vanligt! Och han kastade sig och pep som en whippet när han fick komma ut för att värmas upp inför sitt lopp...

Lustigt, han har lagt sig till med whippet-ljud för den situationen. Han låter precis som dom när han är där och står och väntar helt toppad och uppladdad. Han strupsjunger så fint så fint... Och skäller i falsett! (det är annat än dom skarpa skall man annars kan få höra - huga, hans vaktskall!)

Ikväll fick han också, precis som alla andra gånger det senaste året nöjet att starta med en annan hund, en minst lika tossig schäfertjej... Helt springgalen och uppeldad hon med.

Men starkare än Tyler är nog ingen... I startfållan till ett lure coursing-lopp går han bärsärk!! Det var nästan lögn att få lugn på honom för stackars husse och hålla fast innan luren gick! Startern Michael fick rycka in och hjälpa till med Tok-Tyler, som denna kväll bjöd på nya uppvisningar av oväntat slag...

Hips vips hade han kastat sig fram och tillbaka åt alla möjliga och omöjliga håll och lyckats få husse på fall (igen, precis som förrra gången!). Och nu bar det sig inte bättre än att han själv med sin stadiga 40 kilo dråsade över husse så att husses axel gick ur led!!! Aj aj aj...

Nåja. Där fick jag sluta fotografera... Husse stod där med sin lealösa axel, Tyler sprang sina rundor fram och tillbaka mot luren (som ännu inte hade släppts) - och ja, då var det ju lika bra för den andra hundens skull att luren fick gå iväg till slut. Tyler, som i den hårda knuffen på husse till och med lyckats få sin munkorg på sniskan, struntade i vilket. Han hängde på fint ändå från någon slags  egensinnig voltstart där i startfållan...

Och, fortfarande helt slagen av häpnad över dessa vilda tilltag, kunde jag (och axellösa husse) inte göra annat än att stå där och se Tok-Tyler, aka Tjuren Ferdinand, dra iväg på sitt lopp...

Och det gick ju hur fint som helst! Tro inte att han prutade på prestationen med den där voltstarten och sin munkorg helt på sniskan... Nädå, ett fint och fokuserat lopp av båda hundarna ända in i mål... Otroligt...

Sedan kan man ju konstatera att det är tur att det finns sakkunniga veterinärer och andra goda krafter på plats som vet att fixa och kan sträcka och dra axlar i rätt läge igen! Tack Alexandra - och Michael, som ju även här fick lägga lite extra hållkraft! *haha*

Nu är vi iaf hemma igen och Tyler och husse vilar ikapp. Båda låter zzzzzz just nu... En fick en specialproteinkaka och en fick en stärkande liten whisky.

Så - vem inom lure coursing som vill - är det någon som vill anta utmaningen att prova att starta en riktig spurtkanon och muskedundrare..?

(Lite bilder från kvällen i albumet Tyler på Lure Coursing)

Glad midsommar allihopa!

Blick som trick

Idag har vi bara tagit det superlugnt. Var på kolonin och grejade bort ogräs och sånt så inte tanterna blir sura på mig... ;-) Är ju snart midsommar och då ska det ju vara fint och fejat överallt så folk kan strosa förbi och gå  på trädgårdssyning. Det gör dom alltid med sina gäster där nämligen. Det är ju stans äldsta koloniområde, så det är ju verkligen något att se i all sin pluttenuttighet. Fantastiskt vackert med alla olika stilar, en för varje trädgård.

Själv står jag för "vilda kamouflagestilen", grönt och lummigt med höga ätbara nyttoväxter, jordärtskockor, hallon, björnbär, fläder... Man ska kunna sitta och gömma sig för världen i halvskugga en varm steksolig sommardag under körsbärsträdets jätteparasoll...

Tyler gillar inte att ta det lugnt. Då får jag "blicken" typ en gång i timmen: "Ska vi verkligen inte göra något? Åka någonstans?" Jag är dock övertygad om att hundar ska hålla vilodag då och då så jag är ganska omutbar.

Han fick iaf en megados linförighet på vägen fram och tillbaks. Jag bara går och går, och så svänger jag höger eller vänster tvärt eller stannar då och då. Han var riktigt på hugget idag faktiskt med linförigheten. Vi har fått in ett tempo som heter duga, det är nog därför.

Lille gubben, du ska nog få din dos av att göra saker varje dag... Lägerveckan närmar sig med stormsteg! Huga hopp!

(Bild på Tyler-blicken i Tylers almanacka...)

Sök och hällregn

Sedan kom värsta hällregnet när vi skulle köra hem efter att också ha tränat budföringar där i skogen...

Och inne i Malmö var det helt vattenfyllt under flera viadukter! Fick leka amfibiebil för att forcera.

Gott att komma hem, rensa tallbarren ur håret, packa in en mätt och trött Tyler i fåtöljen och lyssna på Kent. Det känns som lördag... Varsitt gnagben till oss är på upptining i köket, ett märgben och en kycklingklubba. Hoppas jag tar rätt sedan... =)

(Bilder från dagens sökskog i Tylers almanacka)

Flott och flytande

Just hemkomna från en helkvälls träning med vår SSHG-grupp i dom nordvästskånska skogarna. Toppenkul!

Söket vi tränar där skiljer sig ganska mycket från brukssöket. Men det är ju givande på ett helt annat sätt att träna efter andra förutsättningar och modeller och med andra mål.

Var och en i gruppen får själv träna det dom behöver och önskar, och dom andra figgar och kontrollerar om vartannat.

Jag lät Tyler göra två sökomgångar, i två olika områden där figgar låg ute. Jag använder ju grunderna från brukssöket förståss. Det finns ju ingen anledning att pruta på lydnad och exakthet med rulle unt so weiter. Då gör man nog bara sk-t för sig.

Däremot låter jag honom välja väg och riktning ganska fritt. Det gäller ju att spara tid i räddning. Och det här var ju dolda redan utlagda figgar i helt okänt ej sökrutevallat område.

Det funkade bra, tycker jag. Jag är mycket nöjd. Visserligen försökte Tyler hoppa över att ta rullen på första figgen, men Agneta fick honom att ta den från sin liggande-på-mage-raklång-position i buskarna. Men där är jag noga, och det måste man ju vara. Vi kör ju fortfarande med lösrulle, så jag har inte råd att släppa på det i iver över gott sökarbete. No way.

Det var nog bara tillfälligt bus. Hon råkade dessutom ha den goda "söklöne-köttbullen" nära till hands, så han tog väl en rövare där helt enkelt. Andra sökomgången, andra figgen blev det inget sånt.

Tyler forcerar glatt och raskt buskar och nedfallna träd i sin vanliga stil. Jag är väldigt glad över att han är så snabb och jobbevillig. Det är extra kul.

Ikväll fick han också sin nya arbetsflytväst som han ska ha i vattensök! Tack snälla Helén som fixade detta!

Tack Skånegruppen för ikväll! Jättekul och nyttigt! Ses nästa vecka!

Venvänner

Så var det dags igen för en av årets kennelhappenings! Sommarutflykten till Ven med Ridgebow's kennel, där Tyler kommer från. Som vanligt hade Sven och Bitte beställt det mest perfekta sommarvädret till oss... Årets hittills varmaste dag fick vi!

Många höjde ett och annat ögonbryn redan vid färjan i Landskrona imorse när hela den sydafrikanska karavanen marcherade på. Och efter den halvtimmes långa färjeresan med hundar överallt på färjans alla däck intog vi sedan den vackra sagoön mitt i Öresund för att bada, busa, fika, umgås och snacka, och så äta massa god Hvenglass, förståss! Öns egna hemmagjorda, den är smarrig den...

Isak var som vanligt först i badet när vi kom fram till vår lilla steniga hundbadstrand, men vi andra stolpade oss sedan också i efter bästa förmåga på dom halkiga stenarna. Jag dog årets första dopp, det hade jag sparat för vackra Ven och det härligt klara vattnet där...

Tyler simmade som attan i våra två badomgångar. Det är jättekul att simma med honom, han är så ivrig och så snabb, och det är jättesvårt att busa och simma ifrån honom. Då kommer han simmande som en racer, och då blir jag så full i skratt så jag kan inte simma fortare bara för det... *hihi*

(Bilder kommer undan för undan i fotoalbumen Tylers almanacka och Ridgebackträffar. Är så trött och röd som en kokt krabba efter denna heldag bara så jag kanske inte orkar just ikväll...)

Tut och tjut och surstrut

För fjärde gången (jo det blir det faktiskt för han har varit med ända sedan han var vappe och är ju född i november 2003) har Tyler och jag varit ute och rumlat i studenttjohejet i Malmö. Snacka om miljöträning! Tyler tror ju att alla skrikande unga tjejer är i svår nöd och behöver hans hjälp, så han står ju redo som en soldat och kollar allt. Och så kollar vi in alla skojiga fina bilar som kommer ut och finkör, förståss! Man får passa så han inte hoppar upp i någon cheva bara... *hehe*...

Jo han är riktigt glad och på hugget bland alla tut och tjut. Avslutade det hela med att gå och sätta oss mitt på Stortorget, där alla ekipage drar en runda, och så köpte jag oss vår vanliga special i kiosken där: två bägare med en klasskula i varje, Tyler får alltid vanilj, och jag tar något annat mera smarrigt. Sedan äter vi på kapp! För när han är färdig vill han ju ha det sista av min glass också...

När vi gick hem förbi Petrikyrkan markerade Tyler fynd av människa i buskarna där... Hmm...  Jag trodde först det var ett tramsetrick för att få stanna och göra "lukteflukt" efter spännande tik. Men jodå, när vi rundade buskaget så låg det mycket riktigt en människa där - en asplakat kille som låg och slaggade..!

Hemma gjorde jag sedan misstaget att börja plocka med "finkläder" innan jag lade upp Tylers mat. Jag skulle ju på Sofias studentbjudning, och Tyler skulle få bli hemma. Vad händer då?

Jo, skådespelaren Tyler läser läget att han inte ska få följa med. Alltså äter han inte maten jag lägger upp, utan går och lägger sig med lidande blick i fåtöljen...

Där låg han fortfarande sedan när jag kom hem flera timmar senare. Då ålade han sig raskt ner, lommade ut i köket och åt upp sin orörda portion...

Om någon har en vettig förklaring till varför min hund matvägrar när jag lämnar honom, så ge mig gärna den! För så här har vi det hela tiden, Tyler och jag. Han är omutbar om han misstänker att han inte får följa med mig. Jag kan ge honom godis, tuggisar vad som helst, han tar det icke... Och det är ju inte så att han ligger och ylar och gnäller eller så när han är ensam hemma. Nej, han finner sig alltid mycket väl till mods och sover och myser. Men mat och godis vill han demonstrativt inte ha...

Och blicken är så sur så sur som ett djur...

Gladare blick i Tylers Almanacka! Någon annan fångade ju såklart Sofia på bild. Sh-t, det känns ju som det var igår som hon var en liten pytta som stressringde mamma (min kompis Anna) och var ledsen och skraj för att bli lämnad ensam hemma när barnvaktande storebror skojade om att lämna henne och gå till en kompis istället... Och nu är hon så stor och duktig och student och ut i arbetslivet och allt..! Ja ja... Grattis Sofia till studenten och tack för festen! Lycka till nu med allt!!

Sjökort och båtkoll

Det är mycket att lära för vattensökande ekipage! Ikväll har Tyler och jag varit på SSHG-träff hos Sjöräddningen i Råå. Hela sträckan från Barsebäck och upp till Höganäs är deras område, och Helén, SSHG:are som jobbar jour just där, har redan Geena med sig som en självklar medarbetare i gänget!

Vi fick en rejäl genomgång i hur det funkar på sjön, om allt från sjökort till sjömärken och vädermärken, hur sjöräddningen lägger upp sina sök efter försvunna människor och söker i olika "krattor" och rutsystem, hur larmen från båtar i sjönöd funkar och administreras, till hundens placering i båten under färd och i själva söket till sjöss.

Plus gott starkt kaffe och smarriga mackor och kaffebröd! Det satt verkligen fint efter att ha tvingats "lusaköra" i pressvärmen E6:an upp från Malmö bland evighetslånga vägarbeten och lastbilskaravaner.

Vi fick också prova dom hörlurar som används ombord så att man kan ha kontakt allihopa och prata med varandra trots oväsen runt om. Och så gick vi igenom det handteckenspråk man använder när man sitter framme i fören och hunden jobbar, "sakta ner", "vänd om och ta samma sträcka igen", "höger/vänster", "stop", "träff" med mera... Handtecken som man visar bakåt funkar ju oftast mycket snabbare och säkrare än att snacka massa.

Som vanligt, som i alla slags sök, mest för hundföraren att lära, kan man ju konstatera! En sökhund vet ju som vanligt alltid precis vad den är ute efter...

Beställt en fin lysande gul arbetsflytväst till Tyler idag också! Den ska vi ha nu när vi snart ska till Torekov på besök och visa upp vad vi kan.

Ja, vilken härlig söksommar vi ska ha!

Stort tack till alla glada typer hos Sjöräddningssällskapet i Råå! Och till Helén, som förklarade och ritade och visade allt så fint! Huvudet blev ganska fullt! =)

(Bilder från dagen i Tylers almanacka. Vi har sett lite annat idag också... mindre trevligt... allmän äckelvarning...*hehe*)

Ångan uppe

Klistervarmt men ingen sol! Det är bara Stockholm som har solen när dom säger på tv att det är sol i hela landet tror jag tra la la...

Släpade mig iaf iväg i ångvärmen till appellplan för lite träning på eftermiddagen.

Tack alla som tipsat mig om att bara gå, gå, gå nu i linförighet och fritt följ...

Flera här på AH plus träningskamrater IRL har påpekat den onda cirkeln vi hamnat i att jag tittar ner på Tyler när han strular (och då tycker han förmodligen att matte är jääätteduktig som följer honom så fint eller något...*fniss*) och så går det då oftast ännu sämre och långsammare... Jag har ju förståss blängt ner ibland för att hålla koll på vad han gör så att jag vid behov kan parera och locka upp nosen och huvudet vid snusbus och släpslapp... Men ack vad det inte hjälpt... Och ack vad det har varit ganska korkat...

Jag har jobbat för mycket med dom grejer han redan är superbra på, hopp, inkallning, apporten, och hoppats att linförigheten skulle komma av sig själv, att han skulle skärpa sig där liksom. Men det var ju jag som behövde skärpa mig och göra linförigheten snabbare och skojigare...

Så nu bara går och går och går jag (i fritt följ med Tyler okopplad). Och springer och springer och springer, kors och tvärs, hit och dit, och hips vips kommer glada herr hund lubbande och undrar vad jag sysslar med och går ivrigt fot bredvid för att se var vi hamnar... haha bingo... och så blir det belöning då och då mitt i bästa utförandet...

Det är så det ska vara
Det är så vi vill ha det nu
Det är så det ska vara
Som en perfekt och underbar lag
(J. Berg)

(Bilder i Tylers almanacka. Pssst Stina, kolla Tylers ärr uppe på skallen efter krukan..! Ärrad hjälte tål mycket... Velcome to the club... *hehe*...)

Du är min armé

Ingen blir gladare än Tyler när han hör JAS-plan dundra förbi. Vi bor ju hyfs högt upp så man hör och ser ju flygplan jättebra. Han for genast ut på balkongen och blev stående där. Sedan kom han in igen och meddelade att han ville ut och glo. Genom att gnälla lätt och stirra på mig uppfodrande.

Jo, du ska nog få glo..! meddelade jag tillbaka. Jag hade ju lovat herr hund (i den mån man nu kan lova hundar något...) att vi skulle ta oss ner till Förvarsmaktens dag så han skulle få sitt lystmäte av fordon och ljud och människor och äventyr. Allt på en gång, härligt!

Och den gulröda raketen for som en skottspole upp och ner på fordonen, dom som man fick gå upp på. Han älskar verkligen såna grejer. Han gjorde gott intryck också på många soldater och befäl, så lugn och vänlig, och så äventyrlig! Vi hade fullt upp att undersöka pansarvagnar, kolla helikopteruppvisning, se på motorcyklar och undersöka alla andra intressanta militärfordon.

"Dom blir nog som sin ägare", skrattade en kille när Tyler för andra gången klättrade uppför gallertrappan till honom...*fniss*

Ja, det är synd vi är fel ras för militärtjänstgöring!

Fast vi är ju glada nog med söket, att vi får vara med brukshundarna och jobba järnet där. Det gick kanon igår igen i sökträningen, och det var mycket skönt för mig att se och känna efter förra veckans lilla miss. Tyler var fokuserad och missade inget på sina slag. Det att han släppte rullen en gång ute på ett av slagen förra veckan var nog bara otur i arbetet.

65.000 människor står det i tidningen förresten att det hade varit på Försvarmaktens dag! Tack alla glada trevliga militärerna för att ni även gav en fartig fordonsglad jycke en härlig upplevelse! 

(Bilder i "Tylers almanacka" och "Tylers äventyr")

Shopstop

Tyler och jag tog en långpromenad på eftermiddagen för att gå och beställa nya visitkort till firman. Dags för en ny laddning.

Och eftersom Arkitektkopias Malmökontor är ett ytterst hundvänligt ställe, så hade Tyler det förståss jättetrevligt. Han har ju varit med där förut och hälsat på. Nu försökte han t.o.m. betala min beställning med en puss när vi var klara..! ;-)

Efter veckans allmänna slit ville jag sedan belöna mig med en timmes shopping. En av dom få fördelar jag kan se med att fortfarande bo kvar i Malmö typ. Man är ju alltid nära en god shoppingstund...

Så jag dumpade Tyler hemma i fåtöljen och gav mig iväg mot storstråket Södra Förstadsgatan. Gjorde några fynd på mitt favveställe, och skulle just betala när världens oväsen bröt ut utanför. Folk skrek ute på gatan "han drar vapen, han drar vapen"... Min affär höll just på att stänga, och tjejen i butiken hade sinnesnärvaro nog att dra ner gallret helt när hon såg att han med vapnet av något slag kom springande helt galen ner mot vårt håll... huga!

Det  var omöjligt att se vad som hände sedan därute i röran. Men när det skingrade sig något såg vi den blodige mannen på andra sidan gatan som tydligen varit den springande vapenkillens slutmål. Massa människor hade hunnit plocka upp sina mobiltelefoner och ringde och tog bilder.

Polisen var på plats väldigt snabbt, polishuset ligger ju hyfs nära. Dom fick genast hur många hjälpande vittnen som helst. Folk stod på kö för att höras, och poliserna plitade flitigt.

Men vilken chock, vilken otrevlig grej. Så mycket Malmö får jag tyvärr också säga. Det är typ inte första gången som gangstrar har blodiga uppgörelser på våra största gågator här mitt i värsta rusningen, när det är som mest folk ute och trampar...

Jag ser nu att dom uppger i tidningar och tv att det skulle ha varit en kniv eller en skruvmejsel eller något sådant. Det är möjligt, men i det inferno som bröt ut tror jag inte att någon hade helt koll. Det var omöjligt att se vad som egentligen hände. Och hur många var dom totalt? Och var det fler än en som drog andra vapen? Ingen aning... Så det var kanske inte så konstigt att ingen vågade ingripa direkt därute på gatan menar jag. Jag ser i någon artikel att två damer som kom till undsättning för den killen som blev misshandlad ifrågasätter att ingen ingrep innan. Men det var nog inte så lätt att överblicka situationen innan den där killen blev nerslagen tror jag.

Usch. Nä, jag är verkligen trött på Malmö. Och det är inte bara för att jag saknar en egen grön plätt att träna linförighet på nä... Nu kommer jag väl inte ens sakna shoppingstråken när vi flyttar...

Det var skönt att komma hem till Tyler igen sedan...

(Bild från visitkortsvisiten i "Tylers almanacka")

Macka vid rutan

Tyler fick sällskap på träningen idag av söta fröken Stella, nybliven med sin LP1-titel! Vi åkte till Burlöv och tränade. Solen stekte på bra, men hundarna var ganska på hugget i all fall. Träningssugna!

Sedan att min drul strejkar på den eviga stötestenen linförighet, ja det är bara att nöta på med nya tag och metoder. Han har ett väldigt kort koncentrationsspann för sega saker som linförighet. Och jag är dålig på att göra det till ett riktigt roligt moment fullt av förväntan... Lika roligt som dom där fartiga sakerna han gillar... Vi speglar varandra där så att säga... *blähä*

Eller så går våra stjärntecken inte ihop! Skytt och skorpion! *fniss*

Det är väldigt trevligt och nyttigt att träna ihop med andra ekipage iaf. Det nyttigaste som finns. Goda tips och vakande ögon som ser när det bir fel.

Plus att hundar på så sätt lär sig att vänta och slappna av mellan passen när man håller på med andra hundar. Passivitetsträning i appellplansmlijö ska inte underskattas. Jag tror man har igen det mycket när det är tävling och ibland långa väntetider. Det behöver inte hela tiden hända något bara för att man är där. Hunden ska kunna vila och hushålla med sina krafter och starta upp på 110 när man väl tar upp den igen från viloläge i den trevliga appellplansmiljön.

Och Tyler och jag fortsätter väl och jobbar på och ser om vi kan komma ikapp och få bjuda på något festligt vi också någon gång! ;-)

(Bild från dagens träning i albumet "Tylers almanacka")

Tackmacka i krigszon

Egentligen skulle vi ha varit i Saxtorp idag, Tyler och jag, och tränat vatten- och skogssök i vår SSHG-grupp. Men vi var sedan länge bokade på tackmacka på Veberöds BK. Klubben bjöd på smarrig landgångsmacka och eftersnack med oss pigga tävlingsfunktionärer.

Körde dit extra tidigt och tränade ett lydnadspass på appellplan. Gick så där kan jag säga. Tyler jobbar som vanligt gärna järnet i dom snabba momentet, men så kommer vi till linförigheten och då gåår deeet såååå saaaaakta och släääääääääpande...zzz...

Blähä och vad det är trist för mig att veta att det är på mig felet ligger... Det är ju jag som inte kan få honom att tycka att det är lika kul med linförighet som med inkallning och hinderhopp och apporten... Har köpt en ny bok nu (Svartbergs, den är ju så rekommenderad!) och ska se om jag kan hämta kraft och kunskap där. Jag vill inte ge upp. Tyler är ju så arbetsvillig i allt annat, alltså handlar det ju bara om att hitta bättre metoder för inlärningen, som jag ser det.

På väg hem drullade vi rätt in i en militärfordonskolonn. Jaha, så gick det snigelsakta fram till Dalbyrondellen. Och just som man trodde att då var det väl över där då, ja då blev det tvärstopp! Mitt i rondellen stod militärerna och stoppade alla oss civila från Veberöd/Dalby. Ner mot Malmö skulle den längsta största kolonn jag någonsin sett!! Det var visst truppförflyttning ikväll i Combined Challenge, den skånska storövningen där 7500(!) man deltar, 6000 soldater, 1500 officerare. Tydligen ska nu Malmö säkras i det kommande krigsscenariot...

Otroligt maffigt, och inget som störde ett fordonsfreak som mig iaf att stå still för. Har man bara massa fordon att titta på så är allt alltid helt ok! =)

Tyler gillar också att titta på konstiga fordon, särskilt dom som väsnas mycket. Jag har lyckats smittat honom med detta... *hehe*

Vad sugen jag blev nu då på att sticka och titta på uppvisningarna som ska vara när dom avslutat stormanövern i helgen... Kanske ska ta en hundutflykt på det hållet..? Håhåjaja...

(Bilder i albumen "Tylers almanacka" och "Annat intressant". Och här är en finfin länk jag hittat om militärfordon och massa annat...)

Sökodjuret

Köttbullskrig och Skånerunda

Lillebror Isak kom på besök igår förmiddag medan hans husse och matte roddade med sin stora "till-landet-flytt". Sur-storebrorsan Tyler  hade noll tolerans när Isak försökte mopsa till sig köttbullar och rätt som det var så var jag i typ samma läge som Muss Pigg med Pluto i julgranen när Pluto jagar ekorrarna ni vet... *suck*. Värsta turbokriget bröt ut, två vuxna ridgebackgossar i köttbullskrig i en liten etta..! Golvlampa, soffa och kaffebord tjongade dom in i innan jag fick tag på Tyler och slängde in honom i köket för skamvråvila. Isak hade några småblessyrer i nacken, men också ett märkligt två centimeter långt jack ganska långt upp på nosen. Gjutjärnselementet var klart misstänkt. Märkligt nog visade det sig sedan när jag släppte ut Tyler att han hade samma sorts jack uppe i skallen, dock utan blodvite i hans fall. Dundrade dom in i elementet båda två med sina skallar? Konstigt...

Nåja, vi hastade iväg sedan på em på en valpträff Tyler och jag, och träffade en 13 veckor gammal ridgebackkille. Lille tuffe Krüger!

Han var på besök från Göteborg, och bodde hos Max, 3,5 år gammal jack russelkille med flock. Dom busade och hade kul och hade gjort så ett dygn typ. Och så plötsligt stod en vuxen ridgeback (och ni vet vem ja) framför den lilla busvalpen..! Den minen alltså...*fniss*... Krüger stannade nästan med tassen i luften mitt i ett steg... "Ooops, en stor sådan likadan som jag själv... huga!"

Sedan blev den ljuvligt söta valpen helt strandad, för Tyler och Max är kompisar sedan valptiden, så dom satte ju igång och busade järnet bara dom två.

Strandade blev vi sedan på kvällen också i Mölle! Fast frivilligt! =) Tyler och jag tog en tripp upp till nordvästskånska hörnet och stannade där över natten hos en kompis. Vi satt uppe sent vid Kullabergs fot och lyssnade på skrikande kattugglor och skönsjungande näktergal. Snacka om vårfeeling! Tyler försökte först ligga i mitt knä (han var ju supertrött efter alla dagens äventyr). Sedan när inte det gick knöt han ihop sig uppe i en stol bredvid mig och väntade på att vi skulle gå in och sova.

Och i förmiddags var jag mycket glad när jag kom på ett sätt att träna att åka upp i räddningstjänstens vinschar. Tyler hoppade ju av när vi var i Halmstad och den sattes i rörelse samtidigt som en motor startade. Idag åkte vi i ett öppet släp i sakta fart efter en bil på slingrig grusväg utanför Mölle! Utan minsta problem!! Kalas, en bit på vägen med den träningen ja..!

I Mölle hamn fanns det också bra träningsmöjligheter, massa ställen att klättra på, gallertrappor ute på piren med mera...

För att inte tala om hur gott det smakade med lemon curd-glass på Knafves Kafé... Jag kommer frivilligt att föräta mig på den glassen innan sommaren är slut, jag lovar... ;-)

Och innan jag drog till Mölle förresten, när jag skulle vattna alla mina himla massa hibiskusar, stod jag plötsligt med vattenkannan i hand - och så var där ingen blomma! Och ingen kruka! Nä, för den låg bakom soffan!! Elementet var alltså oskyldigt, brorsorna fick krukan över sig i sina face samtidigt och uppifrån, det är därför skadorna ser likadana ut och på nästan samma ställe..! Där ser man...

(Massa fina bilder kommer, promise, men jag ska packa alla mina snusdosor till söket imo plus att jag vill se en av mina favvofilmer som börjar nu om en kvart...*scream like a pig*...*hehe*)

Kabusabus med bad

Årets första dopp är avklarat för herr Tyler! I söndags var vi på utflykt med Tylers kullsyskon Zamba och Zelma och deras familjeflockar till Kabusa utanför Ystad. Vilket härligt ställe! Låååååånglång sandstrand, vatten och sanddyner att springa och hoppa och busa i.

Och sprang och hoppade occh busade, det gjorde dom glatt dom här tre! Alltid lika glada att se varandra, dom har ju träffats regelbundet sedan dom var i valplådan tillsammans.

Vi hade god tur med vädret också, lagom varmt och lite fina solglimtar till vår picknicklunch. Vi, som levt kappssäcksliv på utställningar i dagarna två, hade bara några kalla överblivna pizzabitar från kvällen innan som vi rafsat med oss till kaffetermosen. Men där var visst någon som hade ett ljuvligt olivbröd med i sin packning... *mmm...*

Tack för en buskul och mysig utflykt allihopa! Ses snart igen hoppas jag!

(Lite bilder från Kabusa i albumet Tylers vänner. Ursäkta att jag är långsam, har varit lite "datortrött" senaste dagarna... Men jag kommer nog ikapp ska ni se...*hehe*...)

Rött är rätt

Man kunde skrivit "Halka" som rubrik på denna bloggy också... För "Halka" var den Kentlåt som radion spelade när vi körde fram sista sträckan till Hässleholm i morse. Det tog jag som ett gott tecken! ;-)

"Halka" blev det inne på utställningsområdet också..! Fy tusan, regnet vräkte ner lagom till det var dags för vår ras! Riktigt illa blev det, öste ner, när det var dags för Tylers klass, öppenklassen hanar.

Och jag säger bara, där har vi mycket igen av brukset..! Tyler sk_ter helt i regn, han blir aldrig vissen och slokig i regn och rusk om det handlar om att göra kuliga saker, jobba och stå i (Sedan kan man kisspromenadsstrejka förståss hemmavid, men det är ju en annan sak..!)

Och han tycker ju det är jättekul med utställningar och springa fint och ställa upp sig för husse. Han kan klämmas och kännas och pillas och ställas om hejvilt. Det är skönt att veta. Plus att han är glad!

Det räckte till ett rött fint sidenband idag med i Hässleholm, när det var dags för den nationella utställningen.

Sedan blev det ingen placering i konkurrenssättningen, och det var ju såklart tradigt. Men vaddå, 70 ridgebackar var vi idag... Tredje största hundrasen i antal räknade jag i pappren! Så det var ju inte så illa ändå, bara att få ett första pris. Vi är nöjda!

Och så avslöjar vi här och nu att det var sista gången Tyler ställdes ut. Iaf i öppen klass. Nu blir det inga mer utställningar förrän vi kan ställa i bruks/jaktklass... Såvida det inte dyker upp något alldeles väldigt lockande och spännande förståss!

Tack för gott sällskap ringside idag allihopa! Och grattis alla vi känner som knep fina placeringar idag!!

(Bilder från fredagen och lördagen i Fotoalbumet "Tyler på utställning". Tyvärr inte i ordning, eftersom det är tjall på systemet och inte går att få lägga in dom så just nu... =(. En ledtråd: Sol på fredagen, regn och lervälling på lördagen!)

Rött är sött

Idag har vi varit på utställning igen och "vänstervarvat" och harvat! Hässleholm internationella, 60 i rasen! Ganska packat kan jag säga...

I Tylers grupp, öppen klass, var dom 13 stycken glada herrar. Konkurrensen är ju svinhård, så vi var glada att få med oss ett rött vackert sidenband ut ur ringen i kvalitetsbedömningen, första pris alltså! =)

Sedan när alla med första pris skulle in igen och konkurrenssättas sinsemellan fick Tyler och husse inte vara med längre... Där blev Tyler oplacerad.

Det är svårt att veta vad domarna vill ha egentligen. Men det är nog så att vi har en himla massa fina ridgebackhundar i Sverige. Och det är ju varje domares fria skön, som det heter, som gäller.

Vi är jätteglada för det fina kvalitetspriset iaf. =)

Och så är vi såklart allra mest glada över allt gott sällskap ringside och alla trevliga två- och fyrbenta kamrater vi träffar varje utställning vi släpar oss iväg på!

Nya tag i morgon dag! Då är det nationella tävlingar och vi är 70 ridgebackar..! *gulp*

Tack för idag allihopa! Ses imorgon då ja! =)

Grattis till alla vi känner som tog hem fina placeringar!
"Mira", Stenänga Ghali Batuuli, som idag blev både BIR och internationell champion, visades ju av duktiga Annelie, som vi går ringträning hos. Och BIM-gossen, Jaxon, Ridgebow's Jaxon of Great Gambo, är ju vår kennelkamrat! Så det var ju extra kul att se dom två vinna! Jättegrattis från oss!

(Bilder kommer allt eftersom i Fotoalbumet. Nu är vi så trööööötta och ska äta och greja först...)

(Så nu är jag klar med det - men f****n vad störigt det är att bilderna dunsar in hejvilt i oordning!!! Det är traaaaadigt när man dunkar in en svit i följd, som t..ex. idag, när jag har flera bilder från en och samma utställning och så blir dom blandade med andra utställningar inomhus i vintras... Och inget kan jag göra åt det..! Admin plz... Do something åt det...)

Sökhund på nya äventyr

Tjoho, igår gjorde Tyler och jag debut i Svenska Sökhundsgruppen (SSHG)! Vilket äventyr!! Det var värt att stiga upp svintidigt för att vara på plats ända uppe i Halmstad i arla morgonstunden...

Jag vet ju att Tyler älskar sök i konstiga miljöer och sök på konstiga lukter, så det här har jag längtat länge efter att få prova och räknat ner dagarna till. Vi skulle få komma med och testa på en träningsdag hos Räddningstjänsten i Halmstad. En heldag med världens bästa figuranter - brandmännen i tjänst på sitt skift!

Dagen började med genomgång på stationen, och det var förståss jätteintressant att se inifrån hur allt funkar, kolla bilar (mums för ett fordonsfreak..! ) och utrustning. Halland med sin långa kuststräcka är ju lite speciellt med många tillbud till sjöss. Och det är ju förståss där hundarna är särskilt användbara, för att kunna söka av och begränsa områden i vatten i letandet efter försvunna, levande eller avlidna.

Men sökhundar jobbar ju fint på land också och kan där på samma sätt begränsa områden, och dagens övningar innehöll följaktligen både det ena och det andra. Plus massa nyttig miljöträning förståss.

På förmiddagen hade vi olika stationer i träningsområdet där varje ekipage fick testa olika grejer. Sök efter figuranter i rökfylld lokal, i stor mörk lagerlokal, liggande uppe på ett tak, och sök efter spår av döda.

I sök efter döda människor används ofta en så kallad likplatta, en metallbit som legat under en död kropp på bårhus (för flera år sedan!!). På en station, inne i en byggnad med två rum, hade en hårboll lagts ut.

Tyler letade glatt efter levande figgar. Särskilt mörkersök tycker han är buskul! Så den stora mörka lagerlokalen fixade han plättlätt. Men rökfyllt mörker var första gången han mötte, så där var han först lite tveksam att gå in. Han hittade och tog sig iaf fram till figgen därinne i en hörna när han hajade att det skulle göras vanligt sök trots all röken, men sedan tappade/släppte han rullen på väg tillbaka till mig.

Sedan blev det plötsligt och oförberett testövning på skarpt läge! Bosse, vår gruppchef, skickade hela gruppen bakom en byggnad, där vi själva tillsammans fick dela upp våra uppgifter och organisera oss. Uppdraget var att söka x antal figgar i hela träningsområdet, och varje hundekipage skulle få tre minuter på sig. Och allt måste gå fort fort fort och under så organiserat samarbete att hela området blev säkert avsökt.

Inom gruppen bestämdes att Tyler och jag skulle vara tvåa och ta ett område bland båtar, krockade bilar, och massa annat bråte som stod där. Vi körde på som i söket i skogen, ut i slag och beta av bit för bit. Och Tyler hittade snabbt två figgar och markerade, en brandman som satt gömd i en stängd bil och en brandman gömd och instängd inne i ett släpfordon. Med en minut kvar av vårt område blev det sedan bara några tomslag hit och dit. Tyler visade tydligt att det inte fanns mer att leta efter. En sökhund lurar man inte nej. (Alla som försökt skicka ut en sökhund i figgetomt område vet vad jag menar..!)

(Så nu vet ni sanningen också, resten av gruppen! ;-) Jag fick nämligen inte lov att berätta om Tylers fynd, det var därför jag svarade "nej" på frågan om vi hittat något i vårt område... Desinformation ingick i övningen!!...*hihi*...)

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta äventyr. Men det känns som det blir alldeeeeles för toklång blogg så stop it…

Ska bara avsluta med den viktigaste lärdomen och känslan från vår första övningsdag med SSHG: Fy sjutton vad häftigt det är att lita på sin hund och lära sig läsa av den! Om hunden markerar att den vill gå till höger in i en byggnad då är det f-nimej så att där finns något. Och sök i vattnet, jösses! Jag som hade varit nöjd med att Tyler bara hade testat att åka i ett sådan här båt till att börja med… Han hade ju aldrig varit i en så liten låg snabb båt innan. Men huppsan, där satt han plötsligt i fören och sniffade och markerade likluktsfynd i vattnet..! Intressant också att se ur han reagerade för den typen av fynd när det var övningar på det. Man ser på alla hundar att det är något dom inte är helt bekväma med, reaktionen är inte lika översvallande glad som när dom hittar levande figgar. Men markerar, det gör dom våra hundar!

Stort tack till Bosse och resten av gänget för en mycket trevlig och lärorik dag! På återseende allihopa!
 
Och största bästa varmaste supertacket till Räddningstjänsten i Halmstad och alla glada trevliga figuranter! =)


(Eftermiddagens övningar i bilder i fotoalbumet!)

På husesyn i byn

Tyler och jag har varit på tjuvtitt idag i brorsans nya lya. Om drygt en vecka lämnar ju Isak storstan Malmö och blir lantiskille..!

Bland hästar och hagar och åkrar vackert inbäddat ligger det gamla fina huset - med en helt ljuvlig trädgård... Massor att inspektera för Tyler, och Isak visade stolt upp alla ställen. Tyler passade på att visa hur man snabbt kan hoppa upp över staketet på ett ställe... Två ridgebackar ihop, det är hjärntrust i bus och påhittigheter kan vi lova... *fniss*

Efter lite fikalunch med buskillarna i det nya fina köket gick vi en promenad i det lätta duggregnet till Vellingeblomman också och kikade. Herrarna hittade genast till hundavdelningen, förståss!

Ja vilket fint ställe ni har hittat! Supergrattis och tack för idag, Stina! Vad kul att ni kan räkna ner dagarna nu tills ni är där. Tyler och jag ser fram mot många härliga utflykter framöver... =)

Tyler är visst redan slut för dagen nu och ligger och snuttesover med tassen över nosen...

(Bilder i albumet Tylers vänner)

Lejontarget och regntrick

Tyler följde glatt med till både hovrätten och företagarposten idag. Han hittar vägen själv nu nästan, och viftar glatt på svansen när vi kommer fram. Han känner ju så många där nu på dom ställen vi besöker ofta. På posten lade han förväntansfullt sitt huvud på paketvågen (!). Han brukar få godis just där på den platsen av tjejerna..! Vilket han såklart fick idag med. =)

Desto mindre glad var han över vägen hem... För plötsligt så öppnade sig den gäckande majhimlen över oss..!

Många stannade till och skrattade åt den envisa hunden där under lunchtid mitt i stan. Tyler hade klättrat allra längst upp på en stentrappa för att undkomma regndropparna! Han ser väldigt roligt ut när han gör så där. En riktig surhund, stora killen!

Jag kompenserade det trista vädret hemma sedan på kvällen med att plocka fram den nyinköpta targetpinnen för att se vad han tyckte om klickern och den ihop. Jag är ju rookie på klicker, men helsåld efter att ha fått lite undervisning i grunderna.

Kan bara säga att det var ju synd att vi inte började tidigare med det... Maken till entusiasm! Jag tror stenhårt på detta för min listiga hund som är arbetsvillig som få om något är riktigt roligt eller svårt och trickigt.

Jag tänker inte så mycket på det där med att klickern alltid låter lika och så som belöningsgrej. Det är ju säkert bra iofs. Men för min hund iaf så ser jag ju att klickerljudet tillför något extra roligt. Han tycker det är spännande. Min uppmuntrande röst, mattes glada beröm, är ju trevligt och kul att jobba för, det vet jag ju att han tycker i de flesta fall. Men med klickern verkar det tillkomma något som han tycker gör sakerna extra spännande. Plus att han får räkna ut allt själv och undersöka när det skojsiga klicket - och korvbitarna kommer.

Ja, det kanske är nyhetens behag. Vi har ju bara börjat med de mest elementära övningarna. Men jag ser framförgåendet... Jag ser supersnabba lägganden... Och kisar jag riktigt långt bort ser jag nästan perfekt linförighet också...

F*n trot... Men kul som f*n har vi! =)

(Bilder i Tylers almanacka. Lyckades tyvärr inte vända rätt bilden på Tyler och hans targetsticka... Ni får lägga huvudet på sned eller något...)

Tjurlure

Vilken härlig hundhelg vi har haft! Som vanligt! =)

Hel lördagen går förståss åt till söket. Och jag är nöjd kan jag säga, det flyter på bra utan bakslag. Vi fortsätter nöta in mönstret med fulla slag, slänger in pop-ups och små trevliga överraskningsretningar ibland. "Spring-tok-figge" är en favorit att kasta in på slutet kan jag säga... Tyler får sitta på väg in från näst sista slaget  och se en yvig tokfigge springa ut i terrängen och försvinna, sedan tar man upp honom på mittstigen med den minnesbilden färsk och riktar rakt ut där figgen försvann! Snacka om rynkad panna och toppad hund! Det är kul och nyttigt att avsluta med sånt, extra krydda i inlärningen av de raka slagen.

Jag har också nu börjat att göra diagram i min sökbok över slagen. Jag har ju en särskild sökbok där jag ända sedan starten i oktober skriver om varje lördag, var vi var, terrängen, vinden, temperaturen, vad som hände, vad som behöver styras upp, åtgärdas, och tänkas på etc. Mycket nyttigt att kolla varje fredagskväll och läsa på inför varje ny omgång! I mina små diagram, som då speglar hela sökrutan i miniformat, ritar jag in slag och figgar, t.ex. om det var pop-up, tomslag, figgar i lådor, eller andra slags gömmen. (Jag kanske får ta patent på min bok...*hehe*...)

På söndagen var det så husses tur att få ta tjuren vid hornen... Tyler a.k.a. "Tjuren Ferdinadn", spurtraketen i lure coursing, skulle få starta lopp igen i Flyinge hos Svenska Vinthundklubbens södra avdelning! Och eftersom jag inte lyckades hålla fast honom så lätt vid starten förra gången när han gjorde tre (!!) tjuvstarter var jag förståss väldigt glad att få lämna detta hedersvärda uppdrag (nåja) till familjens starkaste...*hehe*...

Stark och biffig som en oxe, men pipig som en whippet börjar Tyler genast vrida och kasta sig av lycka när vi kommer fram och han får gå ut ur bilen. Rullar sig i jorden och njuter... Hoppar upp och drämmer till husse med tassarna...

Och denna gång skulle han få gå lopp med en annan ridgeback, söta Bella, två år. Kul! Men Tyler bryr sig varken om startsällskap eller andra hundar där i Flyinge. Han har bara en sak i huvudet, och det är att få springa efter luren... Han bara väntar på att det äääääntligen ska bli hans tur att få gå fram till startpunkten.

Ja, så blev det som det blev... Inte ens starka husse kunde hålla helt styr på spurtkanonen! Efter en tjuvstart och en hussevolt i backen skrek husse desperat att han, precis som jag förra gången, gav upp och tänkte starta tio meter bakom den andra hunden... Ja, vad kan man annars göra med denna tjurfilur..?

Till slut efter ett försök även till hoppstart (!) lyckades husse dock smyga fram med Tyler jämsides Bella, och starten kunde gå. Heja!

Ja, det var helt underbart att se denna springglädje. Lure coursing är verkligen en underbar sport. Det är så himla synd bara att vi inte får tävla officiellt i Sverige... Efteråt fick ju husse höra att det var värt ett cert, Tylers lopp, över 70 poäng. Han har inte bara snabbheten, utan även tekniken. Jag tror bestämt att jag ska kolla lite mer nu på hur det är i Danmark med lure coursing och ridgebackar. (Om någon vet mer så hör gärna av er!)

Tack alla i vinthundsgänget för ännu en en fantastisk dag i Flyinge! Vi är så glada och tacksamma för att vi får vara med på ett hörn med tokglade Tyler! Och allt är så fint och skickligt ordnat! Nu ser vi också fram mot att få hänga med er och testa att starta Tyler på rundbana med start bakom lucka..! Ja, då slipper ju både husse och jag att volta den gången iaf...*asg*

(Bilder från helgen i Fotoalbumen Tyler på Lure Coursing och Tylers almanacka)

Vårfynd

Gick en tur på Clas Ohlson. Kan spendera timmavis där om inget stoppar mig. Uppdraget var egentligen bilklädsel, men si, just bilgrejer var det ganska dåligt med. Stod och fingrade länge på en komradio... *hrmm*... Mycket man behöver ja...

Sedan blev det en tur till Dog Fun också. Köpte en ny supertung träapport. Tyler älskar såna små utmaningar, tunga svåra trickiga grejer, så det blir kul att kasta in den emellanåt i träningen. Köpte Canis klickerträningsbok också. Tror faktiskt jag ska lära in krypet med target... Det funkar dåligt med den klassiska modellen med en hund som hoppar känguruhopp(!) efter mål och belöningar i markläge... En sådan rumpa trycker man minsann inte ner heller... Nej, jag tror det blir bäst om han själv får tänka ut grejen med kryp...

På väg till kolonin på sena eftermiddagen träffade vi lillasyster Daisy, som gjorde kanonfin debut i utställningsringen i helgen. Daisy var som vanligt väldigt pussglad och go. Hon ska ut i helgen igen på utställning. Hoppas vi hinner dit för att supporta och kolla läget efter lure coursingen!

På kolonin rensade vi (jag) ogräs, klippte gräsmattan för första gången i år, och stod i. Och fyndade årets första skörd - en ensam grön sparris!

När Tyler var valp satte jag några sparrisnät i en pallkrage med sandjord i ett hörn av trädgården. Tyler brukade krypa ner där, gräva sig en grop, och ligga och mysa varma sommardagar. Hund i sparrislåda! Såg jättekul ut!

Och eftersom det lite då väl är hans sparris så delade vi förståss rättvist han och jag denna färska goda sköna gröna primör...

(Bild på sparrishund i Tylers almanacka)

Blodhund

Två gånger tur och retur Skatteverket blev det idag för Tyler. Först med mig, och sedan med husse. Bra med en assistent! =)

Jag tycker man ska hålla stilen och lämna in deklarationen sista dagen. Det är en gammal god tradition, lite av folkfest med alla bilar, cyklar och gående som ringlar sig i evighetslånga köer längs Kungsgatan i Malmö hela dagen och kvällen.

Jag ser det som ett sätt att göra det trista spännande. Deklarationen ska göras i sista stund, så det blir lite tidspress, och så ska den lämnas in allra sista dagen bland alla andra sistaminutenköande.

Förr var ju inlämningen alltid i mitten av februari, men flyttades fram för att det skulle bi lugnare och folk skulle få mer tid på sig. Men det tog ju inte många år så var vi där igen med allmän samling den nya sista dagen som det blev i maj... Folk vill inte ha massa tid på sig för att göra tråkiga grejer, så är det bara. Då skapar folk en ny tidspress!

Hundar vill inte heller ha massa tid för tråkiga saker. Linförigheten är aptrist tycker Tyler. Som deklarationen för mig...

Så jag beväpnade mig med blodpudding till onsdagsträningen ute på klubben. Snacka om intressanta sätt att hotta upp ämnet med... Tyler var vääääldigt intresserad av mina köksförehavanden innan vi stack iväg.

Återigen nära 30 ekipage samlade till Kenneths onsdagsträning! Kul!!

Och blodpuddingen var förståss superintressant för herr Tyler. Den gav goda resultat i allt - utom just i den jämrans linförigheten... *suck*

Kenneth fixade till en superkul avslutningsgrej när träningstimmen gick mot sitt slut. Jag trodde först när han sa att vi skulle sätta alla hundar på rad med två meter mellan att skulle bli slalom, springa med sin hund hela raden ner mellan de andra ekipagen. Men det blev istället massinkallning!! Alla fick gå tjugo meter från sina hundar som satt där på långlång rad... Och så kalla in alla samtidigt! Gissa om det blev cirkus på ett och annat håll...

Men inte med min goa blodhund! Han kom som ett skott i det allmänna kaos som bröt ut runt omkring oss och sprang snyggt in fot hos mig. Då glömde jag den retliga linförigheten och gav honom hela påsen med resten av blodpuddingsbitarna att pilla ut själv. Man får ju låta udda vara jämnt och ge lite god återbäring ibland... =)

(Bilder i Tylers almanacka som vanligt)

Långhundhelg

Det är just vad det blir av helg plus afton plus röd dag, långhelg med hunderi. Ge hundfolk flera lediga dagar på raken och då betyder det "hurra extradagar att träna hunden!" Följaktligen var det så gott som full uppslutning i tävlingslydnadsgruppen på Burlövs BK igårkväll. En enda borta!
Thore och Anders började så smått fråga för två veckor sedan om det här med att det ju faktiskt var Valborgsmässoafton denna måndagen, så ville någon ställa in? Skulle vi flytta träningen? Nehej då, det var aldrig aktuellt...
Därmed är det bevisat, vi hundfolk har alltså inget liv... *fniss* En extra ledig dag betyder en hunddag utan dåligt samvete inför familj och vänner för att hunden går före socialt umgänge.
Och visst har vi haft en bra långhundshelg so far!
Först appelltävlingarna i sök och spår på söndagen i Veberöd i en helt fantastisk skogsmiljö och kanonväder. Jag var funktionär, och Tyler var förståss med hela dagen, men fick nöja sig med att hålla sig i bakgrunden.  Han trodde förståss först när jag tog ut honom för att rasta honom i skogen att han också skulle få göra sök, så han började uppspelt hoppa och gny lite lätt av glädje och förväntan. Men ingen väst kom ju på, så då förstod han ju att det var kört för hans del...
Jag hade gjort ett litet minispår till honom som aktivering i skogen innan vi körde till klubben för lydnadsdelen och budföringen på grupperna. Som slutapport trodde jag att det skulle bli jättekul att leka med en ny boll i snöre... Det tyckte inte Tyler... Han bara tittade på den, hur mycket jag än försökte leka och kasta och dra i den. Tack och lov hade jag en snusdosa med korvbitar att kasta fram istället . Sökhundens typiska belöning! Det dög minsann! Då blev han julaftonsglad!
Efter tävlingarnas slut och prisutdelningar i Veberöd gick vi in och körde ett minipass själva på den öde plan. Tyler var så glad och förväntansfull. Och duktig! Och jag är så tävlingssugen...
Ja, det är framförgåendet som ska in bara, så kommer vi också till appelltävling snart.
Lite intressant förresten det här att det är så få som går appellen i sök! Ju mer jag är med på tävlingar tror jag mig förstå varför. Är det inte så att söket pressar och slår igenom mer på förarens nerver..? Nervösa tävlande blir otydliga i söksamarbetet med sin hund, och hunden blir virrig och vimsig och gör inte alls som den ska i sökrutan. Visst, mycket kan säkert gå fel av nervositet i spår också, men på något sätt tycker iaf jag att hunden lättare kan hitta sin arbetsroll där oavsett förarens nerver och beetende.
Har jag lite rätt eller mycket rätt? Och får man göra appellen i båda fast det egentligen inte behövs för uppflyttning? Det skulle jag vilja göra...
Tyler vill nog det också tror jag. =)
Tävlingslydnaden i Burlöv gick också bra igårkväll. Inga tjuvstarter alls på inkallningarna. Superduktig i linförighet för en gångs skull, med snabba sättanden och faktiskt till och med ganska fina vänstersvängar. Kanske var det fullmånen natten innan som gav magiska krafter eller så är det som Vicky sa, "det där nya halsbandet verkar ha magiska krafter"...

Tack Jennie för demonstrationen av bilbältet! =)

Bovjakt med spårhund

Upplägget av sökrutan inför Veberöd BK:s tävlingar imorgon blev en dramatisk tillställning. Himla massa polisbilar på plats i skogen utanför Vomb när Tyler och jag anlände för att hjälpa till. Vad gör alla dom här mitt ute på grusvägarna i skogen, undrade jag. Men situationen stod snart klar.
Vid halvnio-tiden på morgonen, när de första hundmänniskorna hade samlats, bland annat ett spårgäng från Malmö BK som skulle ha sin träning i närheten av det skogsparti där sökrutan skulle läggas, hade det brakat till där på skogsvägen, och en traktor hade dykt upp med två män i. Ingen konstigt i det iofs, vi hundmänniskor som jobbar med bruksgrenar i skogen är ju vana vid att möta traktorer titt som tätt.
Men den här traktorn var minsann inte ute på arbetstur! Nä, den plöjde sig med full fart rakt genom en bom! Och fortsatte förbi hundfolket och klippte ännu en bom!! Polis tillkallades, hemska tanke om detta virriga ekipage skulle fortsätta sin vådliga färd mot de större vägarna och de näraliggande samhällena, Vomb och Veberöd...
Traktorn drog sig efter bomforceringarna ner på en väg mot Vombsjön, och där gav sig de två männen ut på sjön i en stulen båt... En fiskare såg sedan en av männen hoppa ur båten igen och fly in i skogen. Den andra blev kvar i båten och stack längre ut på sjön.
Och vad gör väl ett driftigt spårhundsgäng då? Jodå, tar upp spåret efter fiskarens anvisning om riktningen med en av hundarna..!
Och det tog ju inte lång tid innan Görans hund (tror det var hans hund va?) hade korn på den genomblöte figuren där i skogen. Och med sin mobiltelefon  hade Göran direktkontakt med polisen! Så det var bara att driva herr bovsing rakt i armarna på poliserna som mötte upp. Han gick så lydigt så...
Stiligt jobbat Malmö BK!!! =D
Jag kom precis lagom för att se den berusade blöta mannen packas in i baksätet på en av polisbilarna. Den man som var kvar ute på sjön fick visst bli kvar där under kontroll från polisen tills han tröttnade... Han hade visst varit passagerare, och mannen dom tog var den som hade kört den stulna traktorn.
Efter denna dramatik tog vi itu med att räkna upp och markera sökrutan, planera legor och gömmen, och så såklart avslutningsvis träna våra egna sökhundar!
Ja, så välkomna nu alla tävlande imorgon och lycka till! Allt är tiptop så när som på trasiga bommar på vägen upp till sökrutan... 

(Bilder från traktorrattfylleribrottsplatsen i Tylers almanacka)

Lunchpromenad med släktträffar

Stulet hjärta

Passade på i arla morgonstunden att koka mina nyinköpta hjärtan idag när husse var på jobb. Jodå, det stank rätt bra... Jag som inte är så mycket för kött fick ta mig en extra förmiddagspromenix med Tyler medan dom stod där och svalnade innan jag kunde jobba igen... Se där, ännu en nackdel med att jobba hemma! Äckliga kökslukter!
Tyler tyckte dock det var ett helt ok och mkt spännande projekt. Och när det var dags på eftermiddagen sedan att skära upp dom inför kvällens träning ute på klubben så stod han där till pass vid köksdörren... Helt magiska grejer matte höll på med ju...
Och eftersom han är en clownhund som gärna gör lite tricks och stilar upp sig så såg jag genast möjligheten till en bra och rolig bild... Hund med tassarna på bänken framför grytan! Tyler är ju aldrig uppe på bänkar eller tjuvar grejer whatsoever, så det var ju en lätt match att få till den bilden, tänkte jag. "Vassego!" sa jag och pekade på bänken. Han skulle alltså få sätta tassarna på bänken och titta på grytan med sitt innehåll. Och så hann jag inte med kameran, han var nere igen på golvet efter sin snabba titt, så jag fick säga "vassego!" igen...
Han hoppade upp igen och satte tassarna på bänkkanten, och samtidigt som jag knäppte bilden så schwoppade han blixtsnabbt till sig ett av hjärtana direkt ur grytan!! Jag såg det i kameran när jag knäppte bilden, och i nästa sekund låg det läbbiga tunga grishjärtat på min fot (!). Han hade råkat tappa sitt grytfynd. Men han snappade till sig det igen och bar det varsamt ut i vardagsrummet och la det på sin godismatta, den trasmatta som är hans särskilda plats för hantering av spännande gotter och paket. Så stod han där och bara tittade helt förtrollad...
Ja jösses vilken syn! (Bilden på hjärtetjuven finns Tylers almanacka)
Jag fick det såklart tillbaka utan sura miner, men han punktbevakade köket från tröskeln medan jag skar upp det i småbitar och packade i små påsar.
Sedan åkte vi till klubben och tränade på onsdagsträningen. Tänk att så många som 29 hundar kom dit ikväll! Kenneth är verkligen en populär instruktör!
Många hundar var uppe och strulade på den platsliggningen kan jag rapportera. Men har man ett stulet hjärta och en hjärtevän så klarar man ju lätt fyra minuter, eller hur? *stolt*
Eftersom jag inte vet bättre satte jag upp oss på nästa månadstävling också av bara farten... Har redan glömt aprildummasillen... ;-)

Heartbeat

Hjärtegubben, han är fin han! Vi tog till Veberöd idag för brukslydnad. Och han ligger så fint på platsliggning med skott! Stolt och cool ligger han där med sitt pigga huvud. Jag tror han tycker skott är något extra kul, en extra krydda...
Och hinderhoppet, fram och tillbaka, med sitt på andra sidan, det sitter kanon!
Nu ska vi bara hitta en metod att träna in framförgåendet också... Och kom inte och säg att det ska tränas i naturliga lägen... För hey, Tyler analyserar ju alla nya situationer på sitt egensinniga sätt... ("ja ja matte, jag går ju snällt före om vi går i trånga gångar, men varför ska vi göra det på appellplan där det är fritt blås på alla håll..??") Så är det att träna en ridgeback! =)
Väl hemma hade jag en spännande påse med mig hem... Tyler var mkt intresserad och bevakade den stenhårt. Hjärta som ska kokas till hundgodis! (Tack Birk!) Dock fick vi inte lov för husse att ta oss an denna uppgift i köket nu på kvällen... Han tyckte det luktade äckligt... Så hjärtat förpassades till balkongen över natten...
Vi körde lite preparatsök istället i lägenheten, Tylers favoritsysselsättning. När jag skulle gömma preparat två (en banan) var hunden plötsligt försvunnen!!  Puts väck från min sida! Då hade han redan gått och satt sig i badrummet!!! Det är ju alltid där jag brukar parkera honom innan jag ska plantera ut luktgrejer på olika gömställen... Egensinning och alltid steget före - ja, ridgebackar är väldigt roliga att jobba med!! Clownhundar!
Idag fyller lillasyster Daisy ett år - hipp hipp! Och puss på lilla örat hjärtevännen, hälsar Tyler!

Tjuvstarternas mästare

Om det är asroligt kan ingen stoppa mig... Typ så tänker nog Tyler om lure coursing, tror jag.
Han är som Tjuren Ferdinand. Blåser upp sig så han blir tre gånger större ungefär när vi kommer till Flyinge och träningen hos Svenska Vinthundklubben södra avdelningen, som vi är så tacksamma att få vara med på med springtokiga gubben!
Dagen i ära (not) skulle jag få starta honom för husse, som annars sköter detta, var i vårt gamla renoveringhus och jobbade.
Och vi skulle få starta ihop med en faraohundskille!! Jaaaa, vad kul!! Det är ju mkt roligare att starta två hundar ihop. Killens matte var lite lätt orolig för "hanhundsilska" herrarna emellan. Hennes hund hade visst råkat ut för ngt sådant nyligen, och hon frågade hur Tyler var med sånt. "Nej nej, det kan du glömma", sa jag. Tyler är inte lagd åt det hållet, och han har bara spring i skallen när vi kommer till lure coursing. "Så även om din kille skulle råka blänga på honom är det inte en chans att han bryr sig..."
Men desto svårare för mig att få styr på honom till en redig start!! Tyler kastade sig omväxlande framåt, och sedan backade han sig loss med full fart bakåt, och så framåt igen... Tjuren Ferdinand i tokrus!! Tre tjuvstarter lyckades han få till!! Jag var helt förtvivlad... Till slut tänkte jag att för faraohundens skulle var det ju bättre att han äntligen får en normal start, så jag backade och tog Tyler med mig fem meter snett bakom dom, tryckte ner honom i marken, och sedan fick starten gå för fjärde gången...
Tyler var helt oberörd över detta handikapp och sköt iväg som raket. Och strax före mål hade han dundrat ikapp faraohundskillen! Jag trodde inte mina ögon!
Domaren Per N., som dömde Tyler till inofficell Flyingemästare klassen övriga raser 2005, stod bredvid start- och målfållan och såg hela spektaklet och han skrattade så gott och sa "Jag har aldrig sett en hund starta lure coursing med voltstart, som en annan travhäst..! Ja just det, det är han ja..!", sa han sedan när han kom håg vilken hund det var. Den tosiga ridgebacken som tror att han är en vinthund..!
Vilde goe Tyler. Världens längsta tunga sedan. Glad och lycklig, rullade sig i den torra jorden och njöööööt...
Sedan fikade vi och snackade massa lc med dom andra fantasterna där. Gott att se alla igen! Det här var ju årspremiär för vår del. Och så köpte jag en riktigt fin ny proffsig lc-munkorg. Den finns det bild på i Tylers almanacka. Tyvärr inga bilder från loppet!! Mer än en springtokig hund kunde jag bara inte hålla reda på...haha...
Ikväll har vi varit och tränat tävlingslydnad i Burlöv i vår träningsgrupp där. Och tjuvstarternas mästare tror förstås att allt som på minsta sätt antyder att det är inkallning på gång betyder att han får sätta full fart även där...
"Jasså var det inte mig det gällde? Har matte inte kallat in mig än? Nähä, men jag kan ju själv ju"...typ... 

Korvbusgubbar

Fjärrkontroll med köttbullar

Kökstöksök

Turdag

Tisdagsturen

Uppvisningshunden

Påskharen Tyler

Lååååångfredag

Värsta aprilskämtet

Vårfynd i skogen

Nihilisten

Onsdagsträningar

Tisdagsträffar

Romeo återvänder ensam

Spökstad

Kentpresent

Clamour for glamour

Blått är flott men inte gott

Sök i sol

Pussmöte med töser

Sök och ringspring

Djuridicum

Spillepengsgäng

Snökalas

Halka

Djur.kand. Tyler

Stöksök

Utmanad av ystra systarna

Gubbklubb

Glider

Quiet heart

Längesen vi sågs

Kallt kaffe

Bland pinnar och timmer

Kan inte låta bli...

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18,rad 4-vad står det där? : döma till annat än böter

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan,vad rör du vid? : femtitalslampa med bastskärm

3. Vad såg du senast på TV? : kastade ett getöga på Aktuellt

4. Utan att se efter,gissa vad klockan är? : efter elva halvtolvnånting, jag är sifferblind så jag har noll koll på klockor, men det är nog läggedags snart

5. Bortsett från datorn,vad hör du just nu? : något tjattrigt på tv:n som snart ska stängas av...

6. När du senast var ute,vad gjorde du då? Tyler och jag gick på tur och lämnade en födelsedagspresent till en kompis när hon gick från sitt jobb här i närheten

7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökningen?  tittade på? jag hade just jobbat klart med ett segt jobb och satt och kollade mina mail och skatade runt på några sajter jag har ständig koll på afterwork, AH, Kent osv.

8. Vad har du på dig? min vanliga lubbeklädsel för hemmajobbkväll och snart-ut-på-sista-rundan-med-Tyler, t-shirt, huvtröja och jeans

9. Drömde du någor inatt? I så fall-vad? vet att jag drömde något konstigt, om att fälla massa träd typ... visst låter det psychovarning på det va?

10.När skrattade du senast? : i morse när jag läste tidningen var det en så underbar rubrik på en insändare: "Mycket skrik för lite ull, sa gumman som klippte grisen" - tyckte det var ett så wicked coolt gammalt bortglömt ordspråk... och så var det bild på en grisrumpa med knorr... oink, oink liksom...

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu? en plansch från filmen "Reservoir Dogs", en (inramad) planch från matchen Muhammad Ali-Sonny Liston 1965, inramad porträttbild på Muhammad Ali, inramad porträttbild på maken som ung arg vänsterpolitiker, en rhodeisan ridgebackkalender för 2007, massa egeninramade gamla svartvita bilder från Kullaberg, gamla coola reklambilder från 60-talet, gröna klätterväxter, stringhyllor, ja vilken soppa av saker...

12. Har du sett något konstigt på sista tiden? gör jag ju hela tiden... hör röster också... *asg*  ..hrrmm, nä ngt riktigt konstigt har jag nog inte sett på länge... jo förresten jag såg ett askul crazy memory på Designtorget som ngn snart ska få i present... haha...

13. Vad tycker du om den här utmaningen? alltid lika svårt att motstå när det är nya frågor

14. Vilken var den sensaste filmen du såg? började titta på "Amelie från Montmartre" men jag bara somnade... film och böcker är så sucking boring... Inte mycket som når mitt hjärta...

15. Om du blev mulitmiljonär-vad skulle du köpa då? massa bilar och mc, (måste testa en Ferrari!), en husbil, en bilverkstad, en bilskrot, ett sommarhus med utsikt över Gullmarsfjorden, en segelbåt, en fiskebåt, shoppa hejdlöst med kläder och designprylar, bjuda mina vänner på resor härsan och tvärsan, och sedan skulle jag resa runt och köpa upp alla Sveriges golfbanor och göra om dom till hundäventyrställen, för träning och aktiviteter utan att folk gnäller för lösa hundar... jag kan göra hur mkt som helst tror jag, just give me money... och så skulle man ju ha tid också för allt förståss...

16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om.: att jag har alla boxningsfinalmatcher från dom senaste olympiska spelen inspelade på band plus dokumenterade i anteckningsböcker viktklass för viktklass rond för rond vet nog bara dom närmast sörjande... och så att jag är väldigt duktig på att rama bilder och foton i gamla begagnade tavelramar på gammalt sätt, med småspiknubbar och taveltejp.

17. Tycker du om att dansa? : om det är spritfest och det spelas Kent på hög volym så kanske - om det blir Revolt III eller så

18.George Bush? öhhh...

19-20.Vad ska dina barn heta,pojke resp flicka? ähhh...

21.Skulle du någonsin överväga att bo utomlands? : italien såklart

22. Vad vill du att gud ska säga när du kommer till pärleporten?  hej på dej du

23. Vilka fyra personer vill du ska svara på dessa frågor? : jag fortsätter hacka på mina kära mobboffer - Malin, Åsa, Cornelia och Stina - dig it or kill it...
 =)

Har man riesen...

Ljunghusbus

Pussig promenad

Kickor och stick

Pudelsök

Sömnlös stackare

Björnen sover

Så blöt som en sjö

Den afrikanske vinterbadaren

Lekrunda med brorsan

Fuskhunden

Vilda småbrudar

Regnsällskap

Regnjackan genomskådad

När det blåser på månen

Offer och gärningshund

Nytt och krytt

God Jul alla hundkompisar!

Lucialydnad