Nålens öga

Noop, det gick inte att få till en uppflyttning i söket idag... =(

Söket som sådant gick ok. Fast det hade gått ännu bättre om husse, som ju tränar Tyler, hade kört honom. 5/5 fick vi iaf. Jag drog på mig en rad små anmärkningar som jag är säker på att Tomas inte hade fått!

Det här var ju också bara andra gången sedan det hemska benbrottet som jag var ute i skogen i en sökruta. Jag kände på läget i september en gång, och så rätt ut och tävla nu idag. Inte konstigt att hunden är bättre än jag på sök..! Hmm...

Sedan missade jag (och två till av dagens totalt åtta söktävlande!) påviset på en figge som låg i en grop. Samtliga våra tre hundar drog efter sina markeringar järnet i påviset tillbaka uppför den kullen, men blev stående två-tre meter från gropen och hittade den inte igen. Tänk så retligt att jag som förare då såg den och figgen nere i den... Det säger ju en hel del om hur lite synen betyder för sökhundar!

I mitt fall hade tävlingsledaren då också just annonserat att det bara var en  minut kvar, så när domaren som föjde efter mig ut i påviset sa "du kan komma tillbaka nu", trodde jag att det betydde att "så där ja, då är det slut för din del i rutan om din hund inte kan visa den figgen"... Morsning korsning och godbye. Så då tog jag av Tyler tjänstetecknet och gick ner på stigen. "Bryter du?" frågade tävlingsledaren då. "Eh, näe, men domaren sa ju..."

Hjärnsläpp, hjärnsläpp... Feltolkning, feltolkning... Jag glömde att tidtagaruret  ju hade stängts av där under påviset, så jag hade faktiskt lite tid kvar. På med tjänstetecknet igen! Schwosch! Ja, så blev det då 5/5...

Nä som sagt, Tomas hade definitivt gjort söket bättre.

Avstod sedan platsliggningen (som var där på en åker vid skogen), vilket som vanligt visade sig vara ett klokt val. Tre av de då sju hundarna gick såklart upp på mer eller mindre rummel. Jag har ännu inte varit på en söktävling (inte lydnadstävling heller för den delen, åtminstone inte i lägre klasser) där hundar inte gått upp. Och jag får alltid dessa sega frågor om varför jag avstår och tvingas då dra den gamla tradiga storyn om när Tyler blev så illa biten för två år sedan på en vanlig sketen träning. Men jag ska sluta säga det nu. Mitt svar hädanefter på frågan varför jag avstår platsen kommer att bli: "Därför att inte andra gör det...".

Min goa hund ligger faktiskt plats hur länge som helst om de andra ligger, men det gör dom ju f-n aaaaldrig... Ett olösligt problem.

Ja så blev det budföring, även det i skogsbrynet. Åh, vad kul tänkte jag. Det tänkte Tyler med och utförde det perfekt med värsta racet... Full fart iväg och satt så fint så fint hos mottagaren. Och så tjuvstartade han ivrigt tillbaka... Noll poäng!

Det tycker jag faktiskt känns liiiiite orättvist, att man får noll poäng för tjuvstart från mottagaren, medan dom hundar som drar iväg och gör extra rundor, avviker, stannar, tvekar, eller gör andra märkligheter åtminstone får 5-6 poäng. Jag menar, det är väl bättre att hunden åtminstone kan utföra momentet snyggt, snabbt, och utan trams och tvekan?

Så blev det lunch och eftermiddag och lydnad inne på klubben. Ett lustigt äventyr för vår del med blandade nior och nollor... Håhåjaja.

Vi fick faktiskt applåd på något av det han gjorde riktigt bra (inkallning och hinderhopp). Mindre kul för mig med en sådan överraskning som att ett snabbt läggande idag förvandlades till ett sättande..! Jag trodde inte mina ögon när jag vände mig om och Tyler satt där han brukar ligga! Det är ju inte ens ett brukslydnadsmoment...

Och framförgåendet som vi slitit så med och som jag trodde satt hyfs nu, nä det var det inte tal om... Max några få meters segt travande iväg och så stannade han och väntade på mig med jämna mellanrum.... Och apportbocken var han så ivrig på så att han reste sig upp innan han blev skickad (också helt nytt tilltag!), och på invägen passade han på att showa lite med den i munnen... Jättetrist att få en femma där, apporteringen är ju en av hans stensäkra saker.

Men vad är väl en bal på slottet? Trist, tråkig och alldeles, alldeles underbar... Det är ju så kul att tävla med sin bäste vän. Han är så glad och go och piper förväntansfullt när han vet vad som är på gång, att det snart är hans tur.

Och man drömmer och drömmer om den där uppflyttningen. Och man tror att det går så bra för alla andra bara för att de har svenska bruksraser och det är bara man själv som har det så jobbigt och struligt och poäng som inte räcker... Men sanningen är ju att vi var i gott sällskap, idag som innan. Det är svårt att tävla i bruks. Dretsvårt. Bara tre hundar blev ju uppflyttade idag, och en  nådde godkänt. Det resultatet talar ju för sig självt...

Och någon gång är det väl vår tur att komma igenom nålens öga...

Tack alla för en trevlig dag, alla nya kompisar jag träffade, en bra ordnad tävling och dom goda mackorna och kaffet i Malmö BK:s klubbstuga. Och särskilt tack såklart till min lilla lilla goa påhejarskara på två pers! Hejhopp, det värmde gott att ha er där ringside på appellplan!
;-)

Kommentarer