Mera halka
Som flera av mina hundvänner redan vet skadade jag mig ganska allvarligt i en olycka för ett tag sedan. Därför är det ganska tomt här på bloggen numera.
Olyckan hände i sökskogen. Den farliga hundsporten skördade ännu ett offer… ;-)
(Jo det är faktisk sant, skador orsakade i samband med hundgöromål är rätt så vanligt i sjukvården, folk som fastnar i koppel och skadar fingrar, händer, dras omkull med mera…)
Jag hade oturen att halka och ramla omkull just på väg ut i ett påvis. Och då tänker ju såklart alla som sett blixtsnabbe starke påvisexperten Tyler att det väl var han som drog omkull mig då… Men si, det var det inte. Jag halkade på en liten retlig kulle av egen maskin, innan jag ens hunnit ta ett första kliv från mittstigen ut i rutan och få upp farten för att hänga med Tyler ut till första figgen.
Det var väldigt halt ute i skogen den där lördagen, den 19 januari. Och vi hade till och med pratat massa om det i sökgruppen när vi vallade upp rutan på morgonen. Jag var en dom som sa det mest: ”Här är det halt idag, här får vi akta oss…” Överallt låg det slipprigt våta hala grenar. Och trots det så torskade jag dit!
Dom andra trodde att det var en av de många hala grenarna på marken som jag trampade på och som knäcktes. Smällen hördes verkligen rejält där i skogen. Men jag visste redan då, fast jag aldrig någonsin brutit ett ben, att det var mitt ben som gick av. Eller mina, för det var båda underbenen, strax ovanför kängan. Jag kände direkt att det här inte var någon liten stukning, att jag inte skulle kunna resa mig upp och skaka eller knäcka något tillrätta. Benet hade förvandlats till någon slags plockepinn. Ja, och så såg ju alla (även jag som kikade ner lite försiktigt…) att det såg ut som på tv-sporten, ni vet när foten sticker ut åt ett annat håll än benet på skadade fotbollsspelare.
Ambulansen kom snabbt ut på dom skumpiga vägarna och konstaterade att det var en öppen fraktur, dvs att benpiporna stack rakt ut ur benet i ett öppet sår. Det blev mycket morfin och lustgas innan vi ens kunde köra därifrån…
Inne på sjukhuset blev det akut operation och en vecka som inneliggande. Sedan hem med en mycket komplicerad stålställning på benet (in i benet, huh, massa spett har dom stuckit in kors och tvärs för att fixera benbitarna…) som ska vara på i sex veckor… Jag får inte ens sätta ner foten, så ni kan ju tänka er… Har en slags ”hoppbock” (betastöd) som jag hoppar fram med. Men mest är jag sängliggande med benet i högläge. Det är så det ska vara nu ett bra tag…
Benet är under ständig koll och tillsyn av sjukhus och distriktssköterskan. Planen är att doktorerna sedan ska kunna operera ihop bitarna och gipsa. Då kommer jag få någon slags gipsklack och på kryckor få lov att börja sätta ner foten. Sammanlagt gissar läkarna att detta kommer ta minst tre månader…
Så här står ganska still. Väldigt tråkigt, särskilt med tanke på allt Tyler och jag skulle göra nu denna period, träningar, tävlingar och utbildning.
Det var iaf helt otroligt att komma hem från den långa sjukhusvistelsen och möta herr Tyler… Det sista han såg av matten var ju att hon fördes bort i en ambulans medan han helt stressad och ovillig togs därifrån och sattes in i vår bil…
Husse berättade att han inte knorrat (det där mysljudet som ridgebackar och kanske också andra hundar gör när dom ligger och sover) på hela tiden jag var borta. Men det ljudet kom genast tillbaka när vi var återförenade. Och han ligger tätt vid min sida hela långa dagarna nu… Världen mysigaste goaste sällskap…
Jag vill passa på att tacka alla för all hjälp och peppning som kommit från alla håll. Särskilt stort tack till min sökgrupp som så coolt och rart tog hand om mig och Tyler och allt runt omkring när det hände.
Tack för alla sms, mail, telefonsamtal, besök, blommor, hjälp att fixa praktiska saker med mera med mera! Det har värmt oerhört allt ni gjort och gör, mina kära vänner. Det håller mig uppe nu denna svåra långa tid.
Och Tylers sökträning håller nu husse uppe med den äran...! Tyvärr är husse inte så glad i att blogga bara… Hmm...
(Bild på Stålben Hålben med sängkamrat i "Tylers almanacka")
Kommentarer