Min Blogg
Postat: 2008-11-09 20:39:19
Tjiho, godkända i söket appell! Poängen räckte till det idag på Söderåsens BK i Ljungbyhed. Alltid något!
Vi fick beröm för sökarbetet i skogen, och det värmde gott. (Som vanligt kunde jag inte låta bli att göra några små "dumsaker" på stigen som gav lite avdrag, ett dk bland annat *suck*, men det är ju då inte jaaaag som tränar Tyler... så det får jag väl ta...)
Med 8/8 med sig in från skogen i appellklass så skulle det väl gå vägen, kunde man ju tro. Men tyvärr så var inte budföring och plats i skogen som förra helgen på Malmö BK utan på appellplan. Och visst, så kan det ju vara, meeen:
Förutom bruksets appellklasser tävlade idag alla lydnadsklasserna, typ en miljon hundar, på Söderåsens BK. Och var tror ni vi fick köra budföring och lydnad, sök- och spårgruppen? Jotack, precis framför klubbstugan, där det var fullt av folk och hundar och liv och rörelse... Sicket spektakel det blev direkt i budföringen!
Min annars så glada tjuvstartare till hund i budföring gick plötsligt inte alls!!! Han är lite reserverad och gillar inte att ha så mycket liv så nära inpå sig när han ska lämna mig så som man gör i budföring. Av 16 hundar (!) fick endast 3 (!!) betyg öht på budföringen. Dom som inte som Tyler tvekade gjorde ju tvärtom, racade järnet mot folk och hundar där vid klubbstugan istället för till mottagaren, yippee! Det var många som bröt efter det momentet kan jag avslöja...
Men inte vi nä. För vi har så kul. Och vem vill missa chansen att åtminstone testa de andra momenten, lydnaden, med denna störning?
Det blev ju som det blev, ett seeegt läggande, ett framförgående som bara funkande på sträckan från klubbhuset och blev till tvekan på vägen mot det, men iaf applåder från publiken på dubbel-10:an på inkallningen. Det värmde gott med den applåden ska ni veta, ni som var där! =)
Och jag blev faktiskt jätteglad och förvånad över att få ropas fram som godkänd!
"Ja ja, men uppflyttad ska man vara om det ska vara riktigt bra", tänkte väl de som bröt och en och annan som läser här. Jag kan iofs förstå om det hänt många gånger, att man inte nöjer sig med att få godkänt ännu en gång till. Man vill ha uppflyttningen också, några pinnar till.
Men återigen, brukset är svårt. Alla moment ska klaffa på en och samma långa dag. Jag har känt igen några stycken som jag tävlade med förra året, innan mitt benbrott, både denna och förra helgen. Det säger ju en del.
Vi kämpar på i samma båt. Och jag sitter här nu på mitt luftslott med min ringa tävlingsvana och gläds åt mitt lilla godkänt. Hunden hade väldigt kul och snarkar gott. När han vaknar ska vi dela en blodig biff och kanske också öppna ännu ett presentpaket tror jag minsann...
|
Postat: 2008-11-08 11:55:07
Hipp hipp hurra ida för en mysig kille så gla
- och go som guld!
Tyler fyller fem år idag och har börjat dagen med köttbullspaket och allmänt kråmande i sängen. I em ska vi ut en sväng och se om vi kan finslipa bort lite tjuvstarter inför morgondagens äventyr.
Tänk vad fort tiden rusar iväg... Men tiden går ju fort när man lever gott och har kul!
Med eller utan tjuvstarter... ;-)
PS. Är det någon av mina hundkamrater som ska på Malmö Valp imo..? Och möjligen kan lägga ut och köpa mig ridgebackalmanackan för 2009? Jag hinner ju inte hem till Malmö för att gå på hundshoppingparty... =(
Messa mig isf, plz...
(Bild från födelsedaxgrisens firande i fotoalbumet "Tylers almanacka")
|
Postat: 2008-11-02 19:48:31
Noop, det gick inte att få till en uppflyttning i söket idag... =(
Söket som sådant gick ok. Fast det hade gått ännu bättre om husse, som ju tränar Tyler, hade kört honom. 5/5 fick vi iaf. Jag drog på mig en rad små anmärkningar som jag är säker på att Tomas inte hade fått!
Det här var ju också bara andra gången sedan det hemska benbrottet som jag var ute i skogen i en sökruta. Jag kände på läget i september en gång, och så rätt ut och tävla nu idag. Inte konstigt att hunden är bättre än jag på sök..! Hmm...
Sedan missade jag (och två till av dagens totalt åtta söktävlande!) påviset på en figge som låg i en grop. Samtliga våra tre hundar drog efter sina markeringar järnet i påviset tillbaka uppför den kullen, men blev stående två-tre meter från gropen och hittade den inte igen. Tänk så retligt att jag som förare då såg den och figgen nere i den... Det säger ju en hel del om hur lite synen betyder för sökhundar!
I mitt fall hade tävlingsledaren då också just annonserat att det bara var en minut kvar, så när domaren som föjde efter mig ut i påviset sa "du kan komma tillbaka nu", trodde jag att det betydde att "så där ja, då är det slut för din del i rutan om din hund inte kan visa den figgen"... Morsning korsning och godbye. Så då tog jag av Tyler tjänstetecknet och gick ner på stigen. "Bryter du?" frågade tävlingsledaren då. "Eh, näe, men domaren sa ju..."
Hjärnsläpp, hjärnsläpp... Feltolkning, feltolkning... Jag glömde att tidtagaruret ju hade stängts av där under påviset, så jag hade faktiskt lite tid kvar. På med tjänstetecknet igen! Schwosch! Ja, så blev det då 5/5...
Nä som sagt, Tomas hade definitivt gjort söket bättre.
Avstod sedan platsliggningen (som var där på en åker vid skogen), vilket som vanligt visade sig vara ett klokt val. Tre av de då sju hundarna gick såklart upp på mer eller mindre rummel. Jag har ännu inte varit på en söktävling (inte lydnadstävling heller för den delen, åtminstone inte i lägre klasser) där hundar inte gått upp. Och jag får alltid dessa sega frågor om varför jag avstår och tvingas då dra den gamla tradiga storyn om när Tyler blev så illa biten för två år sedan på en vanlig sketen träning. Men jag ska sluta säga det nu. Mitt svar hädanefter på frågan varför jag avstår platsen kommer att bli: "Därför att inte andra gör det...".
Min goa hund ligger faktiskt plats hur länge som helst om de andra ligger, men det gör dom ju f-n aaaaldrig... Ett olösligt problem.
Ja så blev det budföring, även det i skogsbrynet. Åh, vad kul tänkte jag. Det tänkte Tyler med och utförde det perfekt med värsta racet... Full fart iväg och satt så fint så fint hos mottagaren. Och så tjuvstartade han ivrigt tillbaka... Noll poäng!
Det tycker jag faktiskt känns liiiiite orättvist, att man får noll poäng för tjuvstart från mottagaren, medan dom hundar som drar iväg och gör extra rundor, avviker, stannar, tvekar, eller gör andra märkligheter åtminstone får 5-6 poäng. Jag menar, det är väl bättre att hunden åtminstone kan utföra momentet snyggt, snabbt, och utan trams och tvekan?
Så blev det lunch och eftermiddag och lydnad inne på klubben. Ett lustigt äventyr för vår del med blandade nior och nollor... Håhåjaja.
Vi fick faktiskt applåd på något av det han gjorde riktigt bra (inkallning och hinderhopp). Mindre kul för mig med en sådan överraskning som att ett snabbt läggande idag förvandlades till ett sättande..! Jag trodde inte mina ögon när jag vände mig om och Tyler satt där han brukar ligga! Det är ju inte ens ett brukslydnadsmoment...
Och framförgåendet som vi slitit så med och som jag trodde satt hyfs nu, nä det var det inte tal om... Max några få meters segt travande iväg och så stannade han och väntade på mig med jämna mellanrum.... Och apportbocken var han så ivrig på så att han reste sig upp innan han blev skickad (också helt nytt tilltag!), och på invägen passade han på att showa lite med den i munnen... Jättetrist att få en femma där, apporteringen är ju en av hans stensäkra saker.
Men vad är väl en bal på slottet? Trist, tråkig och alldeles, alldeles underbar... Det är ju så kul att tävla med sin bäste vän. Han är så glad och go och piper förväntansfullt när han vet vad som är på gång, att det snart är hans tur.
Och man drömmer och drömmer om den där uppflyttningen. Och man tror att det går så bra för alla andra bara för att de har svenska bruksraser och det är bara man själv som har det så jobbigt och struligt och poäng som inte räcker... Men sanningen är ju att vi var i gott sällskap, idag som innan. Det är svårt att tävla i bruks. Dretsvårt. Bara tre hundar blev ju uppflyttade idag, och en nådde godkänt. Det resultatet talar ju för sig självt...
Och någon gång är det väl vår tur att komma igenom nålens öga...
Tack alla för en trevlig dag, alla nya kompisar jag träffade, en bra ordnad tävling och dom goda mackorna och kaffet i Malmö BK:s klubbstuga. Och särskilt tack såklart till min lilla lilla goa påhejarskara på två pers! Hejhopp, det värmde gott att ha er där ringside på appellplan!
;-)
|
Postat: 2008-10-22 23:07:54
Vi är just hemkomna från Hällefors med vårt vackra diplom från HundCampus... =)
Tyler och jag har som ekipage tagit examen, godkända i grundläggande specialsöksutbildning, liksök, den ettåriga utbildningen.
Behöver jag skriva något mer om hur glada och stolta vi är? Nä, det räcker nog fint så här... Tyler ser ganska stolt ut på examensbilden i alla fall, så jag tror han känner hur unik han är. Sveriges första rhodesian ridgeback som genomgått en sådan här utbildning.
Vi har haft så kul och gjort så mycket under vår utbildning och träning. Tyler är guld att jobba med, en underbar hund med en järnvilja och stor envishet i sökarbete efter sitt preparat. En sydafrikansk brukshund helt enkelt!
Tack alla på HundCampus för en fantastisk tid och för alla goda lärdomar!
Stort tack också till husse och till Julie som bistod oss som assistenter under utbildningen den tid i våras då jag drogs med det eländiga brutna benet.
Nu ska vi fira med att sova ut efter de senaste dagarnas flitiga äventyr från morgon till kväll...
|
Postat: 2008-09-21 23:21:54
Denna helgen har gått i maxfart. Och massa grejer har vi gjort, Tyler och jag. Man kan pressa in hur mycket som helst av sköna trevliga upplevelser...
Viktigast: Comeback igår i sökskogen!!!
Det var med viss bävan, men jag tänkte att det är ju lite som att man måste upp på en häst igen om man blir avkastad... Alltså, jag kan ju inte sluta med brukssök bara för att jag bröt benet i skogen...
Men det kändes verkligen märkligt. Och det kommer dröja innan jag kan forsa fram som innan... Jag tittar noga var jag sätter fötterna, och jag kan inte gå ner på knä och leka kamplek med de hundar som har det som belöning ännu eftersom jag har en skruvbit som sticker ut ur knät. Och jag kan absolut inte följa med supersnabbe Tyler i kopplet ut i påvisen, han får köra lösa påvis.
Men jag kunde vara där. Jag kunde vara med. Det var inte farligt eller otäckt att var i skogen på något vis. Bara skönt och ljuvligt. Och så gott att se mina vänner igen! Sist jag såg dom bars jag in i en ambulans ju...
Husse (och gruppen förståss!) har gjort massor med Tyler sedan jag var den som skickade ut honom i januari. Det kändes märkligt, lite som att starta en ny okänd bil och upptäcka att den går som f-n och jag behöver inte hålla på och pilla på saker och ta till trix och knep som i förra bilen. (Om någon kan förstå denna liknelse..?) Hunden är nu "som ny" för mig. Lätt att rikta, skicka och styra. Bra fart ut i fina slag! Det var underbart roligt att se!
Efter söket åkte vi till Tylers kära syster i Svedala och åt mumsmiddag. De blir alltid så glada att se varandra, Tyler och Zelma. När vi kom dit var Zelma inte hemma först, och Tyler jagade runt i huset och trädgåden och letade efter henne överallt. Men så kom hon ju äntligen hem...
Idag har vi varit i Vollsjö och gått på marknad. Där var det fina bilar och motorcyklar i långa rader, härliga sillamackor och god fika. Massor att kolla på för en nyfiken hund.
Tyler var helt slut av den maxade helgen när vi kom hem igen till Malmö ikväll. Fram och tillbaks hit och dit mellan alla trevliga och roliga saker.
Men så ska man väl få ha det innan vardagen kommer och tar tag i oss imorgon igen... Det är ju bara att znarka och knorra en god söndagsnatt så har man sedan alla goda fina minnen med sig att njuta av...
(Lite bilder sist i albumet "Tylers almanacka", fler kommer...)
|
Postat: 2008-09-15 21:43:48
Man får verkligen
hålla huvudet högt när man får en 40 kilos ridgebackherre på ryggen när man när på väg uppför en stege...
Tyler tänkte inte finna sig i att stanna kvar på marken när jag skulle upp och laga taket på kolonistugan i helgen. Han blev mycket upprörd när han tvingades ge upp sin klättring. Sjöng en vacker gnällig strupsång nedanför mig. Till saken hör att Tyler är en ganska besatt och ivrig klätterexpert. Han älskar att klättra på stegar på appellplan, höga gallertrappor, you name it...
Men skam den som ger sig. När jag gick ner för att flytta stegen några meter inför nästa länga som skulle spikas sa det "kloff", så hade jag hela hunden i mina knäveck och på ryggen (!).
Antingen hade han hittat på ett nytt smart sätt att lifta med mig upp eller så skulle han helt enkelt stoppa mig...
Vi får aldrig veta.
Mycket man inte vet med hundar. Och mycket man lär sig av att iaktta dom! Kvällens specialsökträning gjorde vi i ett stort soprum, fullt med såna där stora gröna plastsoptunnor. I en av dom pillade jag ner ett litet litet preparat bland alla soporna.
Och det luktar ju så fräscht i soprum ja... Men hunden uppfattar ju inte doft och stank på samma sätt som vi människor. Att försöka dölja något med sådant som vi människor uppfattar som stinkande eller starkt luktande funkar bara inte. Vilket många narkotikasmugglare fått erfara...
Och det tog ju såklart inte lång tid förrän Herr Hund stolt satt och vrålskällde vid just den rätta soptunnan... Och så hoppade han upp mot kanten och puffade med nosen neråt i soporna... "Där nere matte, där är något!!"
Det är så fascinerande att se hur han jobbar, hur han först scannar av hela området, sedan ringar in det mest intressanta delen av området, och så bara tvärdyker han på fyndplatsen! Det går blixtsnabbt, det där sista dyket. Som en målsökande robot. Och han är så ivrig, och så glad och stolt!
Idag provade jag också att göra min
HundCampus-kurskamrat Anns supergoda hundgodis. Då visste hundnosen också precis var den skulle vara. Det blev så populärt så att ugnen blev en ny slags hund-tv...
(Som vanligt oftare nya bilder sist i fotoalbumet "Tylers almanacka" än bloggtext. Sjukgymnastik för mitt ben, återgång till jobb, och Tylers träning tar all min tid...)
|
Postat: 2008-08-16 15:47:01
Tjo, så är vi tillbaks efter ännu en vistelse uppe i Bergslagen, på HundCampus i Hällefors!
Nu har vi kommit väldigt långt känns det som. Tyler ångar på med sitt ämne i labbet, rumssök, i skogen, och denna gång även en runda i vattnet.
Ämnet är befäst, så nu slipar vi på att han ska ta det i olika miljöer och under andra olika förhållanden som påverkar, väder och vind t.ex.
Det var väldigt roligt och läraktigt att denna gång få komma samman med en instruktör som kör på samma preparat som vi. De andra i min lilla grupp håller på med miljögifter och olika spädningar på det, att hundarna ska markera ämnet över vissa gränsvärden etc., så vi har varit lite off-side ibland där, Tyler och jag. Behoven och träningen är ju inte riktigt likadana alltid. Vi behövde ju lite annat nu också denna gång, t.ex. patrullstigsträning, vattensök med mera.
Just patrullstig har varit lite knepigt med den självständige herr Tyler. Han är en riktig "frisökare", en "scannare", som kan springa långt och ringa in dofter. Att matten ska få följa med bakom i koppel på prep.sök har varit en okänd värld för honom... Men nu fick vi bra hjälp och kom äntligen över den puckeln! Det handlade (som vanligt!) bara om rutiner och hur och vad man konsekvent ska göra som hundförare inför ett sök med patrullstig (och som man som vanligt då inte kunde räkna ut själv..! hmm...)
Golvbanan var trickig också. Pga mitt benbrott har banan varit placerad uppe på ett bord tidigare. Då var det lätt, för vi var nästan i samma höjd, Tyler och jag. Nu när banan är på golvet blev det plötsligt lite svårt ibland för honom att förstå varför han måste sniffa på alla burkar, alltså även de som inte innehöll rätt prep.
När han nu denna gång hittade rätt började han plötsligt och helt oväntat att liggmarkera!! Undrar var han har fått det från? Det bara kom helt spontant, han bara la sig vid burken på golvbanan...
Och när vi gjorde vattensök sista dagen, då kom ännu en ny markering. Han började krafsa på botten när han hittade rätt (!).
Jag tror jag måste bygga en golvbana av något slag så att vi kan träna den härhemma. En hopvikbar, som man kan bara dra fram och träna med lite då och då.
Och jag måste göra färdigt den där projektplanen...
Väldigt mycket måsten kom över totalt sett när vi kom hem till vår vardag. Läkarbesök, sjukgymnastik... Puh! Det är ju lite som semester att vara iväg sådär och träna hunden.
Och där är så vackert däruppe. Hela skogarna är fulla av guld nu, blåbär och svamp. Man kanske skulle köpa sig en gammal buss och ställa upp där i skogen och leva fritt vildmarksliv..? Into the wild, som filmen vi såg på HundCampus en kväll...hehe...
(Lite nya bilder sist i fotoalbumet "Tyler på HundCampus". "Tylers almanacka" uppdateras också som vanligt lite oftare än själva bloggen)
|
Postat: 2008-08-03 21:42:55
Idag har vi varit på hundfest med massa skojsiga äventyr på Järavallen. Tylers uppfödare firade 10-årsjubileum, och vi var många där från alla kullarna och firade med dem. Runt 40 ridgebacks om jag hörde rätt (?).
Först var det lite presentation och genomgång av alla de olika hundarna som fick gå fram och visa upp sig. Det är ju helt olika linjer, så det är stora skillnader på många. Men också förståss många likheter. Vi som har samma mamma känner nästan alltid igen "vår typ", till exempel.
Sedan blev vi indelade i grupper för att tävla mot varandra med massa kuliga klurigheter för hundarna och listiga frågor till de tvåbenta... Det var tunnelspring, balansgång, gå en sträcka med hunden med en potatis i en sked i koppelhanden, med mera. Jättekul, och helt lagom för mig med mitt "hålben" (som ännu inte är helt läkt enligt den kontroll jag var på i veckan... seeegt...).
Men jag hade som vanligt gott stöd av Tylers syrror och deras mattar. Zelma och Zamba håller reda på brorsan, och det finns alltid en extra hand som kan rycka in om det behövs. Tack ska ni ha för det! =)
Efter lagtävlingen blev det matmums i solen och massa hundprat. Kul att träffa alla så här!
Och så blev det prisutdelningar av alla de slag, både för lagtävlingen och andra bedrifter som Ridgebow's-hundar gjort det senaste året.
Och även vi, Tyler och jag, fick oss en jättefin stor kokard som fraktats hem till Skåne från SRRS, vår rasklubb...
Nu har det sovits och knorrats gott här i fåtöljen hela kvällen... =)
En mycket nöjd och glad hund med matte tackar för en härlig dag!
(Bilder i fotoalbumet "Ridgebackträffar". Möjligen också sist i "Tylers almanacka". Där uppdaterar jag ofta. Hellre en snabb dagsbild än att blogga så här års...)
|
Postat: 2008-06-10 21:11:33
Varit och tränat idag igen med Lena och Selma.
Det är så kul att se att de flesta momenten faktiskt sitter som dom ska trots mitt superlånga uppehåll. En del till och med bättre än förväntat, till exempel framförgåendet, det som inte ens är helt befäst ännu.
Det är precis som om hunden är laddad att få visa upp sin lydnadsrepertoar efter den långalånga vilan. Pigg och tokglad, hoppade upp och slog tassarna rätt i bröstkorgen på mig av pur glädje när jag berömde... *puh stackars matte ramlade ju nästan*
Blir ju väldigt sugen på att lära in nya grejer nu också. Blir så inspirerad av att se Lena och Selma, som ju tagit sig upp både i lydnadstrean och högre spår på mindre än ett år! (Dom debuterade i ettan i Kristianstad förra augusti, och åker dom till samma tävling nu i år så tävlar dom i trean, visst är det superhäftigt?)
Men vi håller oss till basriffen nu alltså, Tyler och jag. Grunderna, de sedan länge inlärda. Främsta anledningen till det är att det ska sitta så bra nu så att husse kan tävla med honom. Det ska inte behöva hänga på att man säger orden på ett visst sätt eller så. Tyvärr är Tyler ju ganska röstkänslig (som när jag tävlade med min kraxiga stämbandsinflammation i höstas, vilken rysare...), så jag tar inga chanser. Det är bättre att fokusera nu på att han kan alla ord och moment, vem som än uttalar dom och hur.
Passade på att testa av budföringen också. Det har vi inte gjort sedan på tävling i november faktiskt. Och där var ett moment till som han bara slog till och gjorde helt kanon, utan minsta tvekan! Schwosch iväg mot Lena med kanonfart. Härligt att se! Ska testa på någon helt okänd också.
Det nya vi har vid sidan av och som vi alltid avslutar träningspassen med är dom festliga preparatsöken, läxorna från HundCampus. Det räcker så bra med det! Han ser det som "belöning" att få jobba med det, knashunden!
Fast idag i blåsiga Burlöv med patrullstig i koppel var han lite seg. Han jobbar bäst helt lös har jag märkt, det är hans stil helt enkelt. Och det går ju ingen nöd på en uthållig smidig ridgeback precis så han får väl kuta på då... =)
Viktigast just nu är ändå själva preparatet och markeringen på det. Nu rullar han omedelbart över i skall på fyndplatserna också. Det gick minsann fort att lära in det, frysmarkering plus skall!
Ingen lär missa det skallet i skog och mark iaf...
(Även om jag inte bloggar varje dag hamnar det som oftast lite bilder från dagen sist i fotoalbumet "Tylers almanacka" - så även idag)
|
Postat: 2008-06-07 12:59:01
Får väl göra ett avtryck i cyberrymden. Tiden går så sjukt fort, och jag har inte mycket tid eller lust att sitta vid datorn. Om man har varit instängd med ett brutet ben och fyra operationer så är man faktiskt ursäktad, eller hur?
Kan iaf berätta att allt står hyfs bra till. Benet blir sakta sakta bättre och bättre, och vi kan fullfölja vår utbildning i år på HundCampus.
Vi har nyligen varit uppe i Hällefors igen, och sh*t vad det går med den hunden alltså på plattform, bana och rumssök, och utomhus!
Iaf i specialsöket. Vi har ju lite spårträning där i programmet också (upptag och kärna), men bruksspår har aldrig varit Tylers melodi. Inte min heller för den delen (spår är ju bara asasegt...), men det är ju nyttigt i sammanhanget, så vi får väl kämpa med det.
Denna omgång hade jag en ny "assistent" med som hälp (pga min ännu ej helt läkta benfraktur), Julie, som har Tylers vackra kullsyster
Zelma. Julie skötte med den äran alla transporter av Tyler till och från bil, rum och labb. Och hon fixade läcksöket med Tyler också och var hundförare där! (Snabbt terränggående är jag ju inte heller ännu nej och Tyler är blixtsnabb...)
Det var jättekul att se hur dom stormade fram där i snöstormen (jodå, i Hällefors snöade det rejält i maj..!). Tyler struntar helt i vädret om han jobbar. Lustigt det där, för en vanlig kissrunda hoppar han alltid stoiskt över om det regnar! Det är en viktig värdemätare på en bruks-ridgeback! Då vet man att dom verkligen gillar det dom gör, om jobbet vinner före snöstom och regn.
Det var så kul att ha dom med upp och visa HundCampus och Hällefors. Vi hann med några fina utflykter också. Det är en extra bonus om man har någon med sig. Då blir det gjort att kolla på utsikter och bäverkojor! ;-) Bergslagen är verkligen jättevackert!
Tyler och jag har nu också så smått börjat att träna brukslydnaden igen på appellplan tillsammans med våra kära träningsvänner Lena och rottisen Selma, våra trogna träningskamrater som vi brukar träna med. Två pass har vi gjort, ett förra veckan och ett denna.
Tyler blev så otroligt uppspelt över att komma på en appellplan igen så den första gången stormade han fram till den högsta klätterstegen och klättrade upp... Andra gången, igår, när han skulle apportera sin träapport fick han syn på en bit hushållspapper som låg och blåste strax intill. Så han hämtade både pappret och apportbocken i samma runda och kom in med dom i munnen i samma bett och så in fot perfekt och upp med sitt glada fejs. (Han skrattade, jag ser att han skrattar den luringen!)
Idag är han ute i sökskogen med husse och har det kul. Varmt och gott för en värmetålig ridgeback! ;-)
(Lite nya bilder sist i fotoalbumen "Tyler på HundCampus" och "Tylers almanacka")
|