Min Blogg

Ny träningsblogg

23/6
 Åh, jag är så glad.
Humpe firade sin födelsedag med lydnadsträning på klubben. Lena och jag anlände till en totalt folktom klubb.
3 stora planer till vårt förfogande och det underbaraste väder man kan tänka sig.
Vår klubb ligger i skogskanten i västersluttning ut mot golfängarna vilket gör att vi har så OTROLIGT fina kvällar i solnedgången. En sån här dag var det dessutom skönt att vi var ensamma så vi kunde utnyttja skuggorna som dom fåtaliga träden bjöd på.
Efter ett tag dök A från vårt träningsgäng också upp och det blev ÄNDÅ roligare.
Vi började med Humpe idag. Jag brukar ju vänta med honom så han hinner få se lite hur Krizzi jobbar och sen hoppas vilja göra samma sak. Problemet med det är att han skäller sig trött innan det är hans tur så ingenting blir bra.
NU fick lillgossen börja. Med sig hade han sin nya fina födelsedagsboll med snöre på som han hade gränslöst roligt med.

Till min stora glädje kunde han fokusera i kontakten både i utgångspostition och på inledningen av fria följet! Det gick jättebra, inte bara en gång utan gång på gång!
Jag varvade mellan godis och bollek som belöning. Han var med på allt.
Snabba läggande har också blivit bättre även om det inte är direkt snabbt så lägger han sig rakt ner på plats där han står utan att sätta sig först eller dyligt - kul!

Och i belöningen  leker han lös med sin boll och hoppar och skuttar och vevar runt med bollen hållande i repet.
Han bryr sig inte om att det står schäfrar, pumisar eller Krizzi på planen ganska nära runt honom.
Efter ett tag kommer han till mig och byter bollen mot godis och så kan vi fortsätta träna.
 
Så nu är matte nöjd med framstegen.... Det är som om JAG fått en födelsedagspresent av HONOM. 

Jag satte undan honom och vi tränade två andra hundar och Krizzi ett tag (hon är också bara för säker, mattes gullegumma)

Sen hade Lena lovat att hjälpa mig med rulleträning. Vi pratade lite fram och tillbaka hur vi skulle lägga upp det.
 
Två, bara 2, transporter av rullar från Lena till mig på stigen - utan påvis och med belöning hos mig.
Tanken är att han inte ska tröttna utan vara taggad att springa ut och hämta rullen och avlämna den hos mig. Bara det.
Detta hade ju gått bra vid söndagens sökträning men sen hade vi inte vett att bryta utan körde slut på hans motivation och nyfikenhet (det tog c:a 3 - 4 gånger).
 
Så skulle vi idag göra två, återigen bara 2, markeringar i skogen med påvis - en på varje sida ut från stigen.

Transporterna gick urbra. Visserligen tog han en liten repa förbi mig på första försöket och tappade rullen i jämnhöjd med mig, men han flängde förbi igen och hämtade rullen och avlämnade den sen till mig.
Andra gången gick bättre - och jäkla vilken fart han hade!


Sen gick vi upp i skogen (20 m bort kanske, ingen djup skog direkt!) Han ser Lena springa ut med rullen och sätta sig ner. Direkt for han ut och hämtade rullen och avlämnade till mig. Påviset gick jättebra och jag bemödade mig att SPRINGA med honom ut och gruppbelöna honom tillsammans med figuranten.

Andra skicket gick ut på andra sidan
- obs viktigt, pga att han tröttnar snabbt.

Återigen ser han Lena springa ut med rullen och halvgömma sig, och han är verkligen otålig på att få springa efter henne -- yes! Direkt ut, hämtar rullen som han springer till mig med och sen påvis!!!!
VAD KUL han tyckte det var idag!

Nästa gång ska jag INTE höja antalet transporter eller påvisskick. Han ska bara LÄNGTA efter den här roliga övningen.

Känslan efter kvällens övning är underbar imotsats till känslan i söndags när jag var färdig att ge upp sökträningen. Men nu har vi tränat med olika saker tre dagar i sträck och det är kanske lite för ambitiöst och lite övermodigt att inbilla sig att man ska kunna fortsätta med. Men denna lille gosse behöver nog känna att han har ett arbete att utföra. Och med tanke på att han nu har lämnat valpstadiet (idag) så kanske han kan få känslan att det upp till honom om det ska hända något roligt i hans liv. Jag är ju också mån om att träna när det går bra.

Förr i tiden var det inte ovanligt att man sa att man inte skulle träna lydnad (dressyr) förrän hunden blivit ett år - det kanske var den här känslan man ville ha..... 
Vi två kanske kommer till apellen ändå.

Midsommarträning

Han har tålamod som en sillgrissla min älskade lilla gut!

Hade som målsättning att träna sök denna dag. - Det var ju flera månader sen sist (känns det som iaf).

Ville träna rulleapportering med Humpe i skogsmiljö. Först en eller två transporter på stigen och sen ut i skogen.
Första gången gick det bra på stigen, andra med, men inte med samma fart och fläkt. Det var bara hämtning av rulle alltså, inga påvis eller dylika extravaganser.

Därefter gick E synligt ut med rulle 30 m. Humpe springer dit och tar rullen. Kommer till mig och far iväg på påvis. Bra, så en gång till åt samma håll, hade jag tänkt. - Det hade INTE Humpe. Han snurrar runt och väl framme hos E brjar han nosa runt omkring henne. Tar inte den tydliga rullen. Skickar om och då tar han den och kommer med den till mig så att vi får till ett bra påvis.

Sen hade jag tänkt att han skulle få göra samma sak på andra sidan med Eian.
Då fixar han inte första gången ens. Utan strular med rullen, pussar Eian och dräller rullen omkring sig, men vi får till ett påvis till slut.
Men sen är det kört. Han springer förbi Eian och nosar runt och när han tar rullen så släpper han den vart som helst = sur matte. Jag jagar ut och ger honom en uppsträckning vilket leder till att han tar rullen och nästan kommer till stigen med den, men där har han släppt den.
Han kopplas och jag tar honom tillbaka till bilen.

Jag har bestämt att han ska få vara med när Krizzi ska köra sitt sök - jo, jag har fått löfte att köra bägge mina två, och vid detta laget har jag kommit på att jag kör Krizzi för att Humpe ska lära sig.

Lilla boxervalpen Nora, 4 månader, gör 4 snygga valpslag med direktpåvis som sitt livs första sökträning. Så är jag van vid att hundar börjar sitt sökliv - inte så som Humpe gör..... Suck!

Sökträningen avslutas med Krizzisök. 3 utlagda figuranter, fast rulle och "pensionärspåvis" dvs lösa påvis med mycket godis och mys med figgarna medan matte i egen takt tar sig ut till legan. Min lilla pärla!

Humpe får åse föreställningen från uppbindningen vid ett träd mitt i sökrutan. Allra mest avundsjuk blir han vid den avslutande Gullstunden när alla på stigen berömmer den lilla gammelgumman med glada tillrop, klappar och massor av godis.

Dagens träning har gett mig mycket att tänka på och med hjälp av mina kamraters feedback har jag en planering inför nästa sökträning: Krizzi ska få köra först. Humpe ska vara med och se, och sen blir det hans tur - kanske växla varannan gång t o m. Strular han med rullen eller med arbetet överhuvudtaget tar jag undan honom och han får titta på hur Krizzi gör.
Koppla och ta undan honom blir bestraffningen. Och så ska jag inte köra två gånger åt samma håll.
Jag ska köra tvåhundssök

Och så har jag bestämt att jag ska köra spår parallellt med Humpe. Det är en, ständigt, aktuell diskussion i brukskretsar. Även om det kommer att ta längre tid för honom att fatta söket så tror jag att Spårarbetet kommer att dana honom i positiv riktning. Han behöver få träna sin koncentration, sin fokusering och sin motivation och vart gör han det bättre än i spåret - det som han ÄLSKAR. Det gäller bara att jag hittar BRA ritualer runt dom bägge bruksgrenarna så att han med tiden förstår skillnaden. Är det nån som har ett förslag om HUR man ska göra ritualerna å ömse sidor......????

Nu är helgen slut och tidigt i morgon ska jag åka in från stugan och köra min sista vecka innan semestern.
 
Sommarspåret börjar imorgon. Måndagkvällarna samlas dom som vill och lägger spår åt varandra och sitter och bubblar under liggetiden - kul!

Till helgen kommer våra skånska vänner och vi väntar och längtar, hoppas det blir fint väder när Värmland ska presenteras såsom det var i Skåne i mars när Humpe och jag var där.

Träningskväll 3/6

Tränings rapport
Alla hundar var taggade till tänderna denna underbara sommarkväll på klubben. Visserligen blåste det understundom halv storm uncer kvällen och även kall och blöt nederbörd föll. Men dessemellan sken solen under sin vandring ner bakom skogen bortom golfbanan. Krizzi sken med hela sitt boxeransikte när matte tog henne först i träningen. Hon kämpade på med framförgåendet och gick ut riktigt bra. Hon kastar blickar över axeln hela tiden för att se när jag ska kasta dummin, men till slut kunde hon förvänsfullt rikta blicken framåt så att jag kunde slänga den. Lena och Maria var också med på träningen och Lena har kommit med som 5 reserv på spårappellen på söndag mecd Mysko så där körde vi i stort hela programmet och eftersom kvällen gick i entusiasmens tecken för alla våra hundar så visade lilla PumiMysko upp sin allra bästa tävlingssida. Vi får hoppas att hans entusiasm håller i sig över helgen. Bra jobbat Mysko och Lena!
Lydnadschmpionen GoldenViggo har gått i tjänst igen efter en kort tids förtidspensionering. Han var glädjestrålande lycklig över att få träna lydnad på klubben igen. Matte ville nöta på ett tjusigt Kryp inför Brukskarriären och Viggos svans viftade oavbrutet där han ålade fram på gräsplanen så lågt han bara kunde för att matte skulle bli glad.
Vad roliga dom är våra 4-benta små kompisar.
Sen var det min tur igen med Krizzi med träningscoachen Lena. Jättebra att nöta Linförighet med bredvidstående ögon som håller koll på kontakten. Entusiasmen från 10-årsdamen var det fortfarande inget fel på. "Skitkul" sa Krizzi. Så nötte vi mer Framförgående med belöningshjälp.

Så äntligen blev det Humpes tur - Vad han hade fått vänta! ! !
Och det hade inte gått ljudlöst till ska sägas... och en del sorkhål hade hunnit grävas upp bredvid tjuderstolpen där han stått bunden. Men nu skulle vi kolla upp vad som hade landat i Humpeskallen efter våra många små, korta, träningstillfällen under veckan som gått.
Och plötsligt ser jag en viss framgång!
YIPIII !!!  VAD GLAD JAG BLIR.
Han sätter sig i utgångsposition och han går fot flera meter! Och han är glad och taggad liksom dom andra hundarna.
Lena och jag börjar träna med snabba läggande för att i slutändan få till Läggande under gång. Det är lång väg dit, men nu är det påbörjat i vilket fall.
Vi avslutar Humpeträningen med Budföring som gick jättebra (bortsett från ett tillfälligt avbrott för godisletande i gräset under gång) Men han avbröt sig när jag sa till - så jag blev nöjd.

För att få till hopp-över-hinder-träningen var vi tvungna att byta plan och det gjorde vi vid halv niotiden och där tränade både Mysko och Krizzi - JÄTTEDUKTIGA bägge två, och taggade!

Det var en rolig träningskväll - kanske börjar det lossna nu!!!(?)

Söndagspår i "skarpt läge"

10/5
Söndagspår. Det gick inte att få ihop till en sökgrupp till den här helgen, varken på den ena klubben eller den andra. Synd, men här ska inte hängas läpp.
Britt-Marie och jag, som var ensamma på båda listorna bestämde oss för att köra spår istället. Bägge våra två hundar skulle dagen till ära få jobba. Vi åkte till min älsklingsskog när jag är i stugan. B-M skulle återanvända ett spår till sin äldre Hilma, men jag hade lovat Krizzi att IDAG skulle hon få ett eget spår och slippa gå på Humpes gamla begagnade.
Alltså gick vi ut varsit spår på varsin sida av den lilla skogsvägen och på tillbakavägen till bilarna skulle jag gå ut Krizzis spår. Vi gör sällskap mot bilarna och då erbjuder B-M att hon kan gå ut Krizzis spår. Jomenvisst, kul för Krillan att gå annans spår.
"Går jag vilse ,så ringer jag" säger B-M och försvinner bland granarna på vänstra sidan. 400-500 m i vacker skog tycker jag låter som ett trevligt söndagsspår.

Efter ett tag blir jag stående och vänta på B-M som BORDE komma ut ungefär där, men ingenting händer.. Jag går en bit till och väntar, men inget händer där heller. Till slut börjar jag verkligen undra....
Jag ringer upp henne och mycket riktigt så har B-M kommit vilse. Dessutom börjar hennes mobilbatteri ta slut. Vi ropar några gåner för att se om vi skulle kunna lokalisera varandra, men nej...
Innan batteriet är helt slut säger jag till henne att sätta sig och vänta så går jag och hämtar en hund som ska hitta henne.
 
Jag väger för och emot mellan mina två hundar, vilken ska jag välja?
Krizzi är erfaren och kommer att hitta henne, men hon har blivit lite nonchig i spåret på sista tiden så jag tycker nästan att Humpe är duktigare, mer spårsäker. Han har ju dessutom lärt sig apportmarkeringarna i raketfart och verkar inte tveka för någonsomhelst terräng. Jag tyckte det var rätt val: Humpe får det bli.
Att Humpe aldrig har spårat ett så färskt spår tänkte jag inte på.
 
Han var nästan svår att hålla på väg till upptaget. Och med selen på blir han i det närmaste okontrollerbar.
HEJOCHHÅ vad det bar av. Inga handskar hade jag till linan. Jag fick linda det runt midjan och koncentrera mig på att hålla igen honom.
Han spårade som en gud! Jag ser B-M´s fotavtryck här och där i mossan och lillgubben ger sig tid att markera apporterna också. Vi missade väl en men det var inte konstigt för terrängen blev helt otroligt avancerad.

Den vackra skogen tog snabbt slut och spåret bar iväg upp på ett slyöverväxt berg. Genom täta busksnår, över stubbar, stenar, uppför berskanter och över bergsskrevor. GAMLA traktorspår skulle korsas och en del var vattenfyllda och Humpe GALOPPERADE över stock och sten. Jag hade fullt sjå att hålla mig på benen. Det lyckades utom i ett djupt vattenfyllt traktorspår. jag klamrade mig förtvivlat fast i ett tallsly så länge jag kunde men tillslut gled jag ner i vattnet som räckte upp till låren. Brrrr. 
Humpe fick göra en halvhalt medan kärringen kravlade sig upp ur gölen men sen bar det av igen med klafsande kängor.

Han fick alltmer bråttom och jag hade nu uppenbara problem att hålla igen - varför valde jag inte Krizzi till livräddare istället för denne unge vilde - undrade jag.
Men så blir han förvirrad å ena sidan ville han hit och å andra sidan ville han dit och då fick jag syn på B-M´s huvud sticka upp ur en buske. Humpe valde mellan henne och slutapporten som låg en bit därifrån.
Puh! vilken tur att vi klarade det.
VAD DUKTIG HAN VAR!!!!!

Att han var så het berodde förstås på att spåret var så färskt och inte lär han väl bli mindre motiverad efter detta äventyr när han hittade den utlagde figuranten.
Och detta var nog avancerat som ett elitspår tror jag.

Vi fick treva oss fram i ungskogen både länge och väl innan vi hittade tillbaka till vägen.
Jag vred ur mina trumpor och drack lite varmt kaffe, innan vi tog oss an dom andra hundarna.
My, Krizzi och Hilma gjorde också jättebra spår så vi var mycket nöjda efter dagens övning som tog sammanlagt 4 timmar.
 
Med facit i hand var nog Humpe rätt "livräddningshund" ändå för Krizzi snurrade mycket mer i sitt spår än vad Humpe hade gjort, det hade inte varit så kul om det varit på allvar även om det inte var liv eller död det handlade om.

Nu måste jag vrålträna lydnadsappellen så att vi kan starta vår tävlingskarriär min lillHump o jag.

Sallymops har somnat

Idag, kl 18.15 den 31 mars 2009 somnade mitt älskade lilla Mopshjärta Efter en lång tids sjukdom gled hon över till den andra sidan i min famn på Solstadens Smådjursklinik. Det behövdes så lite, ett par milliliter bara, det som skiljde henne från den eviga vilan. Hon drog en djup suck, som av lättnad, och så fick hon ro. Min älskade Sally VÅR ÄLSKADE SALLY Att ett så litet kryp med så stor integritet kunde ha en så magisk makt över hela sin omgivning. In i det sista följde hennes stora svarta ögon med vaken blick mina läppar när jag pratade med henne om hennes vänner och saker som intresserat henne under livet.  Jag berättade för henne om hennes mamma och hennes pappa, deras namn kommer hon ihåg och lystrade till än idag långt efter deras död. Och hennes älskade uppfödare, Monica, när jag nämner hennes namn lägger Sally huvudet på sned och tittar nyfiket på mig för att höra vad jag ska säga om henne. Jag sveper in henne i våra busiga, roliga minnen  från hennes tid som Bruksmops och Agilitymops.  Hennes tid som Vaktmops ute i sommarstugan och som Trädgårdstomte. Gunnar och Birgits Älskade Knämops och Eino som delade hennes valp- och unghundspromenader.   Hon var som en Maskot på klubben under flera år där hon deltog som instruktörshund och uppvisningsobjekt, t.ex när hon apporterade små apportrullar på kommando medans hon fortfarande var en tvärhand hög, långt innan hon fyllde 6 månader. Hon kunde rulla runt och städa på kommando och när man frågade om hon var en mops så instämde hon med ett litet distinkt "BJÄFFS" Hon har gjort vad hon har kunnat för att fostra sin enorma lillasyster Krizzi till att bli en (lika egensinnig) hund värd namnet. Hon har levt ett intensivt liv och hon har känt så oräknerligt många människor. Hon bestämde över sitt eget liv och flyttade hem till Gunnar och Birgit mitt i livet, helt enkelt för att hon föredrog att leva med i deras liv hellre än i mitt och Krizzis. Dom fann varandra och det kändes helt rätt även om jag saknade henne något oerhört. Hon levde ett fantastiskt behagligt Mopsliv de senaste åren och älskade sin nya matte och husse. Sally blev 11 år  och 2½ månad, När vi åkte hem från veterinärkliniken skingrade sig molnen och den blå himlen tittade fram som för att öppna och släppa upp Sally till hundarnas egen himmel. Den himmel där små mopsben bär och lungorna fungerar och tar upp syre och orken finns till att hoppa och skutta på oändliga ängar.  Där finner hon många vänner och släktingar Sov i ro min älskling

Boxerspår och Boxerlydnad

Boxrar, boxrar, boxrar - underbara hundar! Så många Boxrar under ett och samma tak
På Trösta Gästgiveri http://www.trosta.se/default.asp   har vi tillbringat vår helg.
Hur många boxrar som kunde räknas in där har jag faktiskt inget grepp om. Men många var det.
Ett stort gäng var där för att träna ipo i dagarna 3 och ett annat gäng tränade spår och lydnad.
I det senaste gänget ingick vi, Humpe och jag och Krizzi.

Snön vräkte ju ner på fredag och lördag och det var inget roligt väglag ska sägas i ärlighetens namn. Och hur ska man kunna SPÅRA i knähög snö, undrade man lite till mans.

Ja, det var något motvilligt jag genomförde  mitt beslut att åka på Boxerläger tidigt på lördag morgon. Det var nästan bara min plikttrogenhet som gjorde det  (och så lite tidigare positiva livserfarenheter förstås).

 Inte en sekund ångrade jag mig efter att jag väl kommit ur sängen, fått i mig frukost och lyckats bylta på mig så mycket kläder så att jag varken skulle kunna frysa eller bli dyngsur in på benen i snöblasket (så det blev återigen en postiv livserfarenhet).

Åkte med Eivor upp.
Och vi delade också rum. Eivor skulle ju vara instruktör, hundlös som hon är för tillfället.
Krizzi och Humpe skulle dela bur.... Nytt prov som jag inte testat förr. Buren är visserligen STOR men Krizzi har stor intigritet och kräver stort personligt revir runt sig. Men matte får ju bestämma.... Det visade sig gå JÄTTEBRA.

Till att börja med hade vi lydnadsträning lördag förmiddag. Vädret hade tvingat arrangörerna att leta reda på ett ridhus som vi kunde hyra. Lydnad i knähögt blötsnö var inte tal om.....

Humpe, den lilla älsklingen gjorde således sin entré i sitt livs första ridhusbesök/brukslydnadskurs .
Jättefin kontakt med matte faktiskt (han brukar vara duktig vid första försöket av det mesta).
Han fick pröva på platsliggning och budföring. SÅ duktig.
 
NNNNUUUUU ska jag skärpa till mig och börja disciplinera mig så att träningen blir mer effektiv.

Eftermiddagen var vikt åt spårningens ädla konst.
Harry från kennel Swedbox http://www.swedbox.nu/index.htm
hade ansvaret att vi skulle lära oss så mycket som möjligt om spårande.

På Humpes agenda stod ”inlärning av hanterandet av spårapporter” - och Harry såg till att det blev med en rivstart.
Några timmar senare hade Humpe gått två spår med korsande spår, spetsvinklar och massor av träapporter, godis, och leksaker.
Mmmmmm jag var såååå nöjd!!!!

Med två mycket trötta, sovande boxrar instängda i samma bur ägnade sig jag och Eivor åt social gemenskap en trappa ner i Gästgiveriets matsal.
Vad mysigt det var, god mat, snack med andra boxerägare under trevliga former.
Tyvärr var jag så trött så jag orkade bara hänga med till c:a 23. Eivor och jag ämnade det övriga gänget och efter kvällshundkissen ute bland hästhagarna kröp vi till sängs och sov alla fyra.
Sov ganska gott faktiskt, även om jag då och då vaknade till när mina små älsklingar mullrande markerade att folk var vakna alldeles för länge och stökade omkring i korridoren utanför vår dörr (jag har inte en aning om hur länge folk höll på och festade).

Trots att sommartiden inletts under natten och att morgonen började en timme tidigare så var alla på hugget kl 9 på söndagmorgonen efter hotellfrukosten trots den sena timmen för dom flesta.

Nu var träningsordningen den motsatta. Spår först och lydnad sen.
Spår igen. Humpe ÄNNU BÄTTRE!
Han strulade bara med en spårapport annars gick han som på räls i spåret.
Det är faktiskt en fördel att spåra i snö eftersom jag SER vilka lockelser min hund utsätts för under gång och vilka val han gör.
Han var klockren den lilla älsklingen. Visst kollade han in korsande spår sedan gårdagen, men han gick meddetsamma tillbaka sitt eget spår (obs det var INTE ett mattespår).
Det var ett långt spår och många vinklar. 4 spårapporter + leksak och ett par godisdepåer!

Efter lunchen bar det av till ridhuset igen och nu fick vi hjälp av fantastiska Elin som med massor av kunskap gav oss goda råd hur vi skulle lägga upp vår träning. 
Elins  hemsida har jag besökt massor av gånger utan att idag förstå att det var hon. Inte förrän hon rastade sin malonoise bland alla boxrarna. Här kan du läsa om henne http://www.evergrace.se/elin/index.html

Det kändes verkligen bra. Jag fick tips om belöning och motivationsskapanden. Kamplusten behöver förstärkas hos gossen, han är ju lite kuvad av alla två- och fyrbenta damer omkring sig så nu ska han lära sig att ta för sig. Så nu har matte köpt en dummie och nån annan slags kampträningsleksak - än så länge kampar vi bara om vem som ska hålla i handtaget, hihi, men det kanske blir bättre....

Återigen: Humpe är en pärla. Nu är det matte som ska skärpa till sig för nu ska här tränas både lydnad, spår (och sök förstås).....

Träningsrapport: sök i össnö 8/3

Äntligen en träningsrapport från Sökträning.

Trots hot om össnö planerade 4 av Karlstads sökentusiaster att träffa 4 andra sökentusiaster från Hammarö BK kl 10
och väl på plats var vi 11 ekipage från olika håll.
Bra - eller självklart - läge att dela upp sig i två grupper.

Urvalet gick efter vilken ruta vi ville köra på. För min del ville jag ha en öppen ruta med syfte att träna Humpe på enkla skick med uppletande, figurantintresse, belöningssystem och allt annat som följer med.

Han var så otroligt entusiastisk.
Han stretade och drog mig uppför backen upp till rutan och han t.o.m. otålighetsgläfste i väntan på sin tur.
Jag ville inte banna honom för mycket när han nu förstår att något roligt är på gång.

Men sen gick våra uppfattningar isär, Humpes och mina, om vad som är ett bra sök.

Så här gick det:

Första slaget till vänster. Pop up och en ovanlig rak och lång utgång för att vara Humpe. 
Det var DJUP snö med bedrägliga gropar runt om i heeela rutan - Jättejobbigt både för hundar och förare.
Väl ute hos figgen var han inte ett dugg intresserad av vare sig figgen, godiset eller pipleksaken.
Han upplevs inte ett dugg osäker utan mer iställd på annat, typ alla spår omkring, både djurs- och människors-, rådjursbajs m.m.
Figgen fick verkligen arbeta för att få honom att leka lite med pipisen och för att få ge honom godiset på direktbelöningen. 

Han stretade gladeligen iväg med matte på släp tillbaka till stigen och tycktes faktiskt förstå att nästa slag skulle ske på motsatt sida. 
2:a skicket
Men han har mycket svårt att fokusera på EN sak därute, så Lina fick ge ett ljud ifrån sig för att han ska se hennes popup.
Men sen går det bra.
Återigen en lång och rak utgång och lek (den här gången). Men nu vill han inte alls leka med figgen utan ensamleka med den nya pipisen.
Han blir sådär FIXERAD vid sin pipis som han kan bli ibland - som den där gången när han råkade SVÄLJA sin pipis
(går att läsa om i bloggen den 2 januari).  Han är inte ett DUGG intresserad av att leka med nån figge inte. Och godis är heller inte intressant. Han överhuvudtaget LYSSNAR INTE.  Vi får lura av honom pipisen.

3:e skicket viker han av i vallningsspåren. 1, 2, och 3 gånger. En gång viker han av mot gamla legan (men jag tror inte han bakspårar ända dit).
Jag följer honom en bit längre ut för varje gång och till slut hittar han figgen nedanför ett litet stup.
Varken pipisen eller godiset är attraktivt för honom på den sidan igen.
Pussa figgen kan man ju göra om man inte får springa runt i skogen, tycker Humpe, men det är heller inte intressant.

Vidare, vidare tycks han tycka och vi pulsar gemensamt tillbaka till stigen för sista skicket.

4:e skicket. Humpe ser tydligt Figgens popup och springer rakt ut till hennes lega men alldeles framme några meter ifrån så struntar han i henne och viker av till höger
Han följer vallningsspåren eller bakspårar figgen till den gamla legan(?) och utan att göra något fynd där vimsar han omkring på 50 meters avstånd från stigen utan att verka ha något vettigt för sig.

Figgen säger senare att han spårar där ute och verkligen inte använder sina ögon.
Det är ju bra att han inte går på synen, men det är inte bra med spårande heller.
Skillnaden mellan spår och sök är ju som bekant att hunden ska arbeta med direkt vittring i luften och inte indirekt vittring i spåret på marken.

Jag försöker avbryta skicket och ropar in honom från stigen, men se Humpe har SÅÅÅ ROLIGT så han tänker INTE springa in till den där hojtande tanten.
Till slut bestämmer han sig tydligen för att se om figgen här har något roligt att erbjuda - OCH DET HAR HON JU!

Den kära gamla pipisen, och det blir hoppochskutt och pipipipip.

När matte (jag) kommer ut på direktpåviset är Humpe okontaktbar igen.
Han varken lyder på inkallning eller apportkommando.

Tillslut blir jag aaaarg på hans ohörsamhet och vräker ner honom i snön och läser upp diverse bannelser i örat på honom.


Så var Humpesöket slut för denna gång och en sak klarade han av på ett strålande sätt: Han vet precis hur man gör när man får den kollektiva belöningen avslutningsvis, när alla ska klappa, berömma och ge godis. 

Lite uppgiven efter denna upplevelse tror jag att det nog är bra att vänta med alltför avancerade sökövningar med  Humpe innan snön har smält bort ute i skogen och sen köra mer systemövningar och fokusera mer på figuranthandhavande istället för letandet. 
Och framförallt måste rullehämtning läggas in snart.

Men jag säger till mig själv att med tanke på att ingen sökträning har bedrivits sen januari så att ha högre förväntningar på otränad boxer"valp" än detta är orättvist.

Jag har ju faktiskt en annan sökhund som kan allt det här utan att blinka och som denna eländiga dag har fått stanna hemma för att slippa sitta i en kall bil och bara vänta på "nada".  
Ett sök med henne hade gjort mig stolt och medryckt glad.


Nästa gång, lilla Krizzigumman, är det din tur!

Össnön tog efterhand helt över skogen och innan vi var klara med söket såg vi ut som snögubbar allihop, både människor och hundar - underlag för än mer pulsande.

Är du intresserad av andra blogginlägg  om Humpe och Krizzi, se bloggen Bloggen på Hemsidan http://www.123minsida.se/Boxerlivet

Träningsrapport Humpesök nr 4

Humpe var enda hunden jag tränade idag och han gick som nr 1. Först en vindvittring som gick sådär. Gaia hade varit med och vallat rutan innan och han uppfattade det helt klart att han skulle spåra Gaia, så han gick med lilla näsan i backen och drog fram som en projektil (apropå dom senare skjut-övningarna) i Gaias spår.
När jag fick bort honom från stigen så hittade han vallningsspåren vilket inte var så mycket bättre.
Till slut fann han Cia sittande i busken - men jag fick bestämt för mig att han såg henne med ögonen innan han kände vittringen och blev säker - dvs satte igång och vifta på svansen.
Därefter gjorde han 5 slag med pop uper. Direktpåvis och godis/lek med figuranten. Där var han riktigt duktig och letade upp sina figuranter fast han ibland fick jobba rejält.

Han känns tryggare och tryggare i vad han ska göra. Men han har svårt att koncentrera sig i början och det är först på slutet som han får koll på det hela.
Jag känner det som om det blir för sällan vi får möjlighet att träna så vi får börja om från början hela tiden och så kommer vi inte så långt varje gång - för trött blir han, i sitt lilla valphuvud av en sån här dags övningar.

Jag hade tänkt köra spår imorgon men jag avstår nog från att lägga ett Humpespår utan gör några rulletransporter istället så att vi koncentrear oss på söket ett tag nu eftersom han har så lätt att stoppa ner näsan i backen och både bak- och framspåra.

Och snart vill jag börja lägga in rulleapportering också så att vi får till riktiga påvis

(bilden är Krizzis uppflytningstävling i Torsby i våras när vi äntligen blev uppflyttade till högre sök. foto Kristina Svensson)

Spårlördag och söksöndag

Lördagen var inbokad med min kompis G, hon som äger Riska, Krizzis halvsyrra, och Ticka, den dementa borderterrierdamen. Vi skulle ut och träna spår. Eftersom det är jag som hundvakten på lördagarna så blev det inalles 5 hundar på oss två. Vi började bakvänt nog med en promenad i skogen. Dom hundarna som fick springa sprang, dom andra tyglades med koppel. Det drabbade stackars Gaia som vi försöker kuva hostan på och lilla Ticka som går dit hon vill och varken hör eller ser, in reality.
Det blev en lång promenad.
Sen satte vi in dom i bilen och stegade upp 5 st spår. Lite kortare till valparna, men även Ticka fick sig ett spår för det verkar rots allt att är det något sinnesorgan som verkar vara intakt så är det luktsinnet. Boxerdamerna fick varsitt rejält spår.
 
Sen åkte vi iväg till Granngården/Lantmännen som hade "Katt-och-hunddag" med fördelaktiga rabatter.
Vad sägs om 18 kg Krizzifoder för 289:-!? Tycker i a f jag är riktigt billigt.
Vi svängde förbi stugan också för att ev. vittja råttfällorna. Det behövde vi dock inte för det finns inga möss kvar i stugan: hundmatskulorna jag lagt bredvid den russinladdade fällan låg kvar. Hoppas att det är över för denna säsong.

Sen åkte vi iväg och gick våra spår.
Jag började med valparnas.
Gaia är helt otroligt bra. Hon är spårsäker, och går i spårkärnan. Eftersom jag lagt spåret själv så visste jag precis vart jag svängde och vilken sida av buskar och träd jag gått på. Avslutningsvis fick hon äta lite kattmat ur en burk.
Humpe är också duktig. Han verkar fatta nu men tyvärr har han alldeles för bråttom så jag tror att han slarvar . Han missade slutet som inkluderade kattmatsburk, men med min hjälp lyckades han hitta den.
Krizzi slutligen hade tyvärr fått sitt spår korsat av G som snurrat bort sig när hon la Tickas spår. Så två gånger gick hon fel i början men efter att ha fått starta om en gång så gick det galant. Det var lätt pudersnö så jag kunde ju se G´s fotspår på dom flesta ställena. Det var ett urroligt spår i fin natur.

5 timmar tog denna spårdag, dvs ovanligt lång dag för att vara en spårdag.

Söndagen var vikt till sök.
Tanken var att det var Krizzis tur, men hon hade under gårdgen dragit på sig en ny hälta. Förut haltade hon på höger fram, men sedan lördagkväll haltade hon på VÄNSTER fram. och så pass illa att jag fick hjälpa henne ner och uppför trapporna på kvällskissen. Hon är lite skör min gammelgumma i frampartiet efter ett långt spänstigt liv där inget har låtit hejda henne.
Det blev alltså Humpegubben som fick vidareutveckla sina söktalanger.
Efter förra söndagen tycker jag att jag vet bättre vad jag ville ha. "Näsöppnare" + runt fyra sökslag med popupp och direktpåvis.
 
Rulleträningen har Hanna o jag koncentrerat oss på vid sidan om och kört i stort sett varje dag. Igårkväll gick vi ner i källaren och körde rulletransporter mellan källarförråden. Och vi har varit noga med att inte nöta eftersom, åtminstonde Humpe, är en typisk boxer som tröttnar om det inte händer något nytt. Därför kör vi med någon enstaka rulle per tillfälle. Det är dumt att göra i skogen i dagsläget - men snart!!!!

Söket idag gick av stapeln i vår s.k. "Piggeruta". Den är svår för att det är Skvattram i stora sjok i början och en bergsknalle med förrädiska kastvindar en bit in.
Jag utnyttade skvattramet till "näsöppnare" genom att lägga två figgar några meter från stigen på vindsidan och sen bara gick vi förbi på stigen, Humpe o jag, för att se om han "markerade" vittringen.
Och OOMM  han gjorde! "Baadomm"!!, hela hans varelse vände upp mot vittringen och målmedvetet gav han sig ut i Skvattramet för att leta figgen. Med följande godis, lek och kel.

Efter dom två vittringsfiggarna blev det vanliga popuppskick. 2 åt varje håll. På bergsknallen blev det så klart svårt och jag fick skicka om. Det känns faktiskt som om han har börjat ana hur vi vill ha det i stort - men sen är det hur mycket som helst kvar att träna för att han ska VETA vad sök är. Om en eller två gånger till ska vi lägga in rulletransporter från figgen till föraren - när vi har fortsatt att träna rulletransporter här hemma.

Jag känner mig mycket nöjd efter dagens träning. Också att han var nr 2 idag och fick lov att vänta otåligt på sin tur var en nyttig träning.

Träningsblogg från helgen

Vår helg blev präglad av träning och frisk luft.
På lördagen stack Eivor och jag ut med "mina" tre hundar. "Eian" lider ju av akut hundbrist och jag har mer än fullt upp när jag ska lotsa tre energiska hundar till skogen , i skogen och hem från skogen. Nu kunde vi bägge få hjälp med våra respektive bryderier. Hanna och Eivor bor grannar och därför avlämnades Gaia hos Eivor på lördag förmiddag istället för att Hanna skulle åka in till stan och lämna henne hos mig när hon skulle börja jobba kl 10. Jag promenerade  bort den vanliga gamla vägen som till jobbet och mötte Eivor och Gaia utanför den porten istället , straxt efter 10. Sen promenerade vi ut till den näraliggande skogen på I2´s gamla övningsområde.
Det är en så vacker skog.

Vi höll till mycket där för många år sen, Eivor och jag, när vi hade varsina 2 boxrar i mitten av 90-talet. Det var min gamla Myran och min lilla änglaLoppan (de två kan du läsa om på andra sidor här bredvid) och Eivors Lisa med sin son Benjamin. Vi tränade mycket då och där har jag väl lagt grunden till mitt eget spårintresse.

Med oss hade vi fika med mackor och saffransbullar och hundarnas lunchmål. Så la vi 3 spår och övade lite transporter av sökrullar/slangbitar. Vi fikade under väntetiden.
Hundarna var sååå duktiga i spåren.
Gaia jobbade på målmedvetet och verkade ha fullt koll på sitt spår. Det var inte så långt, spåret, men jag tror att man kan höja svårighetsgraden till henne nu, om man inte gör det för stort och för snabbt.

Humpe blir lite för exalterad och skulle kunna stövla iväg meddetsamma, men hjälper jag att styra upp honom så fäster han snabbt i spåret och sen går det undan.
Dom två pipleksakerna som jag lagt ut efter spåret har inget större värde för honom om jag inte leker lite med dom. Se bild.

Sen kan han absolut inte sluta jobba bara för att spåret är slut - det är som om hela världen blir spårbart. Jag hinner bli lite frustrerad innan han lugnat ner sig.

Krizzi är verkligen på hugget. I välkuperad terräng tog hon det spår som Eivor lagt i, för Krizzi, ovanligt högt tempo.

Hundarna får sin lunch serverad utspridd på backen.

Vid promenaden ifrån skogen hänger Eivor med halvägs hem till mig innan jag tar över helhetsansvaret för alla tre och knallar den sista biten.
Humpe sjunker ihop och somnar innanför dörren i hallen, så trött var han. Då hade vi varit ute i 4½ timme. Visserligen inte i rörelse hela tiden, men ungdomarnas förmiddagslur hade ju blivit lidande. Det gällde bara att intala Gaia att det var trött hon var när det där rastlösa slog till. Det gick till slut så hon somnade.

Idag, söndag, hade jag bokat in oss på sök. Det var Humpes tur den här gången också. Krizzi har ju varit halt lite till o från den sista tiden, så jag försöker spara henne lite. Kl 11 körde vi igång. Det var grått, regntungt, +3 grader och iskall blåst. Burrr!
Dom hundar som inte skulle söka fick vara med och valla rutan - för min del alltså Krizzi. Och jäklar vad hon flängde den lilla (halta!) boxerbruttan. Det var hur kul som helst att flänga runt i denna fantastiska skog tyckte hon. Själv blir man ofta alldeles slut av att valla sökruta och särskilt den här sökrutan som har knähög vegetation som suger, men nåt sånt märkte man inget av hos Krizzi, hon var pigg som en pelikan när det var dags att sätta på henne täcket för att sitta i bilen resten av söktiden.

Humpe fick köra Björnen Sover - vittringsövningen då det är meningen att han ska koppla in nosen i skogen. Den övningen gick jättebra, vi hann inte gå ett helt varv innan han "tog" figgen.
Sen gjorde vi uppletandeövningar med pop upper. Det hann bli 7 st slag och på vindsidan gick det strålande medan det på andra sidan var lite för svårt då figgen hamnade lite för långt ut. Humpe vände upp vid vallningsvittringen gång på gång, trots att han sett pop uppen tydligt från stigen.

Har efteråt tänkt igenom syftet med uppletandeövningarna och vad som är viktigt med dom. Oprioriterade ser det ut så här:

*Ut i skogen med dig Humpe
*Använd näsan
*Man utgår ifrån stigen som är som en avstampsramp
*Man kan köra på bägge sidor av stigen/avstampsramp
*Humpe ska lära sig att gå längre ut fast matte inte är med
*Lära sig leta folk
*Förstå att figgen är MYSIG med godis, lek och kel
*Med tiden ska Humpe förstå att MATTE vet vart han ska leta      dvs.....
* Raka skick i system
*Man får fortsätta att söka med nya skick fast man har hittat en figge.
*Avslutet är tydligt och då tycker alla att man har varit DUKTIG

Det sista vi gjorde med mina hundar innan vi, blöta, kalla och trötta åkte hem 15.30. var att låta Humpe köra lite transporter med sina sök-/slangrullar. Vi körde 4 st. Efter 2 började han slarva och vilja göra något annat. Suck, jag får backa så att hans intresse uppehålls. Jag kanske är för kravfylld. Jag tycker att jag så sällan får till en bra träning så när det äntligen blir av så vill jag passa på.
Trots att jag tycker att Humpe får för gles sökträning tror jag att jag ska köra Krizzi nästa gång istället. Hon behöver det och han kan gott få längta lite.

Ps. Kl 03 inatt väckte Humpe mig när han gick ut i vardagsrummet och kräktes. Jag gick upp för att se och hjälpa till och då kräks han upp en tallkotte, blott och bart en tallkotte ingen mat eller galla eller något annat. En alldeles ofördärvad tallkotte och några medföljande tallbarr. Så där fick jag för att "Berika"  hans lunch i skogen. Hade jag tur nu, när jag inte behövde kosta på en operation för att reda ut konsekvenserna av hans glupna beteende, tro? Ds.